Vad kostar din ärlighet?
Skrivet av momo den Nov 19, 2011 i Satsang | 10 kommentarer
Vilka sidor av varat undviker du? Vad för shit blundar du för? Vad hindrar dig från att se klart? Vad är det för gömda vråer du inte letat igenom, som håller dig kvar i identifikation?
Du gör inte det här för någon annan än dig själv. Du lurar ingen annan.
Hur mycket kostar det dig att vara ärlig?
Vad händer om det är okej att inte veta?
Vågar du låta livet spela ut sig självt?
Vågar du uppleva allt som läggs ut för din väg utan att skapa någon som kan kämpa emot?
Vad är du rädd för att förlora? (Vad kan du någonsin förlora?)
Vågar du släppa taget? (Finns något tag att släppa?)
Kan du?
Vill du?
När?Kan du?
Vill du?
När?
Kan du?
Vill du?
När?
Kan du?
Vill du?
Vem?
…
Vågar du se, hur jävla ont det än gör?
Vad händer om du gör det du inte vågar?
Kan du veta? Tror du pÃ¥ en historia som säger ”vad var det jag sa?”
Är du verkligen nöjd i drömstadiet, styrt av rädslor(Vad är annars omedvetenhet, om inte rädslan för att se? Vad är drömstadiet, om inte betingade impulser som reagerar mot varandra? Är det en slump att makten i drömstadiets samhällen verkar bygga på rädsla och kontroll? Vi ser flera och blir rädda för att själva i deras skepnad, reagerar med kontrollbehov. Vi över våra egna liv; staten över folket; patriarken över familjen. Impulser, reagerar med impulser. Idéer så rigida att de tas för givet och blir verklighet; färgar och filtrerar verkligheten till skuggspel, tomt på substans.)?
…
Hur skulle det vara att leva utan att vara den som reagerar?
Om acceptansen lägger sig som en rymd runt benägenheten att reagera?
Hur skulle det vara om tankarna stör lika lite som ljud i omgivningen?
Om de fortsätter vandra, utan någon ägare?
Hur skulle det vara, om motstånd också är helt okej?
Hur skulle det vara, om du fick vara precis som du är?
Om det som dömer är också bara en impuls i drömmen.
Ord utan någonstans att landa.
Tänk om det är så?
Tänk om ingenting av det där är du?
Vad är du då?
Vem skulle du vara, utan namn?
Vad finns kvar när du är borta?
← En fotograf träffade mig (eldshow, bilder…)
Naturligt handlande →
10 kommentarer. Lämna ett spår om du vill...
10 som vill säga något.
Skriv något..
Eldshow
Mest besökta
Blogg
Från extrem till normaltillstånd / hejdå.
Hur länge fortsätter en överväldigande upplevelse vara intressant? När går det över från ett waaa som aldrig tar slut, till att konturer åter tar form och marken känns under fötterna? När slutar marken skaka; när slutar ekot sjunga? När har...
Vilken röst ska jag lyssna på?
Vilken röst ska jag lyssna på?
Inte den som försvarar.
Inte den som förklarar.
Inte den som motiverar, argumenterar, rättfärdigar.
Den som viskar, en gång.
Huvuden skriker. Hjärtan är tysta....
Ibland händer det oväntade
Jag har en förkärlek för att säga ja till situationer. Det blir ofta ganska spännande och jag har en tendens att kastas in i världar som någonstans är så långt ifrån vad den här Momofiluren är van vid. Då kan...
Sitter man på bergstoppen länge nog börjar man se dåligt
Det spirituella navelskåderiet tog abrupt slut. Eller kanske smygande, en axelryckning och något nytt. Universum tyckte sin grej och kaste in den här Momofiluren i en liten lägenhet med utsikt över ett spektra av multinationell olje- och snabbmatsindustri och där...
Icke-dualistiska fallgropar (eller: det finns tusen ställen att gömma dig från dig själv)
Ok. Det här blir en lång text. Och någon slags försök till en mer raffinerad version av förra veckans rantade. Eller bara mer akademiskt svamlig. Men nu har jag ägnat två jävla dagar åt den, och den behövde skrivas, så...
För besvärliga frÃ¥gor… Blundar nog hellre :-p
Det är nog också helt okej
och bekvämt framför allt…
… tills det blir outhärdligt. Fast du kan ju blunda hÃ¥rt och hoppas att den dagen aldrig kommer <3
SÃ¥ egentligen Ã¥r det inte bekvämt att vara bekväm…<3
Fast det är ju bekvämt tills det inte längre är bekvämt. Sen är det nåt annat.
Hej,
Vi fick tips om din blogg fran en viss Frida Bulukin. Vi befinner oss just nu i Goa, Tivim, Vagator Beach och har markt att inte sarskilt mycket spirituell aktivitet forsigar har. Frida berattade att du har rest mkt i Indien, sa om du har nagra tips pa bra, prisvarda yoga-ashrams, tantra-kurser mm (alla tips for spirituell foda valkomnas) skulle vi vara mycket tacksamma.
Namaste, Padma och Abner
(Du kan hitta oss pa fb: Asa Padma Schrewelius)
Jag är nog inte rätt människa för det där, tyvärr. Tror inte jag kan klassa mig som särskilt spirituell alls. Jag gör inte yoga, sysslar inte med Tantra, mediterar inte, reciterar inte mantran… och jag känner mig sällan särskild lockad att Ã¥ka till ‘spirituella’ platser eller ingÃ¥ i sÃ¥dana sammanhang. SÃ¥ jag vet inte hur mycket hjälp jag kan vara. Testa Tiruvannamalaj för lite upplysningshets eller Rishikesh för yogasmörgÃ¥sbord? Annars är hela världen full av schjyssta upplevelser <3
Tack anda. Lustigt, det dar du skriver att du inte ar intresserad av spirituella platser. Sag att du var pa Angsbacka i somras, liksom jag. Men vi kanske definierar det dar med spiritualitet olika, folk tenderar att gora det. Jag befinner mig i nyfikenhetsstadiet att jag vill utforska, undersoka och smaka pa allt livet har att erbjuda (inom rimliga halsosamma granser) for att se vad kan gynna min personliga utveckling. Hogflygande wickedness sasom upplysningshets har jag tack och lov annu inte drabbats av!
Tack for att du tog dig tid att svara. Och ja, hela varlden ar spannande, men nar man ar fast bland alkoholstinna ryssar och indiska strandpaparazzis hoppas jag att det kan finnas nagon mer givande plats.
Bless
Haha, ja, Ängsbacka var roligt! Full-on spirituell cirkus… men det handlar fortfarande bara om upplevelser. Skulle lika gärna kunnat hänga pÃ¥ Liseberg en vecka och Ã¥kt karusell. MÃ¥nga fina färger och former där.. och kaninerna, shit vad roliga dom ser ut!
”Ã…k till Rishikesh” säger min fina vän som sitter brevid mig och spelar sanisula. SÃ¥ dÃ¥ är vi tvÃ¥. Det är nog en fin riktning om ni inte har nÃ¥gon annan. Där finns gott om konstiga ashrams och ni finner säkert massa likar.
Kärlek och boom!