"utmaningar"
Tankens kraft (hellre underleva än överleva)
I ett ögonblick av insikt såg jag hur mycket jag begränsat mig i många år. Varit rädd för att satsa, eller för att ”lyckas” snarare. Jag har alltid haft tusen små projekt på gång, men aldrig drivit någonting längre än till vänskaplig hobbynivå.
Det har inte riktigt funnits i min föreställningsvärld att skapa något stort. Har jag varit rädd för att misslyckas? Om det är så, kan vi se på det ur det här perspektivet. Allt jag äger kan värderas till.. tja, jag lever sedan några år tillbaka i en trettiolitersväska. Min ipod är den dyraste prylen jag äger. Jag har ingen lägenhet, ingen bil, inga räkningar eller utgifter. Jag är redan skuldsatt upp över öronen efter fyra års högskolestudier.
Räknat i materiella tillgångar är jag redan på botten, alltså. Skulle jag förlora allt är det inte mer än att det går att jobba ihop på några veckor. Och jag är inte direkt typen som behöver något. (Jag känner mig emellertid otroligt mycket rikare än många lönearbetare med ”materiell trygghet”. Inte minst för att jag vet att jag klarar mig utan någonting alls. Och på något sätt saknar jag aldrig pengar. De kommer till mig när jag behöver dem. Som om universum samarbetar bara man släpper taget och följer med i flowet.. känner ni igen det där?)
Jag har alltså ingenting att förlora.
Nu är det alltså dags att vidga mina vyer. Jag ska inte trycka upp mina böcker i några hundra ex och sprida till mina närmaste — jag ska skriva böcker som förändrar människors liv och se till att den sprids till de som behöver läsa den.
Jag ska inte trycka upp en handfull tröjor och sälja til vänner. Jag ska starta ett klädmärke och samarbeta med alla sjukt skillade designers som finns omkring mig.
Jag ska inte nöja mig med att massera min närmaste bekantskapskrets utan någon direkt vinst. Jag är bättre än så. Det är ingen slump att de allra flesta jag masserar blir återkommande kunder. Jag kan hjälpa människor — och jag kan leva på det.
Jag ska bygga upp ett sätt att leva som låter mig spendera somrarna i Sverige och resten av tiden i något varmare och soligare land. Precis som jag gör nu alltså, men under mer strukturerade och produktiva former. Jag kan leva på min kreativitet och talang och jag vet att jag kan skapa storverk.
Det enda som begränsar vad som är möjligt är du själv. Lyssna inte på pessimisterna som säger att det inte går. Det är klart det går! Leva inte deras krossade drömmar. Lev dina egna!
Har du en plan — genomför den! Våga tänka större än du någonsin tänkt. Sikta tio gånger högre än vad som är tryggt och bekvämt. Du kan!
Hellre riskera falla från himlen än att inte våga hoppa ned från trotoarkanten. Och under resans gång kanske du lär dig flyga. Vi är kapabla till så otroligt mycket mer än vi tror — tro ännu mer!
Konsten att leva är att dö med ett leende på sina läppar.
En kär vän skrev brev till mig idag. Det handlade om att följa sina drommar, om modet att gå den väg man måste, även om det innebar att ge upp allting man byggt upp. Att avstå från allting omkring sig, och kasta sig ut i nagot okänt, driven av en brinnande inre längtan. Längtan att växa som människa, låta alla aspekter av sin person att få leva ut.
Nya miljöer innebär nya utmaningar, nya rädslor att möta och bemästra. Gamla ingrodda beteendemonster belyses ur nya perspektiv. Varje ny situation innebär en möjlighet att ga emot de bekväma men hämmande slentrianmassiga sätt att handla. Varje situation är förvisso ny, oavesett om man är på resande fot eller ej, men situationen bilr invana likväl som beteendet. Välkända situationer blir möten mellan människors framvuxna och inlärda roller.
I nya miljöer, med nya människor, kan man lägga av sig sitt förflutans tunga börda, och i varje ogonblick tillåta sig att förvandlas Djupa möten ger en bestående känsla av kärlek och gemenskap; flyktiga möten bjuder möjligheter att agera radikalt annorlunda från det man lärt sig fungerar. Utan förflutet finns det inget som begränsar en; utan framtid finns ingenting att förlora!
Lek med identiteter, med tankar och känslor. Känn, känn efter hur det påverkar dig. Se vad som fungerar eller inte. Det är okej att misslyckas, att göra fel. Det är lika viktigt for läroprocessen som att lyckas. Och vi är här för att lära, aight?
Det är motgångarna som peppar till framgång. Det är bara genom att möta motstånd och besegra det man utvecklas. Allting definieras utifrån – skapas av – sin motsats. Och båda aspekterna behövs; motstånd och genombrott; materiell trygghet och frihet från ting; kärlek och uppgivenhet. Dynamiken är vad som för oss framat.
Ibland behöver man sitta still, samla på sig, landa. Ibland behöver man ge upp allt, släppa taget, bränna alla broar och se var ögonen landar när elden falnat och ögonen vant sig vid mörkret. Där det först bara var ett kompakt mörker, framträder sakta en ny värld. Först färger, sedan konturer och slutligen detaljer. Och du är lika nyfödd som världen du föds in till. En värld som formar och kan formas. En värld dar allt ar möjligt, ty inga regler har ännu hunnit skapas.En värld av brinnande lidelse, där varje ögonblick, av gladje, skratt, fortvivlan, extas, karlek, utmattning… där varje ögonblick har ett mål, är en strävan att uppfylla sina drömmar.
Livet bjuder så mycket skönhet. Se den. Andas den. Känn den.
Att inte leva fullt ut, att inte göra allt som star i sin makt for att undanröja alla hinder som står i vägen för att leva ett fullkomligt och lyckligt liv, är att inte visa tacksamhet for alltings storhet.
Konsten att leva är att dö med ett leende på sina läppar.
*
Med dessa ord inviger jag denna blogg. Eller resedagbok kanske. Jag må vara på resande fot, men säg, är vi inte alla det? Varje dag är ett nytt äventyr, vilken värld man än väljer att leva i
Välkomna till min värld.
