Kommentarer till Visionera! http://www.momojord.se/visionera/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=visionera Närvaro & kärlek Tue, 31 Jan 2012 17:19:37 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.3.1 Av: Zarina http://www.momojord.se/visionera/#comment-207 Zarina Mon, 19 Apr 2010 10:53:20 +0000 http://www.momojord.se/?p=718#comment-207 Hej! Vad glad jag käner mej nu efter en stunds läsande av dina vackra inspirerande sidor. Googlade på "vad hindrar mej " och kom till din blogg! Nu känner jag mig peppad och jag kommer troligen att besöka dej här igen. Kramar Zarina Hej!
Vad glad jag käner mej nu efter en stunds läsande av dina vackra inspirerande sidor.
Googlade på ”vad hindrar mej ” och kom till din blogg!
Nu känner jag mig peppad och jag kommer troligen att besöka dej här igen.
Kramar Zarina

]]> Av: Tant Grön http://www.momojord.se/visionera/#comment-206 Tant Grön Wed, 17 Feb 2010 22:31:59 +0000 http://www.momojord.se/?p=718#comment-206 Va härligt att läsa om dina visioner som bara blir verklighet, lovely! Och början, men din tanke om att aldrig mer spendera en vinter i Sverige, precis så sa jag för några dagar sedan, att det här är den sista vintern jag spenderar i Sverige, jag är så trött på den här snön och kylan. Jag iofs velat dra till Thailand över vinterhalvåret i hur många år som helst och hittills har jag varit där sommest fyra veckor över jul för två år sedan, alltid något, men jag kan bättre ;-) Jag tror verkligen på tankens kraft och planerar att bli fantastisk på att använda den, men, och jag gillar inte men för det är som att säga att jag inte kommer lyckas men, jag har två barn och en man vilket hindrar mina drömmar ibland. Jag tror egentligen inte att det är de som är orsaken utan det är ju jag. Men (igen) jag har ansvar för två andra liv just nu och jag känner mig nog inte riktigt övertygad om att mina drömmar är detsamma som deras bästa....? Min äventyrslystnad och min lust att resa kors och tvärs över jordklotet, utforska, uppleva, det kanske skulle få dem att känna sig oroliga, rotlösa? Jag vet inte. Eller så kanske de skulle bli trygga i sig själva, öppna för nya saker, nya miljöer, ha en förståelse för det som är annorlunda... Jag är så intresserad av hur människor blev upplysta, vad hände, hur gick det till, resan dit liksom, kanske finns din resa nedskriven här någonstans i bloggen, jag läser vidare och inspireras. Ha dä gott Hälsningar Tant Grön Va härligt att läsa om dina visioner som bara blir verklighet, lovely! Och början, men din tanke om att aldrig mer spendera en vinter i Sverige, precis så sa jag för några dagar sedan, att det här är den sista vintern jag spenderar i Sverige, jag är så trött på den här snön och kylan. Jag iofs velat dra till Thailand över vinterhalvåret i hur många år som helst och hittills har jag varit där sommest fyra veckor över jul för två år sedan, alltid något, men jag kan bättre ;-)

Jag tror verkligen på tankens kraft och planerar att bli fantastisk på att använda den, men, och jag gillar inte men för det är som att säga att jag inte kommer lyckas men, jag har två barn och en man vilket hindrar mina drömmar ibland. Jag tror egentligen inte att det är de som är orsaken utan det är ju jag. Men (igen) jag har ansvar för två andra liv just nu och jag känner mig nog inte riktigt övertygad om att mina drömmar är detsamma som deras bästa….?

Min äventyrslystnad och min lust att resa kors och tvärs över jordklotet, utforska, uppleva, det kanske skulle få dem att känna sig oroliga, rotlösa? Jag vet inte. Eller så kanske de skulle bli trygga i sig själva, öppna för nya saker, nya miljöer, ha en förståelse för det som är annorlunda…

Jag är så intresserad av hur människor blev upplysta, vad hände, hur gick det till, resan dit liksom, kanske finns din resa nedskriven här någonstans i bloggen, jag läser vidare och inspireras.

Ha dä gott

Hälsningar Tant Grön

]]> Av: Utvalda inlägg 2009 | Momo Jord http://www.momojord.se/visionera/#comment-205 Utvalda inlägg 2009 | Momo Jord Fri, 01 Jan 2010 14:46:56 +0000 http://www.momojord.se/?p=718#comment-205 [...] Visionera! [...] [...] Visionera! [...]

]]> Av: Christoffer http://www.momojord.se/visionera/#comment-204 Christoffer Thu, 17 Dec 2009 16:38:27 +0000 http://www.momojord.se/?p=718#comment-204 Hej, Bra skrivet- helrätt! Känns som vi delar lite samma filosofi.. Vill du ngt tillräckligt mkt... kommer det att ske! Gäller bara att våga ta klivet ut. Våga låta visionen leda en och inget annat. Kursen ser riktigt bra ut btw!! Höres, Christoffer Hej,

Bra skrivet- helrätt! Känns som vi delar lite samma filosofi.. Vill du ngt tillräckligt mkt… kommer det att ske! Gäller bara att våga ta klivet ut. Våga låta visionen leda en och inget annat.

Kursen ser riktigt bra ut btw!!

Höres,

Christoffer

]]> Av: Momo http://www.momojord.se/visionera/#comment-203 Momo Wed, 09 Dec 2009 22:06:54 +0000 http://www.momojord.se/?p=718#comment-203 sovereign.. jag tror det första man kanske behöver göra är att fråga sig, om man vill vara lycklig eller inte; om man vill leva ett liv med rädslan överkommen eller inte. Det finns människor som helst står kvar, för att de inte vet annat. Drömmar finns. Alla har dem. På sin höjd har de blivit blockerade och nedtryckta för tidigt i självcensuren. Det finns alltid något man vill; visioner, tankar, drömmar kan vara små. Samtidigt finns rädslan alltid där. Åtminstone tills man genomskådat den. Och det är okej. Låt den vara där. Gör det ändå. Vad det än är. För att säga det med Tove Janssons underbara ord: "Det är ingen konst at vara modig om man inte är rädd." Ronjasyster, vad glad jag blir! Det känns som jag upprepar orden så ofta, men, "precis så!". Klart drömmar blir sanna. Klart det blir kollektiv i djungeln. Finn ditt folk och make it happen. Jag kommer och hälsar på någon gång, när jag hjälpt Miri styra upp sin gård :) Och sen kommer min stora boendedröm som sakta börjar formas. Men den låter jag ta några år till... sovereign.. jag tror det första man kanske behöver göra är att fråga sig, om man vill vara lycklig eller inte; om man vill leva ett liv med rädslan överkommen eller inte. Det finns människor som helst står kvar, för att de inte vet annat.

Drömmar finns. Alla har dem. På sin höjd har de blivit blockerade och nedtryckta för tidigt i självcensuren. Det finns alltid något man vill; visioner, tankar, drömmar kan vara små.

Samtidigt finns rädslan alltid där. Åtminstone tills man genomskådat den. Och det är okej. Låt den vara där. Gör det ändå. Vad det än är.

För att säga det med Tove Janssons underbara ord: ”Det är ingen konst at vara modig om man inte är rädd.”

Ronjasyster, vad glad jag blir! Det känns som jag upprepar orden så ofta, men, ”precis så!”. Klart drömmar blir sanna. Klart det blir kollektiv i djungeln. Finn ditt folk och make it happen. Jag kommer och hälsar på någon gång, när jag hjälpt Miri styra upp sin gård :)

Och sen kommer min stora boendedröm som sakta börjar formas. Men den låter jag ta några år till…

]]> Av: Ronjan http://www.momojord.se/visionera/#comment-202 Ronjan Wed, 09 Dec 2009 21:50:27 +0000 http://www.momojord.se/?p=718#comment-202 Söta du. Jag älskar dina texter! Jag har varit en drömmare sedan jag var liten. Efer för lång tids boendes i bultande skitiga storstäder kände jag plötsligt att jag inte kunde andas längre. Storstaden hade fyllt sin funktion i mitt liv, lärt mig det jag ville att den skulle lära mig, och jag kände att det var dags att bege mig tillbaka till landsbygden. Så. Jag började drömma. Såg en grön plats framför mig i mitt huvud där solen alltid sken och där alla jordens växter trängdes om platsen att växa på. Hörde hur insekterna sjöng och vinden viskade. Såg ett enkelt hus framför mig. En hängmatta. En kille som påminde om en pirat till utseendet. Jag började leva och röra på mig i den drömmen. Berättade under lång tid för människor att jag skulle bli mexikanare när jag blev stor (detta beteende började redan för flera år sedan.) Jag antar att jag där också placerade min dröm i södra Mexiko. Efter ett tag begav jag mig iväg. Sa att jag skulle leta upp mitt paradis nu, och hitta mig min pirat. Det gick inte som jag tänkte i början. För återigen fastnade jag i storstaden där det ju inte var meningen att jag skulle vara. Efter en månad flydde jag. Hoppade på första bästa buss till Chiapas. När jag nådde Palenque tappade jag andan. Inom ett dygn hade jag hittat de gröna markerna där solen alltid sken, det enkla huset med hängmatta som sovplats och stora höga mangoträd utanför. Min guide och den kommande tidens följeslagare; en kille med silverörhängen. =) Nu är drömmen ett kollektivt boende i djungeln. Långa promenader i dess djup för att lära mig om alla de medicinska växterna. Kanske till och med ett djungelspa? Och en massa massa massa andra saker. So tell me, can dreams come true? Söta du. Jag älskar dina texter! Jag har varit en drömmare sedan jag var liten. Efer för lång tids boendes i bultande skitiga storstäder kände jag plötsligt att jag inte kunde andas längre. Storstaden hade fyllt sin funktion i mitt liv, lärt mig det jag ville att den skulle lära mig, och jag kände att det var dags att bege mig tillbaka till landsbygden.
Så. Jag började drömma. Såg en grön plats framför mig i mitt huvud där solen alltid sken och där alla jordens växter trängdes om platsen att växa på. Hörde hur insekterna sjöng och vinden viskade. Såg ett enkelt hus framför mig. En hängmatta. En kille som påminde om en pirat till utseendet.
Jag började leva och röra på mig i den drömmen. Berättade under lång tid för människor att jag skulle bli mexikanare när jag blev stor (detta beteende började redan för flera år sedan.) Jag antar att jag där också placerade min dröm i södra Mexiko. Efter ett tag begav jag mig iväg. Sa att jag skulle leta upp mitt paradis nu, och hitta mig min pirat.
Det gick inte som jag tänkte i början. För återigen fastnade jag i storstaden där det ju inte var meningen att jag skulle vara.
Efter en månad flydde jag. Hoppade på första bästa buss till Chiapas. När jag nådde Palenque tappade jag andan. Inom ett dygn hade jag hittat de gröna markerna där solen alltid sken, det enkla huset med hängmatta som sovplats och stora höga mangoträd utanför. Min guide och den kommande tidens följeslagare; en kille med silverörhängen. =)

Nu är drömmen ett kollektivt boende i djungeln. Långa promenader i dess djup för att lära mig om alla de medicinska växterna. Kanske till och med ett djungelspa? Och en massa massa massa andra saker. So tell me, can dreams come true?

]]> Av: sovereign http://www.momojord.se/visionera/#comment-201 sovereign Wed, 09 Dec 2009 20:15:25 +0000 http://www.momojord.se/?p=718#comment-201 Jag älskar ditt skrivande. Att följa sina drömmar låter självklart. Men tänk om man inte har någon dröm? Eller tänk om man är rädd för att utföra sin dröm? Rädd för att ens dröm är finast på papper? Jag känner mig vilsen. Jag vill uppleva världen men jag är samtidigt rädd. Rädd för att gå vilse och rädd för att göra det ensam. Rädd för att inte ha några pengar. Det känns som att jag står på samma ställe och väntar på livet. Det är så mycket enklare än att utmana... Jag älskar ditt skrivande. Att följa sina drömmar låter självklart. Men tänk om man inte har någon dröm? Eller tänk om man är rädd för att utföra sin dröm? Rädd för att ens dröm är finast på papper? Jag känner mig vilsen. Jag vill uppleva världen men jag är samtidigt rädd. Rädd för att gå vilse och rädd för att göra det ensam. Rädd för att inte ha några pengar. Det känns som att jag står på samma ställe och väntar på livet. Det är så mycket enklare än att utmana…

]]>