Update från Sadhukojan.

Efter en veckas väntan ger vi oss slutligen av mot Varanasi. Solen har varit nere några timmar när vi kliver av på Haridwars tågstation, två timmar från Rishikesh. Vi ställer ned bagaget och Guru’ji sätter sig på huk.
– Put out that mat I gave you. Jag rullar ut mattan på perrongen.
– What happens now?
– We sleep.
Vi knyter ihop våra väskor och använder som alldeles för stora kuddar. Gitarren mellan oss och filtar över oss. Utifrån ser vi ut som ett brunt filtbylte – ett bland hundratals andra. Golve tär hårt och kallt. I högtalarna ljuder en välartikulerad röst som berättar om alla avgående och ankommande tåg. Tid, plattform, om det kommer snart eller nu eller avgår. På hindi och engelska. Fem gånger på varje språk. För varje tåg. Om och om igen.

Jag smyger fram mina öronproppar under filten och det öronbedövande utropet förmildras till högljutt. I väskan ligger min dator, iphone, ipod, ljudinspelningsmakapär. Jag hade inte riktigt räknat med att bli Sadhu och sova på tågstationer.

Vinden blåser igenom den tunna filten coh jag kurar ihop mig för att behålla den lilla kroppsvärme jag har. Det är itne första natten agj fryster, och bland alal Sadhus och under min Gurus erfarenhet är jag trygg. Sova på perrongen, såklart, varför inte?

När jag kryper ur filten för att leta fram min ylleväst tittar min granne upp. Han visar sitt rudrakshalsband som är Naga Babas identitet. Jag svarar med att hålla fram mina tre frön som hänger runt halsen. Han skiner upp och gestikulerar mot den sovande figuren brevid mig. Guru’ji svarar jag. Jag bjuder bort gurus sista biri och vi röker i varsin i tystnad innan vi åter kryper in under filtarna.

Dröm och vakenhet smälter in i varandra i den lätta sömn polerat stengolv erbjuder. Jag vaknar, mycket mindre stel än jag räknat med och möts av ett piggt och högljutt OM NAMO NARAYAN. Väskan upp på ryggen och dagens äventyr börjar.

Hela dagen spenderar vi hos vänner eller – som det visar sig – gamla elever till Guru’ji. Tydligen har han hunnit med att initiera en hel del Sadhus under sina år. Jag träffar mågna gurubröder, och han många barnbarn; gamla elever till honom som nu tagit sig an nya elever. Så går kunskapen i en obruten kedja; från guru till elev som blir guru….

***

Jag lär mig vara Sadhu. Det är hela min undervisning nu. Jag lär mig tala som en sadhu, äta som en sadhu, gå, sitta, sova, vakna som en sadhu. Jag lär mig tvätta och vika mina kläder på rätt sätt, visa Ganga respekt, en av alla otaliga ritualer som omger varje handling eller varje möte. Jag undervisas i de olika inriktningarna av sadhus, om vår historia. Och för varje dag smälter jag allt mer in i kläderna. Uppgår allt mer i Shiva. Lär mig hålla fokus. Att inte dras med av störande element. Att vila i min egen kraft, dvs universums kraft, och rätt fokuserad är den enorm. Det hela är så ironiskt. Så roligt. Universum slutar aldrig överrska mig. Få se vad denna värld av strikt form har att bjuda mig. Jag leker leken och blir belönad direkt. Om namo narayan.