Tack! Än en gång … tack!

Kramar!

Ljus & kärlek!

Men det är ju också något man måste förstå själv

Jag ska fundera på det på riktigt och skriva ett inlägg om det när jag kommer på något klokt. Men lite lösa tankar:

Man kan ju aldrig förändra någon annan. Så man kan verkligen inte tvinga någon till förändring. Är de ”redo”, dvs vill de mycket nog att göra vad som krävs så går det av sig självt.
- Andra kan man så små frön i, frön som växer och gror, tills de själva känner att det är dags.
- Vissa behöver nå botten först. Halvvilja och halvbekvämt, ”det kunde varit värre”-principen fungerar så länge det finns någon slags balans i det. En rejäl käftsmäll, en riktigt djup svacka, kan tvinga fram förändring. Ibland finner jag mig till och med att uppmuntra destruktivitet, för att snabba på processen.
- Riskabelt och okonventionellt, men lidande har en tendens att tvinga fram uppvaknanden.
- Annars finns det lätta saker. Små saker som gör saker bättre, som inte innebär uppoffringar. Meditera är asjobbigt. Ett svettigt yogapass under skratt och dans ger en direkt belöning i form av endorfiner och mindre kroppsliga smärtor. – Man kan göra superfoodberikad raw choklad till vänner, byta ut dålig choklad mot bra och närande — näring som kanske ändrar tankebanor något.
- Många är dessutom mer mottagliga under avslappnade tillstånd, när de får massage. Jag brukar alltid smyga in små råd och hemläxor, och de mest oväntade människorna har tagit till sig dem.

För min del väljer jag mycket vad som är värt att lägga enegi på och inte. Jag lägger hellre energi på att uppa folk som är villiga att arbeta på det själva — det blir så givande för båda — än att stånga huvudet i väggen på folk som vill men inte vill. Deras liv, deras ansvar, och hur mycket jag än älskar dem är det ibland dags att fundera på hur mycket enegi jag vill lägga.

Men viktigast av allt, tror jag, är att leva som man lär. Att inspirera. Att vara en förebild. Att göra allt det där bra. Att Le! Att stråla. Det kommer smitta av sig. Jag vet att du gör allt det där, vännen. Forsätt med det! ♥

Men hur når människan insikt och kunskap, om de inte ”orkar”? Som människor i min omgivning tex, människor som inte mår superbra, men söker sig hellre till chokladen än meditationskudden, hellre till ölen än joggingrundan…Det tar mycket längre tid att se skillnad i sitt mående när man mediterar (tex), för det kan vara segt och långtråkigt och man förstår inte vitsen, om man inte vet eller tror att det kan göra skillnad. Det är mkt enklare att festa och äta gott, ”njuta av livet – livet är ju kort!” Det är ju en snabb glädje-fix, man känner glädje med en gång. (Och sen kommer baksmällan, och med den behovet av mer…)

Det är svårt detta, hur man skall inspirera människor som vill förändra sitt liv, men inte vill tillräckligt mycket för att GÖRA det också. Det är ju oerhört mycket lättare att hjälpa människor som vill bli hjälpta, som är redo att satsa, och som kanske redan börjat vandra den hälsosamma vägen.

Klurigt:)

Tack för ditt inlägg Momo!
♥♥♥