Om Momo

Momo är mitt namn. Jag döptes till något annat, men pånyttfödelsen tog kommando över allt jag då trodde var jag och lät det formas av vad som är, fritt från det förflutnas börda.

Jag har varit i djupa mörker och vänt; dansat i den vansinniga extasen; känt ljuset flöda när jag öppnats för den gudomliga energin. Jag har balanserat på knivseggen mellan extremerna och normaliserades aldrig egentligen; jag lärde mig snarare balansera.

Min helandets resa har gått från världen, via sinnet, till kroppen och nu i synnerhet näring; återigen till världen; cirkeln börjar slutas; en ny etapp på spiralen kan ta vid. Sinnet kan inte helas om inte kroppen är med; en välfungerande kropp måste få näring. Genom min egen förvanling kan jag förändra världen.

Livet jag lever är dynamiskt; går i cykler. För år sedan gav jag bort nästan allt jag ägde; brände resten. Att bränna mitt förflutna lärde mig förgänglighet. Nu börjar mina rötter gro igen; till modern. Men ännu förs jag av vinden; bor där jag hamnar; om det så är Barcelona eller Göteborg eller Sierra Nevada eller under en gran. Jag har tusen band snarare än inga alls och det gör mig fri att röra mig som jag vill. Jag har många ställen jag kan kalla hem; ändå är inget av det mitt.

Det jag saknar mest med mitt vindförda liv är att odla mina grönsaker; men jag styr mitt liv dit jag vill och ser det hända snart. Jag älskar många och får enormt mycket kärlek tillbaka. Och jag älskar att dansa, åka longboard ned för långa backar, gå barfota i skogen, sträcka mig mot solen som en blomma, stråla, le, skratta… det finns så mycket i livet som är så vackert!

Det finns framför dina ögon. Inuti ditt hjärta.
Precis här.
Precis nu.
Tag till vara på det.
Njut.