"natur"
Stjärnor & Cirklar
Jag låter min kära vän Miri få ordet idag.
Moder Jord. Vårt ursprung, vår källa av näring och kraft. En gudomlig organism att leva på och tillsammans med.
En hel värld av cykler, cirklar, spiraler, stjärnor, klot, rundlar, spetsar, vågor. Dynamik. Både modern och allt som kommer ur henne har en mittpunkt, ett centrum. En kärna som allting kretsar kring. En harmonisk uppbyggnad där energin kan cirkulera i harmoni. Klyv en kiwi och studera snittytan, dess ljusa mitt, kraften som strålar ut ur detta. Känn energin längs din ryggrad, förnim dina chakran där inne. Pulserande centrum av liv.
Det är vida känt hur viktig beröring är för oss. Men hur ofta berör vi vår moder? Människan är byggd för att vandra på marken med bara fötter, för att andas med träden, leka med floden, älska med bergen, samla mat på ängen. Men vi lever ovan jord; hus och skyskrapor och lägenheter och bilar och flygplan och dagis. Till och med utomhus har vi trägolv till uteplatsen och klär marken i asfalt och betong. Vi klär våra fötter i skor, gummi som avskärmar oss från moderns helande energi. Vi köper processad död massa i mataffären och stoppar den i våra magar. Vi lever i städer där husen är fler än träden. Vi lever i flockar så stora att vi medvetet måste avskärma oss för att klara av det.
Vad hände med formerna, med färgerna, med den levande energin? Överallt fyrkanter, kuber, kvadrater. Ett vimmel av färger och mönster, utan mittpunkt eller sammanhang. Inget naturligt växande, inget flöde. Fyrkanter, kuber, kvadrater.
Vi äter makaroner och ketchup med inlagd gurka och djur som vi aldrig hade kunnat fälla med våra bara händer. Vart tog den riktiga födan vägen, den som vår moder skapade till oss? Varför vill vi äta en makaron; ihoppressad materia, utan kärna av liv? Maten som vår moder ger oss vet inte vad fyrkant är, den vibrerar av helande livgivande energi. Den är en egen levande organism, skapad för att dansa i harmoni med vår.
Är det så konstig att vi tappar kontakten med vår moder? Vi berör henne aldrig, äter henne aldrig, har slutat att älska med det hon ger. Även om vi försöker, skriver kärleksbrev till henne och har henne i tanken, så går kontakten förlorad av distansen. Vi behöver beröringen, den fysiska kontakten. Jord under våra bara fötter, levande föda till våra celler. Vi är vad vi äter. Vi är skapta för att leva och äta levande energi. Ecstatic food makes ecstatic beings!
♥
Jag har börjat älska med maten. Jag njuter av åsynen av ett salladsblad; organiskt, harmonisk. Mina fingrar jublar av den sprudlande energin som möter dess yta när jag tvättar ett äpple. Jag undersöker morotens former, klyver den och imponeras varje gång av den vackra stjärnan i mitten. Silvergröna skimrande cirklar av purjolök. Dansande nyfödda groddar av linser, nyfikna på världen – hur kan man bli annat än lycklig av att ta del av dess unga energi? Den åldriga klokheten och styrkan som löken dragit upp ur jorden, lager på lager. Den busiga majsen kickar igång med socker och gult. Näringsrik hampa som bygger upp våra kroppar. Alla är de levande, ett eget väsen, en egen energi. Kemin stämmer bättre med vissa och sämre med andra. Din kropp vet vad den behöver om du bara lyssnar. Men vem lyssnar idag? Fyrkanter, kuber, kvadrater.
När vi tappar kontakten med moder jord så tappar vi kontakten med oss själva, därför att vi är en del av henne. Genom att återta kontakten blir vi hela igen. Vi är cirklar och stjärnor. Och kärlek. <3
? raw food, mat, moder jord, kärlek
Lev gratis — res gratis. En hippieguide.
Jag har inte haft ett hem på flera år. Jag har inte jobbat mer än några sporadiska dagar då och då på många år heller. Jag reser. Låter vinden föra mig dit den vill. Upplever äventyr på äventyr på äventyr.
Titt som tätt får jag den naturliga frågan, ”Hur gör du? Hur överlever du?”
Det finns många som lever på resande fot. Ingen verkar dock direkt planerat det, eller funderat så mycket på överlevnad. Det bara hände. Samma för mig. En del jobbar på distans och får lön. Andra ”tar jobbet med sig”, säljer saker eller tjänster när de kommer till nya platser. Ytterligare andra vet inte. ”Det bara händer..”
Nu ska jag på riktigt försöka besvara frågan. Hur gör man för att leva på resande fot?
Plugga på distans. Det första och enklaste svaret är studielån 
. Då handlar det förvisso inte om att leva gratis, utan snarare att leva lyxigt. Ett studielån är en bit över sju tusen kronor i månaden (varav 2500 utav det är bidrag). För studenter i Sverige verkar det mest räcka till hyra, mat, kurslitteratur och alla de där ölen man glömmer bort att nämna när man gnäller över hur lågt studielånet är.
Sju tusen kronor i månaden i sydostasien, indien, sydamerika, eller spanien för delen, är en förmögenhet. Lever man billigt kan man klara sig gott på bara bidragsdelen. Det kräver ju såklart att man pluggar, men det finns helt sjukt spännande och softa distanskurser! Du kan studera distans på både högskola och folkhögskola (och komvux med för den delen).
Fördelar: Du har en fast inkomst. Du har alltid något att göra i händelse att du skulle bli uttråkad. Du lär dig sjukt spännande saker. (Testa medvetandefilosofikurserna på HiS!)
Nackdelar: Du måste släpa runt på en armé av böcker, som du dessutom måste köpa för snordyra pengar. (Lär dig välja kurser utefter litteraturlistan.) Tar lite av upplevelsen att vistas i ett nytt land — man måste alltid göra något eller ha skolan i åtanke. Du blir skuldsatt upp över öronen.
Resa
Lifta
Att lifta är gratis. I teorin. I praktiken köper du snordyr och dålig motorvägshaksmat för mer pengar än det skulle kosta att flyga med Ryanair. Men det är miljövänligt. Och ett äventyr i sig.
Fördelar: Ingen direkt miljöpåverkan. Billigt (gratis) om du planerar väl och tar med dig mat. Man träffar många spännande, sköna, intressanta och läskiga människor. Har du tur förbarmar sig någon över dig och låter dig sova och äta hos dem en natt innan du ger dig vidare.
Nackdelar: Du står ett dygn i regnet i en bensinmack i tyskland med feberfrossa när du försöker återhämta dig från Roskildefestivalens bravader. Numera är jag för gammal och bekväm för att lifta mer än ibland för nöjet och nostalgin.
Husbil
Sjukt många hippies i Spanien lever husbilsliv. Det betyder ingen hyra, ingen fast punkt och att man är lika tuff som alla andra husbilshippies.
Fördelar: Man kan bo var som helst så länge inte polisen kör bort en. Man kan alltså bo uppe i bergen med milsvid utsikt, eller på stranden några meter från vattnet, eller så nära de varma källorna i Santa Fé att man kan hoppa rätt i från bilen. Man har alltid sitt hem med sig. Man är garanterad en säng. Man har el. Man kan ta med sig mer prylar än vad som får plats i en väska. Man slipper boendeproblemet nedan. Man är lika tuff som de andra husbilshippisarna.
Nackdelar: Sjukt miljöovänligt om man åker långt. Slukar bensin. Bilen går sönder hela tiden. Ingen toalett. Inget direkt privatliv om man inte hittar en öde strand. (De finns..) Man blir begränsad till bilen och kan inte spontant flyga till andra sidan jorden. Man är lika tuff som de andra husbilshippisarna.
Givetvis kan man planka tåg, cykla, flyga flygplan eller flygande matta, gå eller åka bräda genom hela världen också. Bara icke-fantasi och lathet sätter begränsningar!
Bo
Det här är den punkten de inte riktigt förstår. Ett hostel var som helst i Europa går på minst 20eur/natt. I asien är det lättare och kostar kanske en femtedel, men inte ens där är man tvingad till att betala. Men misströsta inte! Couchsurfing har blivit sjukt populärt på sistone. Bo gratis och häng runt med de som faktiskt bor i staden. Tyvärr bor de flesta i städer dock. Och det är ju inte så roligt. Åtminstone inte om man är naturhippie och hellre lyssnar på fågelkvitter än bilbuller.
Här börjar levnadskonsten. Det viktigaste för att ta sig fram är att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och öppen för möjligheter. Det finns en uppsjö av olika sätt att bo på. Ockuperade hus finns över hela Europa (utom Sverige typ Joho!), och träffar man rätt människa är det inte särskilt svårt att bli inbjuden att bo där några nätter. Olika slags communities finns lite överallt, t ex Beneficio, där man helt enkelt kan komma och bo i sitt lilla tält eller dela en stor tipi. Många liknande platser finns. Hittar man väl ett ställe guidas man ofta vidare till nästa. Det finns människor som lever så år ut och år in. Men det kan bli ganska tröttsamt.
Wwoof är ett annat alterantiv — volontära på ekologiska gårdar. Ofta handlar det om att påta i jorden eller (gud förbjude) plocka oliver några timmar om dagen, i utbyte mot mat och husrum. Att gå med i wwoof kostar 20 euro per år, och då får man en lång lista med gårdar man kan kontakta. Spännvidden sträcker sig från slavarbete till sköna människor som bara vill ha mer skönt folk att hänga med. Bättre än att gå via wwoof-organisationen är nästan att ta sig till något område med mycket gårdar och .. (nu kommer ledtråden igen) prata med folk. Många är inte med i wwoof, för att volontärerna kan vara lika opålitliga som gårdarna. Men står man där som levande person och är trevlig och verkar pålitlig tar de (om du har tur) med glädje emot dig.
Det finns många andra sätt. I Granada kan du bo i grottor. Rainbow-träffar finns lite här och var, men kan vara lite svårt att hitta information om på internet. Annars kan man alltid bli god vän med någon och bli inbjuden att bo hos dem . Tempel och kloster kan gå bra att sova i en natt eller två. En hängmatta och en sovsäck är inte så tungt att bära.
Fördelar: Det är roligt att bo på alternativa sätt! (Det här sitter jag för övrigt och skriver i en trädkoja i Thailand.) Det är gratis. Du träffar sköna och inspirerande människor. Du lär dig mycket om dig själv, andra och livet i allmänhet. Du tvingas lära dig det lokala språket om människorna du bor med inte pratar engelska.
Nackdelar: I de flesta fall har du alltid människor omkring dig. Det kan vara fruktansvärt tärande. Du har sällan kontroll över situationen. Man måste lära sig när ens gästfrihet utnyttjas, och gärna åka därifrån dagen innan. Man har ingenting man kan kalla sitt. Inget eget kök. Blir tröttsamt i längden.
Annars kan man ju hyra ett rum eller en lägenhet eller hitta kollektiv var som helst för några månader, likväl som att bo i Sverige. Barcelona är åtminstone i mina ögon mer spännande än Eskilstuna.
Överlev
Ok. Säg att du inte tar studiebidrag. Eller att du köpte en flygbiljett för dina sista pengar (det har hänt mig mer än en gång..) Mat behöver man ju. Och visst, man kan dumpsterdiva eller gå till pizzerior vid stängningsdags och se snäll ut, men de flesta föredrar att köpa sin mat. Och då behöver man pengar. Men pengar blir annorlunda om man lever gratis. Har man inga fasta utgifter är tjugo euro tjugo euro. Så kan man bestämma om man vill köpa mat eller bensin (eller en hund) för pengarna. Summan blir mycket mer konkret på något sätt.
Här kommer den underbara kreativiteten till nytta igen!
- Kan du tillverka någonting som går att sälja? Tillverka det och sälj.
- Behärskar du någon konst som är värd att visa upp? Gatushowa!
- Sätt dig utanför lämplig butik med en gitarr i famnen och le stort. Är du söt flicka kan timlönen bli riktigt bra (hur o-pk det än kan tyckas). Glöm inte att spela också.
- Kan du göra någonting andra är villiga att betala för? Att bli massör var ett ganska naturligt steg för mig. Utöver att rädda världen kan man också få in lite pengar var man än är. Det finns alltid någon som är villig att betala litegrann för en massage.
- Ordna ett jobb du kan utföra på distans. Skriv eller designa på frilans. Det finns tusen saker att göra!
Det viktigaste är tillit till livet. Att inte fastna i ett fattigdomstänkande. Känner man sig rik är man rik, så är det. Och attraktionslagen säger att man drar till sig pengar. Många verkar leva på smulor, till och med lägger stolthet och livsstil i att gräva i soptunnor för att få någon mat. På senare år har jag aldrig varit utan pengar. Delvis tack vare studielån, förvisso, men den största delen handlar om inställning. Det är bara pengar. Känner man sig fattig försvinner de på något sätt, och man blir fattig. Känner man sig rik och inte oroar sig över pengar, ser man att man alltid har så mycket man behöver. Precis så enkelt är det.
När man lever så här hamnar man i ett slags reseflow. Man blir tvungen. Man finner sig på rätt plats vid rätt ögonblick. Man träffar rätt människor. Allting bara flyter på.. Det största hindret för flow är planering. Att man oroar sig för var man ska ta vägen om två veckor. Då missar man det som är här och nu. Är en natt säkrad vet man åtminstone var man ska sova inatt. Att oroa sig för morgondagen är en diss mot nuet. Och att inte njuta av livet är en diss mot gud.
Att träffa rätt människor är A och O. Då händer saker man inte riktigt tänkt sig. Jag planerade inte att bli förälskad och flytta till Barcelona, eller bo i husbil i spanien eller lerhus i Thailand. Det bara hände. Livet bjuder en så många möjligheter hela tiden. Var öppen för dem.
Våga ta första steget, så löser sig resten sen. Det kommer vara svårt ibland. Det kommer vara kallt, blött, regnigt, jävligt. Det kommer också vara underbart, magiskt, flowande och bortom dina drömmar. Du kommer lida, och du kommer älska. Och dynamiken kommer lära dig livets hemligheter. Och när allt är som hemskast, när du står på den där bensinmacken i tyskland i regnet och undrar vad du gjort för att karman ska slå tillbaka på dig sådär, kom då ihåg att minnen förvrids och förskönas. Efteråt minns man bara det vackra. Det hemska verkade inte så hemskt längre. Det vackra blir lite vackrare.
Och vet du vad? Jag tror förvridningen på ett sätt är ”sannare” än upplevelsen. Om vi bara släpper taget, lär vi oss att det inte är så hemskt. Att det är okej att vara blöt, kall, frusen och hungrig. Efteråt kan man åtminstone berätta en schjysst historia om det.
En del dagar…
Vissa dagar är lite svårare än andra. Det behöver inte vara av någon speciell anledning. Man bara vaknar upp och märker att tankarna snurrar extra fort, eller att anden är trött och man har en konstig känsla i kroppen.
Sådana dagar bör man vila, göra ingenting. Inte prestera någonting. Det man skapar bör ske med ett gott sinne, eftersom man för över sina energier i allt man gör.
Är du lycklig nog att helt kunna bestämma över din egen tid, ta en ledig dag. Om du arbetar eller går i skolan är det helt okej att skolka en dag. Det är ju för att vila upp själen.
Gör dessa dagar till medvetna, fridfulla dagar. Utför varje handling med full närvaro. När du går — gå. När du äter — ät. Ingenting annat.
Spendera gärna dagen i naturen. Ingenting är så helande som träd och ängar och bäckar. För att itne tala om tystnad och frisk luft. Skogen sjuder av liv och delar gärna med sig av sin energi.
Sätt dig under ett träd. Bara sitt. Sysselsätt dig inte med någonting. Känn trädets livsenergi genom strammen. Låt den sprida sig in i din kropp.
Le. Andas och le. Hur falskt leendet än känns de första ögonblicken så hjälper det. Kroppen förknippar dessa muskelrörelser med lycka och gör dig på bättre humör. Snart blir leendet spontant och äkta.
Känn dina andetag. Känn moder jords andetag. Andas tillsammans.
Naturen är oöverträfflig för att återhämta sig. Speciellt om du bor i en stad med magnetfält och avgaser och trafikbuller är det viktigt att känna kontakten med jorden ibland.
De dagar när livet är tungt är viktiga dagar. De får oss att minnas våra behov. Att vi är människor och inte bara prestationsmaskiner. De bjuder in oss att lyssna på oss själva, och att börja en helandets resa. Var tacksam. Använd dem väl.
Beneficio
Åk till Orgiva. Ta turistvägen en dryg halvmil upp för berget, sväng vänster mot Cañar och sedan direkt till vänster igen, in på en liten grusväg. Följ den några hundra meter och du kommer till en annan värld.
Det första du möter är parkeringen. Som en slags postapokalyptisk skymningszon balanserar den på gränsen mellan världarna; en skärseld att ta dig igenom innan du träder in i sagovärlden. Här gäller inga relger alls, varken Beneficios oskrivna eller utanförsamhällets skrivna. Det är smutsigt, skräpigt, dammigt… mängder av husbilar, bussar, lastbilar, husvagnar och vanliga bilar står uppställda längst med grusplanen. Fantasifulla kreationer, vrak och fordon som faktiskt rullar. Här bor säkert hundra personer, i sina fordon. Det finns två barer: en provisorisk bardisk och några bilsäten runt en eld eller ett skjul huvudsakligen byggt av lastpallar och presenningar. Det handlar inte om att tjäna pengar, utan att få in tillräckligt för att själv överleva. Och om att ha någonstans att hänga. Tystnaden bryts av bilbatteridriven musik eller elaggregatet som driver.. ja, vad?
Fortsätter hundra meter till möter du… tystnaden.
Beneficio ligger på en bit ockuperad mark i Sierra Nevadas nationalpark. Det började under sjuttiotalets hippievåg som ett permanent rainbowläger, och utvecklades med tiden till en slags organisk anarkistisk by. Några hundra personer bor i tält, tipis, egenhändigt byggda hus av sten eller lera eller trä. Stort nog att kunna leva i, men litet nog att kunna bygga med det material som fanns tillhands i närheten. Det är otroligt vackra kreationer, byggda med kärlek av händer som skall bo där, lite som tidiga Christianiavågens hus. I samhället finns en ”communal” tipi, där man kan bo och äta om man inte har något eget tält, eller om man bara känner sig väldigt social. Ingenting kostar några pengar. Grönsaker odlas eller tas till vara efter markanden i byn, det som inte kan säljas skänks till Beneficio. Trummorna ljuder natten igenom, ackompanjerade av allsköns instrument och mantrasång. På sitt sätt en hippiedröm, alltså.
Det finns en slags magi i luften. Den där stillheten man finner i naturen, bland människor som lever i naturen. Ibland ljuder en Pink Floyd-inspirerad elgitarr över dalen, och någon enstaka gång Bob Marleys ljuvliga stämma. Men det är de enda elektrifierade ljud som någonsin hörs. Människorna som bor här lever enkelt. Ingen betalar hyra eller elräkningar eller några andra räkningar för den delen, så de behöver inte heller jobba särskilt mycket. Allting återanvänds, kläder bärs tills de inte håller ihop längre. De som bott där länge nog odlar sina grönsaker. Några familjer har öppnat bagerier i byn, där man kan köpa vedeldat bröd och hemgjord getost för en billig peng. Ett undantag till den oskrivna regeln att pengautbyte inte får ske. Barnen går i skolan i den lilla byn nedanför. Alla lever sina liv, egentligen som i vilken by som helst…
Det är ett samhälle utan ledning. Det finns förvisso hierarkier, men man märker det bara om man blandar sig in i leken, eller gör något uppenbart ogillat. Men mest av allt fungerar det. Vem som helst är välkommen. Varhelst man finner en ledig plätt, kanske inte allt för nära inpå någon annan, är det okej att slå upp sitt tält och stanna så länge man vill, om så hela livet. Det finns ingen välkomstkommité som berättar hur det går till — det bara fungerar. Normer finns det givetivs, men man finner sig ta efter dem utan att ens reflektera över det. Så som all socialisering sker.
Där bodde jag, i mitt lilla tält. Där levde jag. Vandrade ned till byn för att handla mat. Vandrade upp i bergen på långa utflykter för att skåda den storslagna skönheten. Njöt solen och frös i regnet. Delade pepp, kärlek och inspiration. Badade i vattenfallet, värmde mig vid en av alla eldar. Huttrade mig igenom många långa frostnätter, trots dubbla sovsäckar och fem filtar. Njöt många samtal, många tysta stunder, många vackra möten…
Jag hade hittat en frizon. Åtminstone för en tid. Men jag rotades inte, utan virvlade vidare. Beneficio återkom, men var aldrig permanent. spanien var så mycket mer än så. Så otroligt mycket mer…
