Momo Jord

• Du blir lyckligare av att le. Försök le stort och känna dig sorgsen på samma gång.
• Du blir snyggare av att le. Är du snyggare bedömer andra dig som bättre på alla sätt. Det speglar av sig, om du vill.
• Alla andra blir snyggare när du ler. Således blir alla andra också bättre.
• Leenden smittar av sig.
• Du blir mer tilldragande när du ler. Omgivningen blir vänligare mot dig eftersom du sänder ut vänliga signaler.
• Du sänder ut signaler till universum om att du är lycklig. Attraktionslagen besvarar därefter.
• Genuina leenden innefattar alltid ett visst mått av närvaro.
• Livet tycks flöda bättre när du går igenom det med ett leende på läpparna. Universum älskar dig och vill att du ska vara lycklig. Le med hela kroppen!
• Det är roligt att le!
• Ett stort leende är ett tokbra och oskyldigt sätt att flirta.
• Du sprider lycka när du ler. Du gör andra glada. Du får karmapoäng.
• Du kan få en egen facebook-sida (reggaebusschauffören!)
• Du är mer i fas med livet när du ler. Se på Buddhas fridfulla leende.
• Alla jag förälskar mig i har magiska leenden.
• Din aura blir större när du ler; du har större förmåga att påverka din omgivning.
• Bitterhet är ute. Det är fett inne att le!

Det finns tusen anledningar att le. Men egentligen räcker det med en enda: Ett äkta, stort leende gör världen till en bättre plats att leva.

Så le mot dig själv för at du är så bra. Le mot din kropp för att den tar hand om dig och håller dig vid liv; le mot världen för att den är så vacker.

Le. Världen blir vackrare så.

♥

(Bonus: Partille Tidning intervjuade mig. Idag kom det med. Läs pdf-tidningen.)

Filifjonkan har låst in sig i skafferiet när stormen kom på natten. Hon funderar lite medan fönstrena slår och skorstenen trillar ner. Hur huruvida hon är svag och feg eller modig och stark. “Jag upplever världens undergång varje natt“, tänker hon, “men ändå fortsätter jag gå upp på morgonen, göra mitt kaffe och fortsätta som vanligt.“. Det är sådan styrka attt bara leva.

Gör allt det där. Vad det nu är. Tvinga dig, om det behövs. Lathet är inte bara att hänga i bekvämligheter och inte vilja ska iväg till något som är lite jobbigt. Lathet är också att inte utvecklas. Att inte göra det man vet att man måste, kosta vad det vill. Det är okej att få panik, att tokfrysa, att ha ett asjobbigt liv. Det är okej att ta sig genom himlar och helveten med folk. Det är vad du behöver göra. Träffa snubben. Banga inte ur. Gör det bara. Hur jobbigt det än är. Varför? För att det är en dröm. Går det fullkomligt åt helvete? Då går det fullkomligt åt helvete. Då är drömmen kvar. Då får du försöka uppfylla den igen.

Det är så man måste göra. Det går inte att vara lat. Att vara bekväm. Man kommer ingen vart. Man måste hela tiden fråga sig vad man VERKLIGEN vill göra. Och sen göra det. Till varje pris.

Lathet är kärlekens motsats. För kärlek är utveckling. Den vibrerande kraften som behöver expandera. Jobba hårt i jorden. Sov för lite. Ha ont i kroppen. Frys. Det ÄR livet. Då lever man. Ge dig ut på resa, i ditt egna liv och hem. Gör det bara. Se inte livet gå förbi. Bli inte den som sitter och tittar tillbaka på ditt liv när du är 60 och ångrar allt du inte gjort. Fall snarare i graven när du är 90, med ett fett leende på dina läppar, skrapsår över hela kroppen och tänk “ja JÄVLAR vilken resa“. Så enkelt är det.

Har du inga pengar? Det löser sig. Vet du inte var du ska? Det löser sig. Du har tusen val. Alla kanske inte är perfekta. Gör dem perfekta! Att vänta på att det fullkomliga ska komma.. tja, man kan lika gärna vänta på upplysningen. Utan att jobba för den. Utan att se detaljerna, andas, vara. Sitta och titta på TV och vänta på att gud ska stiga ned från himlen och bara “tja, ska du med upp och chilla i evigheten en stund?”

Jag skrattade inte på flera månader innan jag kom hem. Man behöver människor för att skratta. För att ligga och vrida sig. Samhörighet är så jävla viktigt. Ut och hitta den! Gömma sig kan vara skönt en tid. Men det är dags att bryta det, hur svårt det än är. Minns du när vi åkte till Malaga? Vilken helt otrolig jävla känsla det var att bara åka fort som fan (nåja) med så galet hög volym och JAAAA, VI ÄR PÅ VÄG! .. Så ska det vara. Så är livet. En resa. Om det så är på väg till en ny miljö, en lägenhet i Göteborg.. det är på väg.

Du vet att du inte har några ursäkter längre. Det är bara att välja om du vill slösa bort ditt liv på att vänta och stirra in i en dator som du inte vill göra. Eller om du vill ge dig ut och se vad som finns därute. Minns du slutscenen på I Love you Alice B Toklas? Snubben springer från giftermålet igen. “Where are you going?“, frågar nån på stan. “I don’t know.. I don’t know! But there have to be something beautiful out there!”

Det enda jag kan säga, är just kasta dig ut. Gör något bara! Du kan alltid återvända. Det är inget definitivt. Bara för att du lämnar betyder det inte att du aldrig mer kan komma tillbaka.

Men jag vet vad du vet.
Att när du väl lämnat vill du inte åka tillbaka dit. Du kommer bara tänka, “vafan ska jag göra där?”. Du kommer se din hemstad med nya ögon. Få perspektiv där. Och hitta nånstans att ta vägen. För att du måste. för att du inte vill gömma dig i den trygga bekvämligheten.

Det är mycket som är bekvämt.
Att låta någon annan bestämma är bekvämt.
Att gå förbi och blunda när någon misshandlas på gatan är bekvämt.
Att jobba 9-5, titta på tv och inte riktigt leva är bekvämt.

För det är så.
Att leva är inte bekvämt.
Att leva är LIV. Och det innebär dynamik. Det innebär smärtor, trötthet, att man möter och pushar alla livets begränsningar. Ja, jag lever mer när jag ligger och fryser i ett tält i bergen än när jag hänger i mina föräldrars gästrum och internettar. Det är ett låtsasliv. Ett som förstör kroppen till och med. Genom att inte använda den. Som förstör själen. För att man bara drömmer, inte upplever.

Det är dags, min vän.
Ut i världen.
Lev.
Andas.
Älska.
Le.

Gör allt du inte vågar. För att du måste.

Ur hjärta, kärlek och pepp
Momo

Vissa dagar är lite svårare än andra. Det behöver inte vara av någon speciell anledning. Man bara vaknar upp och märker att tankarna snurrar extra fort, eller att anden är trött och man har en konstig känsla i kroppen.

Sådana dagar bör man vila, göra ingenting. Inte prestera någonting. Det man skapar bör ske med ett gott sinne, eftersom man för över sina energier i allt man gör.

Är du lycklig nog att helt kunna bestämma över din egen tid, ta en ledig dag. Om du arbetar eller går i skolan är det helt okej att skolka en dag. Det är ju för att vila upp själen.

Gör dessa dagar till medvetna, fridfulla dagar. Utför varje handling med full närvaro. När du går — gå. När du äter — ät. Ingenting annat.

Spendera gärna dagen i naturen. Ingenting är så helande som träd och ängar och bäckar. För att itne tala om tystnad och frisk luft. Skogen sjuder av liv och delar gärna med sig av sin energi.

Sätt dig under ett träd. Bara sitt. Sysselsätt dig inte med någonting. Känn trädets livsenergi genom strammen. Låt den sprida sig in i din kropp.

Le. Andas och le. Hur falskt leendet än känns de första ögonblicken så hjälper det. Kroppen förknippar dessa muskelrörelser med lycka och gör dig på bättre humör. Snart blir leendet spontant och äkta.

Känn dina andetag. Känn moder jords andetag. Andas tillsammans.

Naturen är oöverträfflig för att återhämta sig. Speciellt om du bor i en stad med magnetfält och avgaser och trafikbuller är det viktigt att känna kontakten med jorden ibland.

De dagar när livet är tungt är viktiga dagar. De får oss att minnas våra behov. Att vi är människor och inte bara prestationsmaskiner. De bjuder in oss att lyssna på oss själva, och att börja en helandets resa. Var tacksam. Använd dem väl.

Sätt dig ned och le. Le med hela kroppen. Hela anden.
Le åt de delar av dig själv du älskar. Le åt de delar du kanske ännu inte lärt dig älska.
Le åt ditt förflutna, din framtid, dina vänner, din familj.
Le åt minnen som dyker upp, känslor som dyker upp.
Le åt alla galenskaper i världen.
Le stort. Överdrivet stort, tills du känner att det påverkar hela dig. Fortsätt så.
Känner du för att skratta, så skratta.
Le tills leendet känns äkta.

Sedan kan du fortsätta dagen. Lite lugnare, lite gladare, lite mer fokuserad.

Från och med idag skall jag le minst en timme om dagen.

Gör det du också!

De första ögonblicken efter att du vaknat sätter standard för resten av dagen. Att vi skapar vår egen verklighet och drar till oss sådant vi sänder ut är en av vår tids fundamentala sanningar. (Avsaknad av funamentala sanningar är vår tids andra dito; paradoxer en tredje.)

De dagar då allt bara går fel, du vaknar med en dålig känsla, välter väckarklockan, slår i hvudet, kommer för sent till jobbet… Alla dessa händelser skapas ur den dåliga energin, nästan som om man vill lida. Lika attraherar lika, på samma sätt som en stressig morgon ger en stressig dag.

Mönstret går givetivs att bryta i varje ögonblick, men är man inne i en sådan negativ spiral kan det vara svårt att se det utifrån: det blir lätt att känna sig som ett offer för en helvetisk dag. (Tips, ta tre djupa andetag, blunda och le en stund.)

För att försäkra dig om en god dag, se till att vakna vackert. Ha en blomma vid sängen, som blir det första du ser när du öppnar ögonen. Skaffa en väckarklocka som spelar vacker musik istället för hemskt gällt pipande. Vakna tio minuter innan du behöver gå upp och meditera, fortfarande under täcket. Tokdansa en halvtimme det första du gör. Meditera, om det så bara är att borsta tänderna medvetet och närvarande. Man behöver en sitta en timmes vipassanameditation eller utföra en helt yogapass för en bra start på dagen, även om det givetvis också är en bra start. Små saker räcker. Det viktiga är att du gör något. Något som gör dig lite mer avspänd, harmonisk, glad… Det kommer prägla resten av din dag.