Ord till en kär vän. (Du får också läsa dem..)

Skrivet den Jun 9, 2009 i Kärlek & Pepp! | 6 kommentarer

Filifjonkan har låst in sig i skafferiet när stormen kom på natten. Hon funderar lite medan fönstrena slår och skorstenen trillar ner. Hur huruvida hon är svag och feg eller modig och stark. ”Jag upplever världens undergång varje natt”, tänker hon, ”men ändå fortsätter jag gå upp på morgonen, göra mitt kaffe och fortsätta som vanligt.”. Det är sådan styrka attt bara leva.

Gör allt det där. Vad det nu är. Tvinga dig, om det behövs. Lathet är inte bara att hänga i bekvämligheter och inte vilja ska iväg till något som är lite jobbigt. Lathet är också att inte utvecklas. Att inte göra det man vet att man måste, kosta vad det vill. Det är okej att få panik, att tokfrysa, att ha ett asjobbigt liv. Det är okej att ta sig genom himlar och helveten med folk. Det är vad du behöver göra. Träffa snubben. Banga inte ur. Gör det bara. Hur jobbigt det än är. Varför? För att det är en dröm. Går det fullkomligt åt helvete? Då går det fullkomligt åt helvete. Då är drömmen kvar. Då får du försöka uppfylla den igen.

Det är så man måste göra. Det går inte att vara lat. Att vara bekväm. Man kommer ingen vart. Man måste hela tiden fråga sig vad man VERKLIGEN vill göra. Och sen göra det. Till varje pris.

Lathet är kärlekens motsats. För kärlek är utveckling. Den vibrerande kraften som behöver expandera. Jobba hårt i jorden. Sov för lite. Ha ont i kroppen. Frys. Det ÄR livet. Då lever man. Ge dig ut på resa, i ditt egna liv och hem. Gör det bara. Se inte livet gå förbi. Bli inte den som sitter och tittar tillbaka på ditt liv när du är 60 och ångrar allt du inte gjort. Fall snarare i graven när du är 90, med ett fett leende på dina läppar, skrapsår över hela kroppen och tänk ”ja JÄVLAR vilken resa”. Så enkelt är det.

Har du inga pengar? Det löser sig. Vet du inte var du ska? Det löser sig. Du har tusen val. Alla kanske inte är perfekta. Gör dem perfekta! Att vänta på att det fullkomliga ska komma.. tja, man kan lika gärna vänta på upplysningen. Utan att jobba för den. Utan att se detaljerna, andas, vara. Sitta och titta på TV och vänta på att gud ska stiga ned från himlen och bara ”tja, ska du med upp och chilla i evigheten en stund?”

Jag skrattade inte på flera månader innan jag kom hem. Man behöver människor för att skratta. För att ligga och vrida sig. Samhörighet är så jävla viktigt. Ut och hitta den! Gömma sig kan vara skönt en tid. Men det är dags att bryta det, hur svårt det än är. Minns du när vi åkte till Malaga? Vilken helt otrolig jävla känsla det var att bara åka fort som fan (nåja) med så galet hög volym och JAAAA, VI ÄR PÅ VÄG! .. Så ska det vara. Så är livet. En resa. Om det så är på väg till en ny miljö, en lägenhet i Göteborg.. det är på väg.

Du vet att du inte har några ursäkter längre. Det är bara att välja om du vill slösa bort ditt liv på att vänta och stirra in i en dator som du inte vill göra. Eller om du vill ge dig ut och se vad som finns därute. Minns du slutscenen på I Love you Alice B Toklas? Snubben springer från giftermålet igen. ”Where are you going?”, frågar nån på stan. ”I don’t know.. I don’t know! But there have to be something beautiful out there!”

Det enda jag kan säga, är just kasta dig ut. Gör något bara! Du kan alltid återvända. Det är inget definitivt. Bara för att du lämnar betyder det inte att du aldrig mer kan komma tillbaka.

Men jag vet vad du vet.
Att när du väl lämnat vill du inte åka tillbaka dit. Du kommer bara tänka, ”vafan ska jag göra där?”. Du kommer se din hemstad med nya ögon. Få perspektiv där. Och hitta nånstans att ta vägen. För att du måste. för att du inte vill gömma dig i den trygga bekvämligheten.

Det är mycket som är bekvämt.
Att låta någon annan bestämma är bekvämt.
Att gå förbi och blunda när någon misshandlas på gatan är bekvämt.
Att jobba 9-5, titta på tv och inte riktigt leva är bekvämt.

För det är så.
Att leva är inte bekvämt.
Att leva är LIV. Och det innebär dynamik. Det innebär smärtor, trötthet, att man möter och pushar alla livets begränsningar. Ja, jag lever mer när jag ligger och fryser i ett tält i bergen än när jag hänger i mina föräldrars gästrum och internettar. Det är ett låtsasliv. Ett som förstör kroppen till och med. Genom att inte använda den. Som förstör själen. För att man bara drömmer, inte upplever.

Det är dags, min vän.
Ut i världen.
Lev.
Andas.
Älska.
Le.

Gör allt du inte vågar. För att du måste.

Ur hjärta, kärlek och pepp
Momo

Finn ett sätt att följa dina drömmar

Skrivet den Mar 18, 2009 i Kärlek & Pepp! | 3 kommentarer

Älskar du att tillverka smycken och vill leva på det? Drömmer du om att starta en kringresande cirkus, att starta ett hem för hemlösa katter, skapa ett imperium, starta en social bank eller jobba i en vacker trädgård?

Gör det!

Ingen kommer servera dig din väg att leva. Åtminstone såvida du inte vill vandra i upptrampade spår med ett ganska okej arbete, en okej lägenhet och ett ganska okej liv. Känner du att du vill något mer än att bara överleva och reproducera — finn ett sätt att göra det!

Vi lever i en tid som är unik genom sin intensiva föränderlighet. En tid då vi måste finna nya vägar att leva. Kreativitet är en av de viktigaste egenskaperna för att dra nytta av den tid vi lever i nu. Ingen kan längre tala om för dig hur du ska leva, hur man gör och alltid gjort. Den gamla tidens normer och förutstakade banor gäller inte längre.

På medeltiden var ens öde förutbestämt från födseln. Man visste sin plats i samhället och vad man skulle göra, och man hade sin framtid tryggad. Det var enkelt. Människors samhällspositioner var i Guds händer, och man fann sig i det.

Sedan utropade Nietzsche Gud är död! Vi blev fria att definiera oss själva och bestämma över våra egna öden. Förändringar följde på varandra i en mer intensiv hastighet. Nu mer än någonsin. Se tjugo år tillbaka. Nittonhundraåttionio. Så otroligt mycket som förändrats. Och kurvan verkar inte falna.

Institutioner som blir överflödiga klamrar sig fast och skriker högt att de visst behövs. Västvärldens människor är rädda för att deras arbeten skall flyttas till låglöneländer. Alla klamrar sig fast vi det gamla. Vid sina bilder om hur det skall vara.

Dessa förställningar gäller inte längre. Allt förändras. Att klamra sig fast vid det gamla orsakar bara lidande; föreställningen om hur det ska vara överensstämmer inte med hur det är.

I denna förändring kan vi bli fria. Vi behöver inte längre följa gamla upptrampade spår. Vi kan finna nya vägar att leva. Inte bara för att försörja oss, men i alla områden i våra liv. När ingenting är utstakat är allting möjligt. Vad vi behöver för att finna våra sätt att leva, är kreativitet, lekfullhet och tillit till livets skönhet och överflöd.

Finn ett sätt att nå din fulla potential, och ändå försörja dig. Du behöver inte jobba för någon annans vinning.

♥

Med dessa ord inviger jag momojord.se. Välkomna, gamla och nya besökare. Jag tänker fortsätta göra allt jag kan för att peppa er förändra era liv, att drömma, att våga, att le, att dansa, att andas.. att älska. Jag vill visa er skönheten i livet, hur vackert och enkelt det faktiskt är att leva. För det är det. Om vi bara vågar.