Visionera!

by on December 9th, 2009
7 CommentsComments

När jag var i tonåren lovade jag mig själv att jag “aldrig mer skulle spendera en jävla vinter till i Sverige.” Jag är inte så mycket för mörker och inomhus, i synnerhet inte i Göteborg där vi inte ens har snö, mer än på enstaka besök. Jag visste inte hur det skulle gå till, men det var en uppriktig önskan, ett behov.

Nyligen slog det mig att jag inte spenderat en vinter i sverige på fyra år. Det är ingenting jag riktigt planerat. Det har bara hänt. Antingen har jag rest, eller så har bott någonstans under vintern. Inte ens de har varit planerade; de har bara uppkommit genom ett flow av händelser.

Ett frö jag planterade i mitt sinne för över tio år sedan har blivit verklighet. Utan att jag ens reflekterat över det. (Tider och visioner förändras; nu känns inte tanken på en vinter i Sverige lika överväldigande hemsk, men jag klarar mig nog några år till utan…)

I våras låg jag i en rucklig bambuhytta i Lahu-land i norra Thailand, låg och insöp ljuden av byns nyårsfirande och var plötsligt så överväldigande trött på att resa. Jag skickade ett sms till min kära vän som lydde ungefär “Jag är så sjukt trött på att resa. Vad säger du om att hyra ett hus i Orgìva nästa vinter?”.

“Ja”, svarade hon, “jag har redan tänkt samma tanke. Vi ska ha ett sagohus på landet.”

Nu sitter jag här, i världens vackraste sagohus, byggt och utsmyckat bortom mina drömmar om hur ett hus kan vara. Och inser att ännu en dröm gått i uppfyllelse. Utan att jag gjort särskilt mycket mer än att ha haft en tydlig vision. Visst, vi tittade runt lite i somras, men det var inte särskilt mycket jobb alls. Huset kom till oss. Precis rätt hus. Och det är på riktigt det vackraste jag någonsin sett. (Men mest var det min kära vän som manifesterade huset. Hon kan det där ut i fingerspetsarna..)

Jag har aldrig varit särskilt mycket för att jobba på arbetsplatser, följa scheman och arbeta under en chef. Jag har alltid vetat att jag ska finna min försörjning på annat sätt. Fast jag har inte vetat hur, bara att jag inte ville leva i babylonhjulet med åtta-till-fyra-jobb och massa räkningar.

Vad händer? Jag råkar gå och bli kroppsterapeut och eldartist och finner andra vägar till försörjning. Jag klarar mig på min kreativitet. Jag vet inte riktigt när det skiftade, men plötsligt slutade jag ta studielån, och pengar verkar trilla in ändå från lite här och var. Jag mest ler och tar tacksamt emot.

Det du håller i sinnet blir verklighet, bara du fokuserar starkt nog på det och håller kvar bilden. Du måste inte veta hur. Det räcker med en önskan. En stark önskan om något. Allt du tänker blir sanning. Allt du önskar får du. Det gäller också i relationer. Tänk ont om en människa, och jag lovar att relationen mellan er blir spänd. Välj att se allt det positiva, allt du älskar hos henne eller honom, och relationen kommer blomma ut i något vackert.

Visionen jag har nu är författarskap. Jag ser mig redan med böcker utgivna. Jag vet att det kommer hända. Inte helt oväntat kom jag in på en långskrivarkurs för att ägna hela våren åt romanskrivande. Jag tänkte att första utkastet skall vara klart om tre månader, innan jag lämnar det här huset. Det kanske kräver hårt jobb och disciplin i några månader, men det viktigaste är en tydlig vision. Livsflowet tar hand om resten. Det du önskar manifesteras.

Jag tror inte allt det här är slumpmässiga sammanträffanden. Det händer för mycket sådant. För många drömmar uppfylls utan att jag behöver slita särledes för dem. Det mesta bara händer, på ett eller annat sätt. Så jag tänkte sätta visionerandet på sin spets. Passiv inkomst är något jag tycker vore bra. Så innan nästa år är slut ska jag ha en passiv inkomst som är tillräckligt stor för att jag skall klara mig på den om jag vill.. Hur? Tja.. böcker? massagekurser via internet? fonder? Hur är inte så viktigt. Det är upp till universum att bestämma. Jag bara flyter med och gör vad som behövs.

Så, mina vänner. Våga visionera. Våga drömma. Ingenting är för stort. Ingenting är för litet. Släpp den där självcensuren om vad som är realistiskt eller inte. Släpp fattigdomstänkande eller gamla ingrodda föreställningar om otillräcklighet. Allt finns i överflöd! Manifestera det du vill ha. Det enda som krävs är fokus, koncentration och tydliga visioner. Och att du är tillräckligt uppmärksam på när världen leder dig in på rätt spår. Det är trots allt du som måste ta steget; världen kan bara bereda dig vägen, se till att du hamnar på rätt platser vi rätt tidpunkt, träffar rätt människor, hamnar på rätt spår. Öppnas en dörr måste du gå igenom dem. Kommer en våg måste du följa med den.

Så ett frö. Resten är upp till universum. Var bara uppmärksam på när det är dags att skörda.

  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • Twitter
  • Add to favorites
  • RSS

Tags: , , ,
Categories: pepp!

Comments

Feed
Trackback URL
  • Jag älskar ditt skrivande. Att följa sina drömmar låter självklart. Men tänk om man inte har någon dröm? Eller tänk om man är rädd för att utföra sin dröm? Rädd för att ens dröm är finast på papper? Jag känner mig vilsen. Jag vill uppleva världen men jag är samtidigt rädd. Rädd för att gå vilse och rädd för att göra det ensam. Rädd för att inte ha några pengar. Det känns som att jag står på samma ställe och väntar på livet. Det är så mycket enklare än att utmana…


  • Ronjan

    Söta du. Jag älskar dina texter! Jag har varit en drömmare sedan jag var liten. Efer för lång tids boendes i bultande skitiga storstäder kände jag plötsligt att jag inte kunde andas längre. Storstaden hade fyllt sin funktion i mitt liv, lärt mig det jag ville att den skulle lära mig, och jag kände att det var dags att bege mig tillbaka till landsbygden.
    Så. Jag började drömma. Såg en grön plats framför mig i mitt huvud där solen alltid sken och där alla jordens växter trängdes om platsen att växa på. Hörde hur insekterna sjöng och vinden viskade. Såg ett enkelt hus framför mig. En hängmatta. En kille som påminde om en pirat till utseendet.
    Jag började leva och röra på mig i den drömmen. Berättade under lång tid för människor att jag skulle bli mexikanare när jag blev stor (detta beteende började redan för flera år sedan.) Jag antar att jag där också placerade min dröm i södra Mexiko. Efter ett tag begav jag mig iväg. Sa att jag skulle leta upp mitt paradis nu, och hitta mig min pirat.
    Det gick inte som jag tänkte i början. För återigen fastnade jag i storstaden där det ju inte var meningen att jag skulle vara.
    Efter en månad flydde jag. Hoppade på första bästa buss till Chiapas. När jag nådde Palenque tappade jag andan. Inom ett dygn hade jag hittat de gröna markerna där solen alltid sken, det enkla huset med hängmatta som sovplats och stora höga mangoträd utanför. Min guide och den kommande tidens följeslagare; en kille med silverörhängen. =)

    Nu är drömmen ett kollektivt boende i djungeln. Långa promenader i dess djup för att lära mig om alla de medicinska växterna. Kanske till och med ett djungelspa? Och en massa massa massa andra saker. So tell me, can dreams come true?

  • sovereign.. jag tror det första man kanske behöver göra är att fråga sig, om man vill vara lycklig eller inte; om man vill leva ett liv med rädslan överkommen eller inte. Det finns människor som helst står kvar, för att de inte vet annat.

    Drömmar finns. Alla har dem. På sin höjd har de blivit blockerade och nedtryckta för tidigt i självcensuren. Det finns alltid något man vill; visioner, tankar, drömmar kan vara små.

    Samtidigt finns rädslan alltid där. Åtminstone tills man genomskådat den. Och det är okej. Låt den vara där. Gör det ändå. Vad det än är.

    För att säga det med Tove Janssons underbara ord: “Det är ingen konst at vara modig om man inte är rädd.”

    Ronjasyster, vad glad jag blir! Det känns som jag upprepar orden så ofta, men, “precis så!”. Klart drömmar blir sanna. Klart det blir kollektiv i djungeln. Finn ditt folk och make it happen. Jag kommer och hälsar på någon gång, när jag hjälpt Miri styra upp sin gård :)

    Och sen kommer min stora boendedröm som sakta börjar formas. Men den låter jag ta några år till…

  • Hej,

    Bra skrivet- helrätt! Känns som vi delar lite samma filosofi.. Vill du ngt tillräckligt mkt… kommer det att ske! Gäller bara att våga ta klivet ut. Våga låta visionen leda en och inget annat.

    Kursen ser riktigt bra ut btw!!

    Höres,

    Christoffer

  • Va härligt att läsa om dina visioner som bara blir verklighet, lovely! Och början, men din tanke om att aldrig mer spendera en vinter i Sverige, precis så sa jag för några dagar sedan, att det här är den sista vintern jag spenderar i Sverige, jag är så trött på den här snön och kylan. Jag iofs velat dra till Thailand över vinterhalvåret i hur många år som helst och hittills har jag varit där sommest fyra veckor över jul för två år sedan, alltid något, men jag kan bättre ;-)

    Jag tror verkligen på tankens kraft och planerar att bli fantastisk på att använda den, men, och jag gillar inte men för det är som att säga att jag inte kommer lyckas men, jag har två barn och en man vilket hindrar mina drömmar ibland. Jag tror egentligen inte att det är de som är orsaken utan det är ju jag. Men (igen) jag har ansvar för två andra liv just nu och jag känner mig nog inte riktigt övertygad om att mina drömmar är detsamma som deras bästa….?

    Min äventyrslystnad och min lust att resa kors och tvärs över jordklotet, utforska, uppleva, det kanske skulle få dem att känna sig oroliga, rotlösa? Jag vet inte. Eller så kanske de skulle bli trygga i sig själva, öppna för nya saker, nya miljöer, ha en förståelse för det som är annorlunda…

    Jag är så intresserad av hur människor blev upplysta, vad hände, hur gick det till, resan dit liksom, kanske finns din resa nedskriven här någonstans i bloggen, jag läser vidare och inspireras.

    Ha dä gott

    Hälsningar Tant Grön

  • Hej!
    Vad glad jag käner mej nu efter en stunds läsande av dina vackra inspirerande sidor.
    Googlade på “vad hindrar mej ” och kom till din blogg!
    Nu känner jag mig peppad och jag kommer troligen att besöka dej här igen.
    Kramar Zarina

Leave Comment

Commenting Options

Alternatively, you can create an avatar that will appear whenever you leave a comment on a Gravatar-enabled blog.