Tid att frigöra energi igen.

Nu är det dags igen. För tre år sedan gick jag tillsammans med Miri genom en ytterst intensiv utrensningsprocess. På varsitt håll klippte vi gamla band, gjorde upp gammalt ouppklarat och gjorde oss av med nästan allt vi ägde.

Nu är det dags igen. På tre år hinner ny energi stagnera. Jag har, trots min flyktiga liv, lyckats samla på mig prylar jag inte behöver eller egentligen inte vill ha. Jag har ofärdiga projekt, relationer som måste klaras upp.. jag har helt enkelt lyckats samla på mig ännu ett litet lager stagnerad energi. Energi som kan användas till så mycket bättre saker. Hur kan jag flöda fullkomligt när inte alla bitar av mig här här, nu, i mig?

Jag efterskänker alla skulder. Mest handlar det om en gammal skuld på 500 euro, men om det finns andra små energiobalanser i pengavärlden som har med mig att göra, så ta emot denna gåva: vi nollställer allt. Släpper taget. Låter pengarna flöda som de vill. Egentligen har jag vetat så länge att jag borde gett bort de där pengarna istället för att lånat ut dem, men jag har låtit det vara som det är i någon tanke att de skulle komma tillbaka när jag behöver dem. Rätt tänkt, men fel fokus. Pengar kommer alltid när jag behöver dem. Men min vän (eller exflickvän om man vill definiera) som haft ångest över de där pengarna i två år… usch, det är ju bara onödigt. Pengar är bara pengar, de kommer och går, och ju mer energi som flödar, desto mer kan flöda. Så mycket stagnerad energi i skulder. Så nu, borta, poff.

Jag gjorde ett tappert försök att bo i Göteborg. Säkert sex veckor stod jag ut i huset vid motorvägen. Jag skaffade till och med massa möbler och prylar. Nu ska jag göra mig av med allt. Sälja (för jag behöver trots allt lite pengar för att leva) eller ge bort. Dags att gå igenom allt skräp jag samlat i små lådor under dessa år, och göra mig av med det jag inte har direkt nytta av, eller som jag med hela mitt hjärta kan känna att jag vill lägga energi i att bevara.

I förra utrensningsprocessen klippte jag massa band. Det var otroligt helande. Nu har jag bara människor runt mig jag verkligen vill ha runt mig, de som vibrerar på samma nivå och delar samma kärlek. De som ger och inte försöker få. Det är jag tacksam över. Otroligt tacksam. Och nu när jag ger mig ut på vägarna igen, låter vindarna driva mig vet jag att det kommer fortsätta vara så. För med frigjord energi drar jag till mig vad jag önskar.

Vinden fläktar mitt ansikte och jag älskar det. Prylar, pengar, platser, hem, allt det där är bara flyktigt. Jag trivs så mycket bättre med att inte tro mig veta. Världen ger så mycket äventyr när man skapar utrymme för äventyren att hända. Universum bjuder sådant överflöd när man skapar utrymme för överflöd att skapas.

Ta en titt omkring dig. Hur mycket stagnerad energi finner du i ouppklarade affärer, påsamlade braatthaprylar, gamla minnen, halvfärdiga projekt som aldrig kommer bli färdigt, skulder… Är det värt det? Är det värt att lämna kvar en bit av dig själv i allt det där? Är det värt att inte leva till fullo… bara för rädslan att släppa taget?

Släpp taget. Jag gör det nu. Igen. Och jag litar fullkomligt till att universum bjuder mig överflöd och mer därtill. <3