I ett ögonblick av insikt såg jag hur mycket jag begränsat mig i många år. Varit rädd för att satsa, eller för att “lyckas” snarare. Jag har alltid haft tusen små projekt på gång, men aldrig drivit någonting längre än till vänskaplig hobbynivå.

Det har inte riktigt funnits i min föreställningsvärld att skapa något stort. Har jag varit rädd för att misslyckas? Om det är så, kan vi se på det ur det här perspektivet. Allt jag äger kan värderas till.. tja, jag lever sedan några år tillbaka i en trettiolitersväska. Min ipod är den dyraste prylen jag äger. Jag har ingen lägenhet, ingen bil, inga räkningar eller utgifter. Jag är redan skuldsatt upp över öronen efter fyra års högskolestudier.

Räknat i materiella tillgångar är jag redan på botten, alltså. Skulle jag förlora allt är det inte mer än att det går att jobba ihop på några veckor. Och jag är inte direkt typen som behöver något. (Jag känner mig emellertid otroligt mycket rikare än många lönearbetare med “materiell trygghet”. Inte minst för att jag vet att jag klarar mig utan någonting alls. Och på något sätt saknar jag aldrig pengar. De kommer till mig när jag behöver dem. Som om universum samarbetar bara man släpper taget och följer med i flowet.. känner ni igen det där?)

Jag har alltså ingenting att förlora.

Nu är det alltså dags att vidga mina vyer. Jag ska inte trycka upp mina böcker i några hundra ex och sprida till mina närmaste — jag ska skriva böcker som förändrar människors liv och se till att den sprids till de som behöver läsa den.

Jag ska inte trycka upp en handfull tröjor och sälja til vänner. Jag ska starta ett klädmärke och samarbeta med alla sjukt skillade designers som finns omkring mig.

Jag ska inte nöja mig med att massera min närmaste bekantskapskrets utan någon direkt vinst. Jag är bättre än så. Det är ingen slump att de allra flesta jag masserar blir återkommande kunder. Jag kan hjälpa människor — och jag kan leva på det.

Jag ska bygga upp ett sätt att leva som låter mig spendera somrarna i Sverige och resten av tiden i något varmare och soligare land. Precis som jag gör nu alltså, men under mer strukturerade och produktiva former. Jag kan leva på min kreativitet och talang och jag vet att jag kan skapa storverk.

Det enda som begränsar vad som är möjligt är du själv. Lyssna inte på pessimisterna som säger att det inte går. Det är klart det går! Leva inte deras krossade drömmar. Lev dina egna!

Har du en plan — genomför den! Våga tänka större än du någonsin tänkt. Sikta tio gånger högre än vad som är tryggt och bekvämt. Du kan!

Hellre riskera falla från himlen än att inte våga hoppa ned från trotoarkanten. Och under resans gång kanske du lär dig flyga. Vi är kapabla till så otroligt mycket mer än vi tror — tro ännu mer!

Tags: affirmation, affirmationer, drömmar, entrepenörsskap, företagande, handling, mod, Psykologi, självförtroende, skapa, tankar, tankekraft, underverk, utmaningar, våga, visualisering
Categories: pepp!

This entry was posted on Friday, March 20th, 2009 at 14:30 and is filed under pepp!. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.