Boka Sveriges vackraste eldshow av Momo Jord och Lut Karinsdotter. Vi har en unik inställning till eldshower, med fokus på helheten, upplevelsen och bilderna som hänger kvar på näthinnan.
Tjugo års samlad erfarenhet av eldshower, elddans och eldslukning mynnar ut i en trollbindande bejublad föreställning. Vi uppträder på allt från bröllop till företagsevent och större mediaproduktioner.
Läs mer om vår eldshow här.
Skrivet av momo den Maj 2, 2010 i Satsang | 5 kommentarer
Uppvaknanden sker så mycket snabbare nu än tidigare. Gamla tekniker blir överflödiga. Från de första enstaka som bröt sig ur illusionen efter år eller livstider av strävan ser vi nu lättare verkligheten som den är. Som lysande blommor, vågor av ljus som får knopparna att spricka sprider sig uppvaknanden över vår värld. Vi har bara sett början. Ju fler som vaknar, desto snabbare sprids det i en eskalerande process.
Ingenting behövs för att vakna upp. Inga tekniker, inga studier, inga gurus som sprider sina läror. Allt mer sker spontant, för att tiden är inne.
Förvandlingens tid. Vi kan inte längre vänta på någon framtid. Om man strävar hårt i detta liv kanke man inte blir upplyst, men man skapar sig goda förtusättningar för nästa liv, är en gammal Buddhistisk tanke. Den stämde säkert under sin storhetstid, men nu gäller den inte längre.
Vi har all potential att vakna upp ur den här illusionen. Precis just nu. En fråga, ett fingerknäpp, en zen-käpp kan vara allt som behövs. för vi har grott så länge att vi alla är knoppar och spricker ut. Jag ser det överallt.
Ritualer är överflödiga. Alla gamla föreställningar är överflödiga. Vår tid är ny och unik. Separationens tid är förbi.
Vakna upp.
Vakna upp nu.
? upplysning, uppvaknande, vår tid
Hur länge fortsätter en överväldigande upplevelse vara intressant? När går det över från ett waaa som aldrig tar slut, till att konturer åter tar form och marken känns under fötterna? När slutar marken skaka; när slutar ekot sjunga? När har...
Vilken röst ska jag lyssna på?
Inte den som försvarar.
Inte den som förklarar.
Inte den som motiverar, argumenterar, rättfärdigar.
Den som viskar, en gång.
Huvuden skriker. Hjärtan är tysta....
Jag har en förkärlek för att säga ja till situationer. Det blir ofta ganska spännande och jag har en tendens att kastas in i världar som någonstans är så långt ifrån vad den här Momofiluren är van vid. Då kan...
Det spirituella navelskåderiet tog abrupt slut. Eller kanske smygande, en axelryckning och något nytt. Universum tyckte sin grej och kaste in den här Momofiluren i en liten lägenhet med utsikt över ett spektra av multinationell olje- och snabbmatsindustri och där...
Ok. Det här blir en lång text. Och någon slags försök till en mer raffinerad version av förra veckans rantade. Eller bara mer akademiskt svamlig. Men nu har jag ägnat två jävla dagar åt den, och den behövde skrivas, så...
Vad betyder ‘uppvaknande’ för dig Momo?
Att stiga ur historien om sig själv, att stiga ur tankeströmmen. Att skåda allt utifrån, och att betrakta betraktaren.
Att se allt för vad det är. Och att kunna integrera det.
Frågar du mig någon annan gång får du säkert ett helt annat svar
Jag menar inte mindre än den så eftersträvade upplysningen, det vindlösa tillståndet, lidandets upphörande. Jag menar inte att urvattna begreppet, jag tror inte uppvaknanden är ‘mindre’ eller ‘inkompletta’ bara för att de är mer lättillgängliga. Däremot vill jag avmystifiera det. Upplysning är inget ogreppbart, långt borta ouppnåbart. Det är här. TIllgängligt. Jordnära. Lidandets upphörande. Möjligheten att välja. Att skåda strömmarna istället för att vara fångade av dem.
Att vakna upp ur drömmen och ta kontroll över den.
Oh du underbara!
<3<3<3
*strålar ut kärlek till kosmos*
Mycket vackert skrivet! Jag bara älskar den frekvens som dina ord vibrerar på!
Men jag håller inte med dig om allt du skriver, vilket, och jag måste skratta, är komplett oviktigt just nu. DET är underbart, när man är där.
Att vakna upp ur drömmen genom att släppa kontrollen om den, också.
Ja, det är lättillgängligt och blir allt lättare. De närmaste åren kommer många många vakna.
Tiden är innare än inne för att reaktivera vårt minne. Om vem vi är innan att vi låtsades att vi hade glömt.
Allt gott! Och godare ändå!