"mod"
Naturligt handlande
Gör det som känns naturligt.
Svårare än så är det inte.
Det finns en naturlig handling i varje situation. Och det är ändå inte vi som handlar, så det är ingen ansträngning att göra rätt val. Om vi bara låter allt det där surret släppa taget om oss.
I handlingen har vi ett val. Åtminstone kan det verka så. Vi kan alltid välja om vi ska följa vår rädsla, som blockerar det naturliga flödet, eller vara modiga att göra det vi vet är rätt. Vi väljer i ögonblicket, men vad vi än gör är det oundvikligt. Efteråt finns ingen möjlighet att något annat kunde ha hänt, än det som hände. På så sätt är allt som det ska. För det kan omöjligen vara på något annat sätt än precis så som det är. Vår vilja är fri, men resultatet är inte upp till oss.
Vad händer om vi struntar i de där tankarna att vi kanske borde, och vad den och den ska tycka? Om vi följer vårt eget flöde, hela tiden, och ser igenom självcentrerade begär när de dyker upp? Vad händer om vi slutar haka upp oss på idéer om hur livet ska levas eller saker ska göras?
Vi låter andras idéer som är påpackade på oss släppa taget? Släpper taget om ”jag”. Bara programmeringar i den omedvetna betingade rörelsen.
*
Det kan hända att våra naturliga mönster skiljer sig mycket från hur vi är vana vid att agera. Det kan hända att vi kanske hela livet agerat utefter andras förväntningar, andras tankar, utifrån hänsyn till någon annan.
Hur skulle det vara, om det inte fanns någon annan?
…
Det är ingen hemma hos dig heller.
Den där rösten…
Vem hör den?
Vem ser reaktionerna?
…
Kan det finnas något annat ‘vem’?
*
Jag upplever världen som strömningar.
Strömningar i naturens cykler.
I politik, i människors inre.
Paradigm avlöses av paradigm.
Upplevelsen förändras hela tiden,
tar olika riktningar, vänder.
Hösten förskjuts.
Det blir några grader varmare.
Tills nästa istid tar över.
Människans historia är så otroligt kort på den här jorden. Liv har spirat i miljoner år på den här planeten. En planet i ett enormt universum, som i sig bara är en aspekt, en del av en historia. En historia som behöver oss för att berättas och bli solid.
Bara historia…
Vi är inte skilda den här planeten. Vi är inte skilda den här naturen. Allt det här är Jag, alla tider, alla åldrar.
Människans korta korta korta tid här på jorden… vi kan dö ut i morgon, eller om hundra år, eller om några miljarder när universum imploderar eller exploderar igen. Den stora vågen, där tiden föds, första ögonblicke… också bara en puls…. strömningar… vågor…
…
Att ta ett steg tillbaka, och få lite perspektiv, i vilken situation som helst, gör att vi ser den klarare.
Och att ta det sista steget tillbaka… ser vilket fragment av en vågkrusning jordelivet är.
Och hur enormt havet är.
…
Det är havet vi är.
Inte tumultet i vågkrusningen.
Vi kan inte drunkna,
för vi är havet,
och det kan inte drunkna i sig själv.
Ord till en kär vän. (Du får också läsa dem..)
Filifjonkan har låst in sig i skafferiet när stormen kom på natten. Hon funderar lite medan fönstrena slår och skorstenen trillar ner. Hur huruvida hon är svag och feg eller modig och stark. ”Jag upplever världens undergång varje natt”, tänker hon, ”men ändå fortsätter jag gå upp på morgonen, göra mitt kaffe och fortsätta som vanligt.”. Det är sådan styrka attt bara leva.
Gör allt det där. Vad det nu är. Tvinga dig, om det behövs. Lathet är inte bara att hänga i bekvämligheter och inte vilja ska iväg till något som är lite jobbigt. Lathet är också att inte utvecklas. Att inte göra det man vet att man måste, kosta vad det vill. Det är okej att få panik, att tokfrysa, att ha ett asjobbigt liv. Det är okej att ta sig genom himlar och helveten med folk. Det är vad du behöver göra. Träffa snubben. Banga inte ur. Gör det bara. Hur jobbigt det än är. Varför? För att det är en dröm. Går det fullkomligt åt helvete? Då går det fullkomligt åt helvete. Då är drömmen kvar. Då får du försöka uppfylla den igen.
Det är så man måste göra. Det går inte att vara lat. Att vara bekväm. Man kommer ingen vart. Man måste hela tiden fråga sig vad man VERKLIGEN vill göra. Och sen göra det. Till varje pris.
Lathet är kärlekens motsats. För kärlek är utveckling. Den vibrerande kraften som behöver expandera. Jobba hårt i jorden. Sov för lite. Ha ont i kroppen. Frys. Det ÄR livet. Då lever man. Ge dig ut på resa, i ditt egna liv och hem. Gör det bara. Se inte livet gå förbi. Bli inte den som sitter och tittar tillbaka på ditt liv när du är 60 och ångrar allt du inte gjort. Fall snarare i graven när du är 90, med ett fett leende på dina läppar, skrapsår över hela kroppen och tänk ”ja JÄVLAR vilken resa”. Så enkelt är det.
Har du inga pengar? Det löser sig. Vet du inte var du ska? Det löser sig. Du har tusen val. Alla kanske inte är perfekta. Gör dem perfekta! Att vänta på att det fullkomliga ska komma.. tja, man kan lika gärna vänta på upplysningen. Utan att jobba för den. Utan att se detaljerna, andas, vara. Sitta och titta på TV och vänta på att gud ska stiga ned från himlen och bara ”tja, ska du med upp och chilla i evigheten en stund?”
Jag skrattade inte på flera månader innan jag kom hem. Man behöver människor för att skratta. För att ligga och vrida sig. Samhörighet är så jävla viktigt. Ut och hitta den! Gömma sig kan vara skönt en tid. Men det är dags att bryta det, hur svårt det än är. Minns du när vi åkte till Malaga? Vilken helt otrolig jävla känsla det var att bara åka fort som fan (nåja) med så galet hög volym och JAAAA, VI ÄR PÅ VÄG! .. Så ska det vara. Så är livet. En resa. Om det så är på väg till en ny miljö, en lägenhet i Göteborg.. det är på väg.
Du vet att du inte har några ursäkter längre. Det är bara att välja om du vill slösa bort ditt liv på att vänta och stirra in i en dator som du inte vill göra. Eller om du vill ge dig ut och se vad som finns därute. Minns du slutscenen på I Love you Alice B Toklas? Snubben springer från giftermålet igen. ”Where are you going?”, frågar nån på stan. ”I don’t know.. I don’t know! But there have to be something beautiful out there!”
Det enda jag kan säga, är just kasta dig ut. Gör något bara! Du kan alltid återvända. Det är inget definitivt. Bara för att du lämnar betyder det inte att du aldrig mer kan komma tillbaka.
Men jag vet vad du vet.
Att när du väl lämnat vill du inte åka tillbaka dit. Du kommer bara tänka, ”vafan ska jag göra där?”. Du kommer se din hemstad med nya ögon. Få perspektiv där. Och hitta nånstans att ta vägen. För att du måste. för att du inte vill gömma dig i den trygga bekvämligheten.
Det är mycket som är bekvämt.
Att låta någon annan bestämma är bekvämt.
Att gå förbi och blunda när någon misshandlas på gatan är bekvämt.
Att jobba 9-5, titta på tv och inte riktigt leva är bekvämt.
För det är så.
Att leva är inte bekvämt.
Att leva är LIV. Och det innebär dynamik. Det innebär smärtor, trötthet, att man möter och pushar alla livets begränsningar. Ja, jag lever mer när jag ligger och fryser i ett tält i bergen än när jag hänger i mina föräldrars gästrum och internettar. Det är ett låtsasliv. Ett som förstör kroppen till och med. Genom att inte använda den. Som förstör själen. För att man bara drömmer, inte upplever.
Det är dags, min vän.
Ut i världen.
Lev.
Andas.
Älska.
Le.
Gör allt du inte vågar. För att du måste.
Ur hjärta, kärlek och pepp
Momo
Lev gratis — res gratis. En hippieguide.
Jag har inte haft ett hem på flera år. Jag har inte jobbat mer än några sporadiska dagar då och då på många år heller. Jag reser. Låter vinden föra mig dit den vill. Upplever äventyr på äventyr på äventyr.
Titt som tätt får jag den naturliga frågan, ”Hur gör du? Hur överlever du?”
Det finns många som lever på resande fot. Ingen verkar dock direkt planerat det, eller funderat så mycket på överlevnad. Det bara hände. Samma för mig. En del jobbar på distans och får lön. Andra ”tar jobbet med sig”, säljer saker eller tjänster när de kommer till nya platser. Ytterligare andra vet inte. ”Det bara händer..”
Nu ska jag på riktigt försöka besvara frågan. Hur gör man för att leva på resande fot?
Plugga på distans. Det första och enklaste svaret är studielån 
. Då handlar det förvisso inte om att leva gratis, utan snarare att leva lyxigt. Ett studielån är en bit över sju tusen kronor i månaden (varav 2500 utav det är bidrag). För studenter i Sverige verkar det mest räcka till hyra, mat, kurslitteratur och alla de där ölen man glömmer bort att nämna när man gnäller över hur lågt studielånet är.
Sju tusen kronor i månaden i sydostasien, indien, sydamerika, eller spanien för delen, är en förmögenhet. Lever man billigt kan man klara sig gott på bara bidragsdelen. Det kräver ju såklart att man pluggar, men det finns helt sjukt spännande och softa distanskurser! Du kan studera distans på både högskola och folkhögskola (och komvux med för den delen).
Fördelar: Du har en fast inkomst. Du har alltid något att göra i händelse att du skulle bli uttråkad. Du lär dig sjukt spännande saker. (Testa medvetandefilosofikurserna på HiS!)
Nackdelar: Du måste släpa runt på en armé av böcker, som du dessutom måste köpa för snordyra pengar. (Lär dig välja kurser utefter litteraturlistan.) Tar lite av upplevelsen att vistas i ett nytt land — man måste alltid göra något eller ha skolan i åtanke. Du blir skuldsatt upp över öronen.
Resa
Lifta
Att lifta är gratis. I teorin. I praktiken köper du snordyr och dålig motorvägshaksmat för mer pengar än det skulle kosta att flyga med Ryanair. Men det är miljövänligt. Och ett äventyr i sig.
Fördelar: Ingen direkt miljöpåverkan. Billigt (gratis) om du planerar väl och tar med dig mat. Man träffar många spännande, sköna, intressanta och läskiga människor. Har du tur förbarmar sig någon över dig och låter dig sova och äta hos dem en natt innan du ger dig vidare.
Nackdelar: Du står ett dygn i regnet i en bensinmack i tyskland med feberfrossa när du försöker återhämta dig från Roskildefestivalens bravader. Numera är jag för gammal och bekväm för att lifta mer än ibland för nöjet och nostalgin.
Husbil
Sjukt många hippies i Spanien lever husbilsliv. Det betyder ingen hyra, ingen fast punkt och att man är lika tuff som alla andra husbilshippies.
Fördelar: Man kan bo var som helst så länge inte polisen kör bort en. Man kan alltså bo uppe i bergen med milsvid utsikt, eller på stranden några meter från vattnet, eller så nära de varma källorna i Santa Fé att man kan hoppa rätt i från bilen. Man har alltid sitt hem med sig. Man är garanterad en säng. Man har el. Man kan ta med sig mer prylar än vad som får plats i en väska. Man slipper boendeproblemet nedan. Man är lika tuff som de andra husbilshippisarna.
Nackdelar: Sjukt miljöovänligt om man åker långt. Slukar bensin. Bilen går sönder hela tiden. Ingen toalett. Inget direkt privatliv om man inte hittar en öde strand. (De finns..) Man blir begränsad till bilen och kan inte spontant flyga till andra sidan jorden. Man är lika tuff som de andra husbilshippisarna.
Givetvis kan man planka tåg, cykla, flyga flygplan eller flygande matta, gå eller åka bräda genom hela världen också. Bara icke-fantasi och lathet sätter begränsningar!
Bo
Det här är den punkten de inte riktigt förstår. Ett hostel var som helst i Europa går på minst 20eur/natt. I asien är det lättare och kostar kanske en femtedel, men inte ens där är man tvingad till att betala. Men misströsta inte! Couchsurfing har blivit sjukt populärt på sistone. Bo gratis och häng runt med de som faktiskt bor i staden. Tyvärr bor de flesta i städer dock. Och det är ju inte så roligt. Åtminstone inte om man är naturhippie och hellre lyssnar på fågelkvitter än bilbuller.
Här börjar levnadskonsten. Det viktigaste för att ta sig fram är att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och öppen för möjligheter. Det finns en uppsjö av olika sätt att bo på. Ockuperade hus finns över hela Europa (utom Sverige typ Joho!), och träffar man rätt människa är det inte särskilt svårt att bli inbjuden att bo där några nätter. Olika slags communities finns lite överallt, t ex Beneficio, där man helt enkelt kan komma och bo i sitt lilla tält eller dela en stor tipi. Många liknande platser finns. Hittar man väl ett ställe guidas man ofta vidare till nästa. Det finns människor som lever så år ut och år in. Men det kan bli ganska tröttsamt.
Wwoof är ett annat alterantiv — volontära på ekologiska gårdar. Ofta handlar det om att påta i jorden eller (gud förbjude) plocka oliver några timmar om dagen, i utbyte mot mat och husrum. Att gå med i wwoof kostar 20 euro per år, och då får man en lång lista med gårdar man kan kontakta. Spännvidden sträcker sig från slavarbete till sköna människor som bara vill ha mer skönt folk att hänga med. Bättre än att gå via wwoof-organisationen är nästan att ta sig till något område med mycket gårdar och .. (nu kommer ledtråden igen) prata med folk. Många är inte med i wwoof, för att volontärerna kan vara lika opålitliga som gårdarna. Men står man där som levande person och är trevlig och verkar pålitlig tar de (om du har tur) med glädje emot dig.
Det finns många andra sätt. I Granada kan du bo i grottor. Rainbow-träffar finns lite här och var, men kan vara lite svårt att hitta information om på internet. Annars kan man alltid bli god vän med någon och bli inbjuden att bo hos dem . Tempel och kloster kan gå bra att sova i en natt eller två. En hängmatta och en sovsäck är inte så tungt att bära.
Fördelar: Det är roligt att bo på alternativa sätt! (Det här sitter jag för övrigt och skriver i en trädkoja i Thailand.) Det är gratis. Du träffar sköna och inspirerande människor. Du lär dig mycket om dig själv, andra och livet i allmänhet. Du tvingas lära dig det lokala språket om människorna du bor med inte pratar engelska.
Nackdelar: I de flesta fall har du alltid människor omkring dig. Det kan vara fruktansvärt tärande. Du har sällan kontroll över situationen. Man måste lära sig när ens gästfrihet utnyttjas, och gärna åka därifrån dagen innan. Man har ingenting man kan kalla sitt. Inget eget kök. Blir tröttsamt i längden.
Annars kan man ju hyra ett rum eller en lägenhet eller hitta kollektiv var som helst för några månader, likväl som att bo i Sverige. Barcelona är åtminstone i mina ögon mer spännande än Eskilstuna.
Överlev
Ok. Säg att du inte tar studiebidrag. Eller att du köpte en flygbiljett för dina sista pengar (det har hänt mig mer än en gång..) Mat behöver man ju. Och visst, man kan dumpsterdiva eller gå till pizzerior vid stängningsdags och se snäll ut, men de flesta föredrar att köpa sin mat. Och då behöver man pengar. Men pengar blir annorlunda om man lever gratis. Har man inga fasta utgifter är tjugo euro tjugo euro. Så kan man bestämma om man vill köpa mat eller bensin (eller en hund) för pengarna. Summan blir mycket mer konkret på något sätt.
Här kommer den underbara kreativiteten till nytta igen!
- Kan du tillverka någonting som går att sälja? Tillverka det och sälj.
- Behärskar du någon konst som är värd att visa upp? Gatushowa!
- Sätt dig utanför lämplig butik med en gitarr i famnen och le stort. Är du söt flicka kan timlönen bli riktigt bra (hur o-pk det än kan tyckas). Glöm inte att spela också.
- Kan du göra någonting andra är villiga att betala för? Att bli massör var ett ganska naturligt steg för mig. Utöver att rädda världen kan man också få in lite pengar var man än är. Det finns alltid någon som är villig att betala litegrann för en massage.
- Ordna ett jobb du kan utföra på distans. Skriv eller designa på frilans. Det finns tusen saker att göra!
Det viktigaste är tillit till livet. Att inte fastna i ett fattigdomstänkande. Känner man sig rik är man rik, så är det. Och attraktionslagen säger att man drar till sig pengar. Många verkar leva på smulor, till och med lägger stolthet och livsstil i att gräva i soptunnor för att få någon mat. På senare år har jag aldrig varit utan pengar. Delvis tack vare studielån, förvisso, men den största delen handlar om inställning. Det är bara pengar. Känner man sig fattig försvinner de på något sätt, och man blir fattig. Känner man sig rik och inte oroar sig över pengar, ser man att man alltid har så mycket man behöver. Precis så enkelt är det.
När man lever så här hamnar man i ett slags reseflow. Man blir tvungen. Man finner sig på rätt plats vid rätt ögonblick. Man träffar rätt människor. Allting bara flyter på.. Det största hindret för flow är planering. Att man oroar sig för var man ska ta vägen om två veckor. Då missar man det som är här och nu. Är en natt säkrad vet man åtminstone var man ska sova inatt. Att oroa sig för morgondagen är en diss mot nuet. Och att inte njuta av livet är en diss mot gud.
Att träffa rätt människor är A och O. Då händer saker man inte riktigt tänkt sig. Jag planerade inte att bli förälskad och flytta till Barcelona, eller bo i husbil i spanien eller lerhus i Thailand. Det bara hände. Livet bjuder en så många möjligheter hela tiden. Var öppen för dem.
Våga ta första steget, så löser sig resten sen. Det kommer vara svårt ibland. Det kommer vara kallt, blött, regnigt, jävligt. Det kommer också vara underbart, magiskt, flowande och bortom dina drömmar. Du kommer lida, och du kommer älska. Och dynamiken kommer lära dig livets hemligheter. Och när allt är som hemskast, när du står på den där bensinmacken i tyskland i regnet och undrar vad du gjort för att karman ska slå tillbaka på dig sådär, kom då ihåg att minnen förvrids och förskönas. Efteråt minns man bara det vackra. Det hemska verkade inte så hemskt längre. Det vackra blir lite vackrare.
Och vet du vad? Jag tror förvridningen på ett sätt är ”sannare” än upplevelsen. Om vi bara släpper taget, lär vi oss att det inte är så hemskt. Att det är okej att vara blöt, kall, frusen och hungrig. Efteråt kan man åtminstone berätta en schjysst historia om det.
Tankens kraft (hellre underleva än överleva)
I ett ögonblick av insikt såg jag hur mycket jag begränsat mig i många år. Varit rädd för att satsa, eller för att ”lyckas” snarare. Jag har alltid haft tusen små projekt på gång, men aldrig drivit någonting längre än till vänskaplig hobbynivå.
Det har inte riktigt funnits i min föreställningsvärld att skapa något stort. Har jag varit rädd för att misslyckas? Om det är så, kan vi se på det ur det här perspektivet. Allt jag äger kan värderas till.. tja, jag lever sedan några år tillbaka i en trettiolitersväska. Min ipod är den dyraste prylen jag äger. Jag har ingen lägenhet, ingen bil, inga räkningar eller utgifter. Jag är redan skuldsatt upp över öronen efter fyra års högskolestudier.
Räknat i materiella tillgångar är jag redan på botten, alltså. Skulle jag förlora allt är det inte mer än att det går att jobba ihop på några veckor. Och jag är inte direkt typen som behöver något. (Jag känner mig emellertid otroligt mycket rikare än många lönearbetare med ”materiell trygghet”. Inte minst för att jag vet att jag klarar mig utan någonting alls. Och på något sätt saknar jag aldrig pengar. De kommer till mig när jag behöver dem. Som om universum samarbetar bara man släpper taget och följer med i flowet.. känner ni igen det där?)
Jag har alltså ingenting att förlora.
Nu är det alltså dags att vidga mina vyer. Jag ska inte trycka upp mina böcker i några hundra ex och sprida till mina närmaste — jag ska skriva böcker som förändrar människors liv och se till att den sprids till de som behöver läsa den.
Jag ska inte trycka upp en handfull tröjor och sälja til vänner. Jag ska starta ett klädmärke och samarbeta med alla sjukt skillade designers som finns omkring mig.
Jag ska inte nöja mig med att massera min närmaste bekantskapskrets utan någon direkt vinst. Jag är bättre än så. Det är ingen slump att de allra flesta jag masserar blir återkommande kunder. Jag kan hjälpa människor — och jag kan leva på det.
Jag ska bygga upp ett sätt att leva som låter mig spendera somrarna i Sverige och resten av tiden i något varmare och soligare land. Precis som jag gör nu alltså, men under mer strukturerade och produktiva former. Jag kan leva på min kreativitet och talang och jag vet att jag kan skapa storverk.
Det enda som begränsar vad som är möjligt är du själv. Lyssna inte på pessimisterna som säger att det inte går. Det är klart det går! Leva inte deras krossade drömmar. Lev dina egna!
Har du en plan — genomför den! Våga tänka större än du någonsin tänkt. Sikta tio gånger högre än vad som är tryggt och bekvämt. Du kan!
Hellre riskera falla från himlen än att inte våga hoppa ned från trotoarkanten. Och under resans gång kanske du lär dig flyga. Vi är kapabla till så otroligt mycket mer än vi tror — tro ännu mer!
Finn ett sätt att följa dina drömmar
Älskar du att tillverka smycken och vill leva på det? Drömmer du om att starta en kringresande cirkus, att starta ett hem för hemlösa katter, skapa ett imperium, starta en social bank eller jobba i en vacker trädgård?
Gör det!
Ingen kommer servera dig din väg att leva. Åtminstone såvida du inte vill vandra i upptrampade spår med ett ganska okej arbete, en okej lägenhet och ett ganska okej liv. Känner du att du vill något mer än att bara överleva och reproducera — finn ett sätt att göra det!
Vi lever i en tid som är unik genom sin intensiva föränderlighet. En tid då vi måste finna nya vägar att leva. Kreativitet är en av de viktigaste egenskaperna för att dra nytta av den tid vi lever i nu. Ingen kan längre tala om för dig hur du ska leva, hur man gör och alltid gjort. Den gamla tidens normer och förutstakade banor gäller inte längre.
På medeltiden var ens öde förutbestämt från födseln. Man visste sin plats i samhället och vad man skulle göra, och man hade sin framtid tryggad. Det var enkelt. Människors samhällspositioner var i Guds händer, och man fann sig i det.
Sedan utropade Nietzsche Gud är död! Vi blev fria att definiera oss själva och bestämma över våra egna öden. Förändringar följde på varandra i en mer intensiv hastighet. Nu mer än någonsin. Se tjugo år tillbaka. Nittonhundraåttionio. Så otroligt mycket som förändrats. Och kurvan verkar inte falna.
Institutioner som blir överflödiga klamrar sig fast och skriker högt att de visst behövs. Västvärldens människor är rädda för att deras arbeten skall flyttas till låglöneländer. Alla klamrar sig fast vi det gamla. Vid sina bilder om hur det skall vara.
Dessa förställningar gäller inte längre. Allt förändras. Att klamra sig fast vid det gamla orsakar bara lidande; föreställningen om hur det ska vara överensstämmer inte med hur det är.
I denna förändring kan vi bli fria. Vi behöver inte längre följa gamla upptrampade spår. Vi kan finna nya vägar att leva. Inte bara för att försörja oss, men i alla områden i våra liv. När ingenting är utstakat är allting möjligt. Vad vi behöver för att finna våra sätt att leva, är kreativitet, lekfullhet och tillit till livets skönhet och överflöd.
Finn ett sätt att nå din fulla potential, och ändå försörja dig. Du behöver inte jobba för någon annans vinning.
♥
Med dessa ord inviger jag momojord.se. Välkomna, gamla och nya besökare. Jag tänker fortsätta göra allt jag kan för att peppa er förändra era liv, att drömma, att våga, att le, att dansa, att andas.. att älska. Jag vill visa er skönheten i livet, hur vackert och enkelt det faktiskt är att leva. För det är det. Om vi bara vågar.
