"roadtrip"
Jag skulle kunna skriva, men…
LIVET ÄR SÅ GALET JÄVLA INTENSIVT, SÅ GALET JÄVLA VACKERT OCH ALLDELES, ALLDELES UNDERBART!!!!
Tack Ängsbacka för en helt galen No mind-festival. Tack Caiseal Mór för autistiskt transinvaggande extasdans och evighetsögonblick i bliss. Tack Nukunu för att du är så himla fin och sprider lite vett i disneyland. Tack Pangu för en magisk Ängsbackavecka där vi förvandlade alla barn till små dreadstroll. Tack Universum för alla galna överraskningar och för att alla önskningar uppfylls, gång på gång. Tack Lycke (jai Mata Kali!) för timmar och timmar av skratt, och för att vi får sitta på din trappa i Mölles morgonsol och dricka kryddkaffe och lyssna på Ella Fitzgerald.
Livet, flödet och galenskaperna fortsätter. Skåneroadtrip, skogsäventyr, nakenbad, kramhögar och varje blomblad, varje löv, en kärleksförklaring från universum, till universum.
Nu drar vi och invaderar Ladonien (in the name of Shiva!). Sen får vi se vad världen har för galenskaper i beredskap för oss. Go Maya! Samsara ki Jay! Vi ses i lala-land!
Tomhet i möten.
– Vad gör du?
Jag kommer på mig släv med att vanemässigt titta ut mot den framrusande perrongen.
– Tittar efter kontrollanter… Jag är inte säker på om vi plankar eller inte.
Hon ler. Jag ser klarhetens svärd i hennes ögon. Min guru.
– Det gör vi. Vad gör du om kontrollanterna kommer?
– Då skulle jag gå av, antar jag.
– Varför då?
– För att slippa massa onödiga böter?
– Varför då?
Den där blicken. Hugger rakt igenom. Jag tystnar.
– Bakom varje kontrollant finns en människa. Människor vill bli mötta. Konstpaus. Och bakom varje människa finns tomhet. Vågar du möta den tomheten?
Jag brister ut i skratt.
– Vem skulle möta vad?
Skrattat bubblar över i henne med.
– Precis.
♥
Det var då. Vindarna blåste vidare; även i stillheten finns ett flöde. Från tomhetsgrundat guerillaashram i Stockholm via gitarrspelande äppelchaidrickande stillhet utanför Göteborg och rakt ned till kaoset i Malmö och möllevångsfestivalen. Roadtrip i skåneland, balansen mellan storstad och land, stillhet och äventyr.
♥
Vad som än sker är frågan med mig. Den är där, utan ansträngning, utan spontant uppdykande vid varje upplevelse.
Vid varje tanke — vem är det som tänker?
Vid varje känsla — vem känner?
Vid varje upplevelse — vem upplever?
Frågan som en ständig påminnelse om vad som egentligen är riktigt.
Vem?
