"medikalisering"
Friflöde efter Pink Floyd
Välkommen till maskinen, min vän.
Välkommen hem igen. Vad har du drömt?
Säg inte. Vi vet vad du drömde. Vi skapade bilderna åt dig.
Visst var det vackert?
Den färglösa perfektionen. Inget som stör ditt sinn.
Välkommen till maskinen, min vän, det är dags att träda in.
Ensam förblir du där du står. Maskinen progresserar genom alla dessa år.
Var är du? Varför tvekar du? Vad är det du inte förstår?
Timman är slagen, hör du hjulen snurra?
Vi tar oss framåt genom vårt vackra samsara*.
Önska och fråga, vi lovar besvara.
I maskinen får du genom oss alla vara.
Vad finns det att bevara? Allt det gamla har gått bort.
Gör vad du vill, så länge det behagar.
I maskinen kan vi räkna dina dagar.
Var har du varit, var gick du bort?
Vi har saknat dig – ingen annan har fyllt din lott.
Minns ett, detta blott: livet utanför är kallt och rått.
Vad menade du med att lämna, var vi inte goda nog?
Vi ger dig beskydd, lägger mat på ditt bord.
Ingenstans är bättre än här, du får ta oss på vårt ord.
Maskinen är paradiset på vår jord.
Tvekar du än? Vad är det du begär?
Var vill du vara, hellre än här?
Du har sett världen nu, du vet hur det är.
Tryggast är att leva i vår inkapslade sfär.
Inom våra ramar, frigjorda tankar förkrossar, förlamar.
Vi ställer inga krav.
Maskinen vill bara att du vill vara dess barn.
Har du problem? Vi har lösningen i en burk.
Färglösa små former ger närkontakt med Gud.
Du är hemma när du drar din lättnadens suck.
Hos oss finns inget lidande, ur begär eller aversion.
Tankar, drömmar, genljuder ur kugghjulens rogivande ton.
Trygghet på ask, det är så lätt.
Inom våra väggar är verkligheten perfekt.
Vad händer om du ger dig ut — utelämnad till dig själv?
Hur när du din kropp, vad sörjer din själ?
Vill du verkligen möta allt mörker i djupet av vad du är?
Kalla vindar som äntligen lagt sig i lä.
Om tankarna skingras med klarhetens svärd –
var uppmärksam, min vän, vad finner du då där?
Maskinen skyddar dig från upplevelser som den där.
Är det vad du vill? Vi är inte omöjliga.
Du är välkommen att vandra din väg.
Kom tillbaka när ödet funnit din akilleshäl.
Du förstår, som din kreatör vill vi dig bara väl.
Alla vill hitta hem — så varför inte bara stanna här?
När marken börjar skälva vet du var vi är.
Du är skolan av oss. Du hör hemma bland ditt folk.
Annat finns där ute, ja, vi vet.
Vi vill bara skydda dig från det liv du annars skulle levt.
Hur skulle det se ut? Lidelser ur känslor från början till slut.
I maskinen finns inget som är skadat eller sjukt.
Diversitet säger du, men vet du vad det ger?
Motsättningar och krig, armé mot armé.
Enhetlighet är grunden för verklig fred;
olikheter transcenderade och frihet att le.
Kollektivets fundament är att alla är med;
samma mediciner och raka led.
I maskinen råder bara tystnad och frid.
Visst, en del passar inte i vår kollektiva kultur.
Maskineriet ser till att ta hand om de som faller ur.
Ordning måste råda, förutsägbarhet är vad systemet härrör ur.
Kaos är följden om ordningen slits itu.
Integrering eller injektion, maskineriets livgivande ton.
Ingen skall bryta sig bortom vår kontroll.
I maskineriet spelar självet ingen roll.
Vad det inte vad du ville? Själv finna vägen till frid?
Underkastelse är det enda som kan ta dig dit.
Individens strävan är kvävt under egots grepp.
Åtskiljdhet är en illusion som du sett.
Under samsaras flagg ser vi allt som ett.
Om du känner efter vet du att vi har rätt.
I maskinen kommer din hungrande själ bli mätt.
Kom till oss, min son.
Återupptäck var du en gång kommit ifrån.
Vi uppfyller dina drömmar, vi läker dina sår.
Vila hos oss, vi tar hand om din demon.
Tablett eller kanyl, det väljer du själv.
Frihet att välja, det får du här.
Mer än du kan önska i din så kallade värld.
Där ute är du lämnad åt ödet, naken och tärd.
Karmarekylen slår hårt i din klagovägg.
Ta medicinen och vandra vår väg.
Följ oss med lätta små kliv — Vi lägger bomull på marken för din färd.
När hjulet fångat den sista är upplysningens tid förbi.
Samsara har segrat för ännu en tid.
Men.
Förgänglighet är fundamentet för allt som är vi.
Allting förändras, allt är tomt däruti.
Skapande och upphörande i evig harmoni.
En dag faller maskinens och institutionens hyckleri.
För att riva maskinen måste du förstå att du redan är fri.
Ta en tablett?
Har ni hört Cecila Bruces härliga visa, Ta en tablett? Lyssna på den. Den är söt. Härligt ironisk. Men med ett budskap — givetivs. Vi lever ofta i föreställningar om hur något skall vara. Om något avviker från ordningen återställer man det med enklaste medel. Ta en tablett och vips är huvudvärken borta.
Men — ni har hört det tusen gånger förut, och jag tänker säga det igen. Tyvärr tar piller bara bort symptomen. De botar inte orsaken.
Huvudvärk uppstår av en anledning. Det kan vara att man varit ute för mycket i solen, eller att man druckit för lite. Eller så kan det bero på spänningar i axlar och nacke, eller någon annanstans i kroppen. Det kan vara stress. Kanske beror det på någon känsla man vill dölja för sig själv och omvärlden. En känsla som kämpar för att komma ut.
Piller löser inget av ovanstående. De tar bort kroppens signaler om att någonting är fel. Signaler vi borde vara lyhörda och tacksamma för.
Magsårsmedicin är, omgiven av olika antidepressiva preparat, bland de mest sålda medicinerna i Sverige. I stället för att lyssna på våra behov, förgiftar vi kroppen med kemikalier så vi kan fortsätta stressa. Eller så tar vi antidepressiver för att slippa reflektera över vår plats på jorden eller lära oss leva med oss själva.
Vi lever i en värld av snabba, temporära lösningar. Det är uppenbart att de inte håller i längden.
När vi förnekat och dolt våra behov länge nog kan inte kroppen stå emot längre. Vi krashar. Vi har till och med uppfunnit ett ord för det — utbrändhet. Skulle vi lära oss lyssna på våra kroppar och se till våra känslomässiga behov skulle denna ”sjukdom” inte finnas. Utbrändhet är ett modernt fenomen, omtalat i högst några tiotal år. Jag vet inte om vi var bättre på att lyssna på oss själva innan dess. Men vi stressade i alla fall inte lika mycket. Och vi tog inte mediciner i samma omfattning.
Har jag ont någonstans funderar jag på varför, och försöker lära av symptomen. Är kroppen spänd? Behöver jag slappna av mer? Har jag feber låter jag det vara upplevelsen, just då. Feber är kroppens sätt att bekämpa inkräktare genom att höja kroppstemperaturen. Att kämpa emot kroppens eget immunsystem låter inte särskilt sunt.
Inom vår kultur ser vi sjukdomar som virus eller bakterier som kommer utifrån och angriper vårt inre. Så är det förvisso. Men jag tror inte det är hela sanningen. Vad är det som gör att en angripare kan ta sig igenom immunförsvaret eller inte? Vi har ständigt i runda slängar en sisådär hundra tusen miljarder bakterier i kroppen. (Det är ganska många, även om de flesta finns i tjocktarmen.) Vad är det som gör att en människa blir sjuk och en annan, som gjort samma saker och levt i samma miljö, inte blir sjuk?
Givetvis finns flera svar. Aspekten jag vill lyfta fram är balans. En balanserad kropp har ett starkt immunförsvar. Om vi inte döljer känslor eller plågas av destruktiva tankar och offerroller, står vi emot sjukdomar bättre. Då kan kroppen vila och använda resurserna till att stå emot inkräktande organismer.
När vi stressar mycket utsöndras kortisol, som hjälper kroppen att stå emot inflammationer. När kroppen tillslut efter en tids stress kan slappna av blir vi ofta sjuka, när kortisolutsöndringen minskar. Under mina år på högskolan blev jag ofta sjuk i samma ögonblick som jag lämnade in en tenta.
Stress kan hjälpa oss att skjuta upp sjukdomar — men samtidigt är det stressen som är orsak till dem. Ju längre tid kroppen är försatt i ett stresstillstånd, desto hårdare blir krashlandningen efteråt. En människa som sällan är stressad, som lyssnar på sin kropp blir inte heller sjuk på samma sätt. Tar man tag i saker när de uppstår och inte skjuter på framtiden blir de lättare att hantera. Uppgifter tenderar växa om man skjuter dem på framtiden, vare sig det är en arbetsuppgift, något som måste göras eller känslomässiga behov som behöver ses till.
Vi blir sjuka ibland. Det hör till livet. Vi har kroppar, komplexa biologiska system som kan hamna i obalans. Men när du blir sjuk — acceptera sjukdomen som en naturlig del av livet. Låt den gå över av sig själv. Handlar det om kroniska eller livshotande sjukdomar, gör vad du kan för att bli frisk. Mediciner och läkarvård är givetvis nödvändigt ibland. Men förlita dig inte bara på dem. Ta sjukdomen som ett tecken att det är dags att se över ditt liv, om det finns någonting som behöver förändras.
Harmoni, balans och acceptans. De kan göra större underverk än du tror.
? sjukdom, medikalisering, medicin, antidepressiver, magsår, kortisol, stress, balans
Läkemedel mot för tidig utlösning
Jag läser sällan nyheter, men idag hände det. Och jag läste om ett nytt läkemedel mot för tidig utlösning.
Att vi medikaliserar och sjukdomsförklarar naturliga variationer, allt som avviker från normen är ingen nyhet och ingenting jag direkt reagerar på längre. ”För tidig utlösning” är inget medicinskt problem, lika lite som DAMP eller ”depression”.
Vad som fångade min uppmärksamhet i det här fallet var dock inte själva medikaliseringen. Snarare var det att preparatet ökade (den penetrerande) samlagstiden från en minut till tre minuter. Allt under 1.5 minut anses ”för kort”, men, för att citera dagens medicin: ”Två minuter anses som helt OK internationellt sett.”
TVÅ minuter.
Etthundratjugo sekunder.
Snabbmakaronerna hinner inte ens koka färdigt.
Om inte människor är exceptionellt bra på att tillfredsställa varandra på andra sätt, vilket jag betvivlar i vår penetrationsbesatta värld, ja, då finns det inget sexliv att tala om i den här världen. Vem blir tillfredsställd av två minuters turbojuckande, hur mycket energier hinner man dela, hur mycket hinner man dansa?
”För tidig utlösning” är inget medicinskt problem. Kanske för några enstaka människor, men inte för 9% av Sveriges män som artikeln påvisar. Det handlar enbart om självkontroll och teknik. Och viljan att ge sin partner njutning. Viljan att ge ska vara den drivande faktorn; egoistiskt sex skiljer sig inte nämvärt från onani. Lite som att ha varsin monolog istället för dialog.
Sex, med ejakulationskontroll, var för de gamla Taoisterna en viktig del av vägen till ett långt och friskt liv. Man skulle gärna ha sex hela natten, om och om igen, för att kanske få utlösning framåt morgonen om man så valde. I The Tao of Love and sex beskrivs bra sex som att kvinnan skall vara helt tillfredsställd utan att mannen är trött. Utlösning anses inom Taoismen som en stor utsöndring av yangenergi, som lämnar en tom, trött känsla efter sig. Den Taoistiska vägen är kanske inte nödvändigtvis något ideal för alla, men vi har definitivt något att lära där. Jag säger det igen. TVÅ minuter.
Snubbar, kom igen! Lär er älska! Lär er ha sex på ett sätt som är tillfredsställande för er båda — eldigt, intensivt, levande och … länge. Släpp de egoistiska impulserna och fokusera på att ge njutning med hela kroppen och på alla sätt. Lär er behärska de djuriska drifterna och upptäck vad extatisk förening verkligen är. Himlen väntar när man transcenderar biologin.
