Varje människa är ett frö. Vi är blommor i växande på väg att slå ut. Vi är alla själar med enorm kraft och kapacitet, men vi tenderar begränsa oss genom våra tankar och omedvetna handlingsmönster. Omedvetenhet är den stora boven. Våra tankar snurrar och upprepas för att vi inte är uppmärksamma nog, och det är dessa tankekedjor som gör att vi orsakar oss själva lidande.

Genom att bli medvetna om våra tankar och känslor kan vi bryta dessa kedjor. Då kan tanken bli ett verktyg att använda, snarare än en röst som maler om begär eller rädslor. Vi kan bryta oss ur denna kedja, stiga ur denna linje av tanke och tid…

Kan vi lära oss iaktta tankeströmmen utifrån ser vi att de allra flesta ”problem” vi tror oss ha egentligen bara är uppförstorade småsaker. Allt är fullkomligt, precis som det är, precis just nu. Kan vi bara acceptera ögonblicket precis som det är, med allt som är i det… där är vägen till frid och lycka.
Är det svårt? Nej, egentligen inte. Tron att det är svårt är bara en tankeform.

Samhället är bara en yttre manifestation av dess invånare. Samma omedvetenhet som finns på den individuella nivån finns också på den kollektiva. Att få till en radikal kollektiv förändring är svårare. Det finns större motstånd och går trögare. Vi omges av strukturer som försöker skapa likriktning; att alla ska falla inom samma ramar, eller tillåtas sticka ut men bara på rätt sätt och inom vissa gränser.

Alla strukturer riskerar hämma kreativiteten, eftersom diversitet och dynamik är grundförutsättningar för kreativitet. Men de påverkar dig bara så mycket du vill. Du kan gå utanför normer, gå din egen väg, följa din egen dröm. Samhällets strukturer kan inte begränsa dig — bara dina egna tankar och reaktioner. Du kan stiga utanför allt det där. Du kan göra precis vad du vill, uppnå precis vad du vill. Det finns alltid sätt.

Drömmar är för viktiga för att begränsas av en omedveten kollektiv trygghetssträvan. De som vågat utmana strukturer, de som gått bortom, det är de som skapat storverk.

Vägen för att uppnå det du vill är enkel: Gör vad ditt hjärta säger åt dig att göra. Gör vad du måste, oavsett omgivningens reaktioner. Och kom ihåg att le medan du gör det.

Det finns inget roligare än att följa sina drömmar!
Vi ses i världen bortom begränsningar!

hej,
jag råkade snubbla över din sida och läste din historia… det låter helt fantastiskt och inspirerande speciell en så här bakis dag som idag. Ibland undrar jag vad det är som stoppar en från att ha ett meningsfullt och medvetet liv .. jag kommer inte riktigt till något svar. Det är bara till att konstatera att man måste svara på den frågan om man ska gå vidare .. har du nåt vettigt att säga?
peace

Hej!
Klurig fråga. Vad hindrar en från att leva ett meningsfullt och medvetet liv?
Två svar dyker upp för mig.

Det första är helt enkelt okunskap. Som barn av den självförverkligande åttiotalistgenerationer har jag ofta sett på äldre generationer, och undrat, shit, hur kan de göra så här? Hur fattar de inte bättre? Jag är uppväxt med kass mat (a k a ”husmanskost”), att man ska ta huvudvärkstabletter om man har ont i huvudet osv.

Alla gör så gott de kan. Men det första steget till medvetet leverne kan vara ett stort steg.

Det kan dessutom vara obekvämt. Vilket tar mig till det andra svaret. Som är lite jobbigare, eftersom det bara hänger på en själv.

Lathet. (Eller bekvämlighet om man så vill.) Sorry, men precis så enkelt är det. Har man väl vetskapen är det bara upp till en själv att göra allt det där man vet att man borde göra för att må bra. Ibland kan det vara fett jobbigt. Äta socker, röka cigaretter, dricka alkohol, knarka, allt det där är dåligt. Men har man en livssti l eller social gemenskap som kretsar kring det kan det vara svårt att bryta sig ur.

Jag vet att jag mår galet bra av att meditera varje dag. Ändå händer det ibland i långa perioder att jag inte gör det alls. Jag vet hur maten påverkar mig och att gifter förstör mig, ändå tog det 27 år innan jag la ner den där osunda maten; fortfarande kan processad mat locka mig.

Fast.. hur jobbigt det än låter, så tror jag lite det handlar om att inte göra en stor grej av det. Medvetande föder handling automatiskt, om man bara väljer att lyssna till sig själv. Vet jag hur skräpmat påverkar min kropp och själ så undviker jag det. Vet jag hur negativa känslor påverkar mig ser jag till att bli medveten nog för att bemästra dem, eller inte låta dem få fritt spelrum. Vet jag att mitt liv blir enklare och trevligare om jag är glad och trevlig mot alla jag möter (eller så många jag pallar med om jag har en keff dag) så är det värt att anstränga sig att göra det.

Lathet är kärlekens motsats, skrev nån känd psykiatikersnubbe nån gång. Kärleken då i termer av den ihopbindande flödande kraften. Att leva medvetet kräver ansträngningar; åtminstone i början innan det börjar flöda av sig själv. Sen är det bara att flyta med. Svårare än så behöver det inte vara.

Oj, det finns så mycket att svara, men hoppas jag lyckats träffa något rätt. Att förstå att man har fullkomlig makt över sitt eget liv, att man kan förändra och påverka allt som sker; då är det bara att bestämma sig för hur man vill leva, och leva precis så.

Lycka till!
Momo ♥

? meningsfullt liv, medvetet liv, lathet, okunskap

En del beroenden faller man bara in på när det finns tillgängligt. Det är lätt att fastna i timtal framför TVn med fjärrkontrollen i handen, men det är inte så många som får akuta abstinensbesvär av några dagar utan TV (eller?). Andra beroenden som är mer kemiskt bundna, som rökning till exempel, finns alltid i bakgrunden. Nikotinbegäret kan vara väldigt subtilt, så man inte lägger märke till det, men det finns där. Och man kan aldrig vara helt tillfreds utan drogen, som kroppen behöver ständig påfyllning av.

Livet behöver inte kretsa kring beroendet så radikalt som hos heroinisten för att det ska ha en negativ inverkan på oss. Lever man ett oreflekterande och omedvetet liv gör det inte så mycket. Man agerar ofta automatiskt efter handlingsmönster och droger blir bara en del av ritualen. Är man nöjd med morgonkaffe, cigaretter, döva sockersuget med godis mellan måltiderna och att spendera nästan varje kväll i TV-soffan så okej. I de fallen är beroenden en del av den dagliga rutinen. Dessa människor tenderar hålla sig starkt till sina ritualer och blir osäkra när de bryts. Beroendena och handlingsmönstren blir en slags trygghet i den här världen, något som hålls kvar när allting runt en är föränderligt. Beroenden håller oss kvar i upprepande tankemönster. Upprepande tankemönster skapar beroenden.

För andra står beroenden i vägen för utveckling. Om man börjar vidga sitt medvetande och närvaro, genom exempelvis meditation, så blir det förr eller senare ett naturligt steg att ta sig ur det som dimmar ens medvetande, det som står ivägen för klarsyn. Beroenden är luriga och man kan i åratal lura sig själv att det är något annat som måste ske för att kunna utvecklas vidare. Men har man väl sett mönstret och brutit beroendet ter det sig ofta väldigt tydligt i efterhand.

Beroenden är också ett av de effektivaste sätt vi har för att döva och dölja känslor. Vilka rökare tänder inte en cigarett när de blir upprörda eller stressade? Vad är hetsätning, oavsett omfattning, om inte ett sätt att undvika möta sina egna känslor? Eller alkoholdrickande eller kodein eller överdrivet TV-tittande… Så länge vi är fast i beroendet undanhåller vi också dessa känslor för oss själva. Det först när vi bryter våra automatiserade försvarsmekanismer och istället bara iakttar oss själva som dessa känslor kan komma upp till ytan. För att därefter försvinna när de väl erkänns.

En känsla som känns och erkänns är väldigt kortlivad. Ofta känns den bara intensivt i några sekunder, innan den klingar av eller ger plats åt en annan känsla. Känslor som undanhålls och trycks ner kan ligga och bubbla ett helt liv. Med kroppsliga och själsliga spänningar som följd. Beroenden blir på så sätt en negativ spiral.

Det handlar egentligen bara om lyssna på sin kropp. Att se och acceptera vad som händer inom en. Kroppsliga symptom är direkt kopplade till känslor, och spänningar uppstår först när man inte lyssnar på och accepterar vad som händer inom en.

Givetvis kan huvudvärk bero på att man varit ute för länge i solen eller druckit för lite. Alla kroppsliga symptom är inte nödvändigtvis undertryckta känslor. Emellertid tror jag det finns en kvalitativ skillnad i olika typer av symptom. Blir man uppmärksam nog lär man sig till slut att känna skillnad på en spänning som härrör ur känslor och en som är mera rent fysisk. Ibland är det båda delarna.

För att kunna lyssna på sig själv och veta vad som händer inom en måste man skala bort alla lager av störningar. Beroenden är som ett brus, ett lager som ligger runt den tysta kärnan som är ens varande. Har man väl börjat skala bort ett lager, och upptäckt hur mycket som finns där under dimslöjan går man gärna vidare på den vägen. När man upptäcker hur mycket klarare sinnet blir utan något beroende som dövar upphör man gärna med andra beroenden. Förändringen går i en positiv spiral. Ju fler beroenden man upphör med, desto lättare är det. För ju närmare sin kärna man är, ju mer man kan vara lyhörd för sina behov, desto mindre behov har man av att tysta behoven.

Det svåraste är att vakna upp och ta första steget. Resten brukar gå av sig själv. Och det är en resa in mot dig själv, kantad av glädje och en hel mängd upptäckter kring vem du är. Är det dags för dig också?

? beroende, meditation, vanor, utveckling, medvetande, vipassana, vakna

Ju mer man upplevt och integrerat, desto större blir ens värld. Det är det uppvaknanden handlar om. Att plötsligt uppfatta något… bortom.

De vackraste av mina vänner är också de som varit djupast nere i sitt eget mörker. En del så djupt att de varit nära att dö, helt enkelt för att själen inte längre orkat med. De har varit på botten och återvänt.

Sådana människor har något speciellt i blicken. Ett slags sken, ett inre ljus som strålar ut. Jag vet inte om alla kan se det, men jag kan.

Kanske är det tacksamhet. Att leva. Eller kanske ödmjukhet. Har man vandrat genom skärselden och mött sina demonser kan man inte längre döma. Har man sett den fullkomliga desperationen i sig själv så förstår man andras handlingar. Att man kanske inte alltid lyckas handla ur renhjärtad kärlek, men att alla gör så gott de kan.

Alla bär vi ett mörker inom oss. Jag vet inte om det verkligen är så, men ibland får jag en känsla av att man måste möta, konfrontera och integrera mörkret inom sig för att bli fullkomlig. Annars känner man bara en aspekt av sig själv. Den ljusa sidan, den man vill se och vill visa utåt till världen. Konsekvensen av det blir att man blir blind för allt som är dunkelt, hos sig själv och hos andra. Det som är fel. Man kanske har en starkare förställning om hur det ska vara. En föreställning som förvisso i sig orsakar mycket lidande. Man ser bara halva verkligheten.

Nu tror jag jag förstår vad det är jag ser i människors ögon. Helhet.

Om ens inre mörker inte är så starkt och påträngande är det lättare att blunda för det. Eller så är det starkt, men man har utvecklat ett — för att använda Freud — ännu starkare överjag. Kanske ska man vara tacksam om man är en av de som inte kan blunda. Det tvingar en att vakna upp. At se livet med nya ögon. Det är en svår väg, kantad av lidande. Men, som jag sade, de vackraste människorna jag vet är också de som en gång lidit mest. Och de har alla förstått samma sak. Att lidande är något man väljer. De har tagit sig ur sina offerroller och börjat ta ansvar för sina liv. Lidande är något man väljer. Ofta är valet omedvetet. Vill man ta sig ur lidandet måste man alltså bli medveten.

Nu tror jag jag förstår vad jag ser i människors ögon. Medvetenhet.

Alla klarade det inte. Några tog slut på lidandet innan de förstått dess kärna. Andra är kvar i mörkrets grepp och strävar efter att ta sig ur. Vi är alla olika långt gångna på våra vägar. En stor vändpunkt sker när man kastar av sig offerrollens tunga börda och börjar ta ansvar för sitt liv. När man förstår att varje tanke, varje känsla, varje situation har man själv orsakat.

Det är ett oändligt ansvar. Men också en oändlig frihet. Tar man fullt ansvar för sitt liv, är man också fri. Fri att göra vad som helst.

Nu förstår jag vad det är jag ser. Liv.