Upplysningshetsens mekka
Skrivet av momo den Jan 2, 2011 i Resliv | 11 kommentarer
Jag drar söderut och hamnar efter en vecka i Tiruvannamalaj, en liten dammig håla i södra Indien. Ramana Maharshi fick visst för sig att dra hit för att det heliga berget Arunachala tyckte han skulle komma dit, så han drog dit och satte sig på berge och höll käften för att folk skulle tröttna på att störa honom med dumma frågor.
De tröttande inte och nu är Tiruvannamalaj upplysningshetsens mekka. Allt är så jävla icke-dualistiskt att jag spyr. Ramanas namn pryder allt från ashramet till vattenflaskorna. Arméer av självutnämnda gurus i olika grader av självinsikt håller satsangs och vedantaföredrag. Och räcker inte de levande närvarande visas videosatsanger med Papa’ji, Tolle och Adyashanti. Om kvällarna hänger folk hos Mooji och gråter för att de inte kan vara Det, och varje samtal över specialkaffe på de wifiuppkopplade turistrestauranterna handlar om upplysning, allas stora dröm och craving.
Kort sagt, Maya in action.
Jag ler åt Mayas storverk och undrar varför fan universum skickat mig hit.
Jag dras med till Vedantalektion. Eftersom jag aldrig vet var jag ska och det inte är så viktigt vad jag gör eller var jag hamnar så låter jag det som händer hända. Nån vitskäggig amerikan sitter vid ett diagram. Överst står det Medvetande, tillsammans med ett Aum-tecken som indikerar, tja, allt. Nothing less than everything.
Där tyckte jag både diagrammet och lektionen kunde sluta, men det fortsatte visst.
Under omtecknet är en streckad linje, som indikerar Maya. Sedan följer en pyramid med en himla massa saker. Typ vasanas som blir till begär och vanor och massa subtila och grova kroppar och jag vet inte vad. Han pratar ur tradition och dissar gärna och ofta de där neo-advaitans som säger att Du är Det, det finns ingen väg att gå. Du behöver inte göra något. Han verkar visst tycka tradition är bra, och att man måste kämpa hårt för att uppnå något. Jag lyssnar med ett halvt öra, och när Arunachala, det där heliga berget, fångar min uppmärksamhet, blir han visst lite lack.
– Om du vill gå till berget, så gå. Vill du inte vara här så är det bara slöseri med tid, både din och min.
Jaja, tänker jag. Jag kan väl likagärna gå som att sitta här. Och tycker han jag ska gå, så varför inte?
Jag går ner för trappan och sätter mig i korsningen och röker en Beedie. Ger tiggarkvinnan några rupees, tittar på de kräftröda dödsseriösa sökarna och njuter av att sitta och se skådespelet dansa fram för mina ögon.
Tio minuter senare kommer Therese. Hon pallade visst inte heller. Ytterligare fem minuter senare kommer Anna. Plötsligt är allt himla roligt och vi skrattar så högt att den ihopskrumpna kvinnan bredvid oss tittar storögt på oss, innan hon sträcker fram handen mot nykomlingarna, som försöker hi-fivea henne.
– Jag blir så trött på allt det här pratet om upplysning, suckar Therese. Jag bryr mig inte längre. Jag vill bara vara det jag är, göra det jag gör.
– Det är precis det det handlar om, svarar jag. Ingenting mer.
comedy gold!
tack
Sluta snacka, sluta göra, var, är
Ja … så sant så sant … men inte ens det är det lättaste.
Att bara vara den man är och göra det man gör … är en konst för sig
Åtminstone för mig.
Kram!
Men det är ju det lättaste i världen! Försök att INTE vara och att Inte göra det du gör. Det blir rätt krångligt, för vad du än gör så är det ju det du gör. Ävenom du tänker att du inte kan göra det du gör, så är det ju det du gör, och då gör du det du gör
Hälsa Therese att ingen kan säga det enklare och klarare än hon. Jag var lite avundsjuk på er i höstas men det är jag inte längre.
Den vitskäggige amerikanen råkade inte heta James Swartz?
Jag gillar hans texter. Han är skön på sitt sätt.
Jag kan inte sluta skratta åt din mening ”…tittar på de kräftröda dödsseriösa sökarna och njuter av att sitta och se skådespelet dansa fram för mina ögon…”
Du är för jäkla skön Momo!
Åh, fina du! <3
. Har bläddrat lite i boken och snubben har koll, men han verkar inte direkt.. lycklig. Och det är ju rätt soft att vara tänker jag.
Jao. Snubben är James. Therese går dit ibland och jag får en treminutersresumé efteråt. Det känns lagom och mest lämnar jag inte huset
Ska ge Therese en tokkram när hon kommer tillbaka från Pondicherry.
All tokkärlek. Vi ses i sommar och du kommer inshallah få ett bokmanus att tjuvkika på innan dess. om.
Klockrent. Tack <3
Du har lyssnat på Jed, det skiner igenom hela din text
Hahaha, ja… Jed är typ det enda som står kvar. Och Moooji är ju som alltid så himla fin, även om jag inte går på satsangerna.
Tror jag räknat till att det finns ett tiotal olika satsanghäng här. Tänkte titta runt på alla (om jag står ut).. kan bli spännande upplevelse
Håll mig uppdaterad!
Jo, Jeddan är skarp. Om än gör det mig också väldigt skarp och det är inte alltid så smidigt för de (få) jag umgås med. Och visst är det som skiner genom Mooji så vackert. Adya är ändå min livs kärlek. (Näst efter GUD då.)
Du fångar saker på pricken, Momo. Fattade direkt att det var James Swartz du skrev om. Tack för jäkligt häftig läsning! <3
Hahahha, vad fint
Har börjat läsa James bok nu (How to attain enlightenment, hihi), och han har ju faktiskt koll. Skönt med en kritisk blick på vad jag själv skriver. Vi får väl se om det påverkar något..