"kommunikation"
Polyamorositet (eller relationsanarki)
Jag förälskade mig två gånger förra veckan. En spontan själslig föräleskelse; magisk ordfadd kväll. Och en… syster. Två själar som hittat varandra i en lek. Jag har en vän som stått mig lite extra kär i hjärtat sedan några år. Jag kallar henne till och med min flickvän ibland. Det klingar lite lurigt, nästan lite förbjudet. Jag berättar om mina kärlekar för henne. Hon berättar sina historier. Vi sprudlar av glädje och kommer på hur kära vi är i varandra, också.
Kärleken är outtömlig. Det finns inte en viss mängd man måste portionera ut eller bara rikta mot vissa människor. Ju mera rum kärleken får, desto större blir den. Ju mer du sprider omkring dig, desto mer får du tillbaka.
Jag har många kärlekar i mitt liv. I många fall finns det inte någon tydlig gräns mellan vänskap och ”relationer”. Ibland har vi sex, jag och någon. Ibland kysser vi varandra. Andra gånger är vi ensamma tillsammans. Allt beror på ögonblickets kvalitet. Varje relation är så spännande. I en odefinierad relation finns inga förväntningar eller förgivettaganden. Bara för att vi hånglade igår behöver inte betyda att vi gör det imorgon, eller någon annan gång. Jag har hånglat med många av mina vänner, en gång eller annan, och inte minst flirtat med de allra flesta. Det är mysigt att kyssas. Det sjukt roligt att flirta. Och underbart att bli flirtad med. Väcka de små fjärilarna som softar runt i magtrakten.
Att flirta är ett fint sätt att komma någon nära. Det behöver inte finnas några baktankar, hopp eller förväntningar. Jag behöver inte få någon i säng. Det är inte viktigt. Jag älskar att flirta för konstens egen skull, att få vackra människor att le. Ge kärlek och få tillbaka, utan spöken från någon uppdiktad framtid.
Jag kvävs i monogama relationer där själslig och beteendemässig trohet krävs. Att jag inte fått leva ut hela mig, utan slutligen måste kompromissa och anpassa mig. Ge upp en del av mig. Att inte få förälska mig. Att inte få flirta. Inte få se var nya bekantskaper leder mig. Inte tillåta sig det för att man har en överenskommelse om att inte vandra de livets möjligheter. Vilket slöseri på tillfälligheter!
Min kärlek till Miri blir inte mindre för att Jenni finns i mitt hjärta. Min själ värms och magen bubblar när jag tänker på mina nya förälskelser. Jag är lite smygkär i min exsambo, på ett sådär mysigt opretto sätt. Och känner jag efter är jag nog lite småkär i Rosa och Becca och Rachel och Karin och My och Charlie och Hannah och några till…
Och det är helt okej. Svartsjuka existerar knappt. Jag är alltid öppen med min polyamorositet. Att inget nödvändigtvis betyder något för någon framtid, att det bara är kärlek och att det inte finns några regler för hur den skall levas ut. Att jag älskar många. Dyker svartsjuka upp går den ofta över om den kommuniceras. Fullt ansvar, fullkomlig ärlighet och gemensam vilja att ta sig över hinder löser det mesta. Det är kärlek manifesterat i praktiken.
Att jag känner kärlek och dragning till någon betyder inte att jag måste agera efter känslan. Spelet kan vara roligt. Djupet kan vara magiskt och belönande. Men ibland räcker det att bara vara sådär mysigt smygkär. Flirta lite som självändamål. Låta det vara där. Utbyta lite bekräftelse under lättsamma former.
Varje relation har sin unika form. Olika relationer tilltalar olika sidor av mig. En del är huvudsakligen själsliga. Andra mer profana, platonska eller drivna av åtrå. En del av de jag involverar mig med anammar det polyamorösa förhållningssättet eller har redan gjort det. (Vi är fler än du tror!) Andra bara ”hånglar runt” som ”singel” (detta konstiga ord); några föredrar monogama parrelationer men hänger med mig odefinierat och villkorslöst om de för tillfället inte är involverade i någon djupare relation.
Att ge kärlek till någon är att vilja dennes bästa, att hon eller han ska vara lycklig, växa och följa sitt livsflöde. Ibland virvlar karman åt samma håll, ibland kringlar den olika. Ibland är det gemensamma mål och drömmar som för oss tillsammans. Ibland är det själslig hunger, andligt växande, sexuell åtrå. Det finns så många människor där ute. Så otroligt många vackra människor.
Begränsa inte kärleken. Håll dig till en partner om du vill, men våga älska andra. Dra i tyglarna, utmana de osagda förgivettaganden. Våga lita på varandra, tillåt varandra ha känslor för andra. Det är okej att bli förälskad även om man är i en monogam relation. Man kan komma överens om beteenden, men inte om känslor. Att undertrycka en känsla, vilken det än är, skapar spänningar, låsningar, blockeringar. Det kommer yttra sig i relationen, på ett eller annat sätt. Är vi nakna inför varandra hinner sådant inte uppstå. Tala om vad ni känner. Kommunicera. Var ärliga. Radikalt ärliga. Anklaga aldrig, berätta vad du känner istället. Försök inte säga till någon hur denne är eller vad någon känner. Du vet inte. Känner efter vad du själv känner, på riktigt. Lyssna på varandra; vänta inte bara på din tur att tala. Sitt tysta och andas ibland; våga låta det vara tyst. Utvecklas tillsammans. Titta varandra i ögonen. Djupt. Länge.
Det är bara kärlek. Varken mer eller mindre. Kärleken vet inga regler, inga normer eller fack. Den kan bara levas ut spontant utifrån nuet. Den kan inte beröras, men den finns där tillgänglig hela tiden. Använd den väl. Njut av att se den flöda. Sprid den och få tusenfalt tillbaka.
? relationsanarki, ra, poly, polyamorositet, kärlek, relationer, flirta
Ipred, motstånd och institutionernas panik
Ingen kan väl ha undgått att Ipred-lagen trädde i kraft i dagarna.Och det tog inte många timmar innan första begäran om att lämna ut IP-nummer trädde i kraft (DN, SvD.) Jag är i Sverige såpass sällan att jag inte direkt berörs av allt ständigt pockande på grundlagen och rättsäkerheten, men jag följer ändå utvecklingen med förfäran.
Många andra har bloggat om Ipred, så jag behöver inte upprepa vad det är. Men kort handlar det om att upphovsrättsindustrin har rätt att bedriva spaningsverksamhet om fildelning på internet, och med en skärmdump(!) som bevis ha rätt att begära ut utgifter och sedan pressa ut ägaren bakom internetabbonemanget på en enorm summa för ”förlorad inkomst”, eller dra ärendet till domstol. Tycker du det låter okej, så läs på lite mer och tyck igen.
Hela samhällsutvecklingen som tog skruv med start i 9/11 är ett praktexempel på rigida institutioners reaktion när de känner sig hotade. Varje samhälle startas ur en kreativ impuls, men stelnar förr eller senare i föreställningar och tankemönster. I och med denna rigidifering blir de inte kapabla att möta förändringar, som kräver kreativitet och flexibilitet för att bemöta. Alltså hotas samhället i grundvalarna av den nya impulsen som kommer. För att bemöta detta (reella eller påhittade) hot drar de åt snaran hårdare — blir ännu mer rigida. Som leder till mer oordning, som leder till ytterligare rigidifering och tillslut brister hela strukturen.
De rigida institutionerna är inte bara upphovsrättsindustrin. Det är hela samhället i dess nuvarande form som känner sig hotat. Internet luckrar upp många gamla invanda principer. Det möjliggör plan direktdemokrati. Människor kan organisera sig i tusentals på några timmar eller minuter. Kommunikation blir okontrollerbar. Röster kan spridas utan ansvarig utgivare. Internet är skrämmande för stelnade strukturer — för det är något nytt. Man ser inte möjligheten och potentialen, utan bara hoten. Jag pratar inte om något ”dom” som sitter och bestämmer — processen är lika omedveten som egots rädsla för förändring. Faktum är att det är samma sak, fast på en kollektiv nivå. Därför höjs röster om censur på internet. Internets roll för samhället trivialiseras, förbises. En enorm potential missas. För vad som ses är ett hot, inte möjligheter.
Lyckligtvis kan en sådan utveckling inte pågå för evigt. Struktuerna måste falla, eller övergå i en ny kreativ uppbyggande impuls. Det är lite lockande att helt enkelt vänta ut hysterin. Men det går snabbare om man gör motstånd.
Så vad kan vi göra?
- Fortsätt fildela precis som du gjorde innan! Låt inte absurda lagar skrämma dig. Gör det som en form av civil olydnad. Använd anonymiseringstjänster om du känner dig otrygg med upphovsrättsindustrin nosandes runt hörnet. (Relakks, ipredator, dold)
- Öppna upp ditt nätverk. Döp det till ipredia. Med ett öppet nätverk blir det svårare att bevisa vem som fildelat.
- Rösta på Piratpartiet i EU-valet den 7e juni. Piratpartiet verkar vara det enda parti som faktiskt tar den här integritetskränkande samhällsutvecklingen på allvar och ser det stora perspektivet. Den kreativa impulsen i ett stelnat samhälle. (Deras ungdomsförbund är för övrigt Sveriges näst största ungdomsförbund, och moderpartiet ligger mellan V och FP i medlemsantal.)
- Skriv brev till stadsministern. Höj rösterna, inte bara i bloggsfären. Fortsätt synas, höras, skrika. Det har fungerat förut. Vi är en stor folkrörelse mot ett litet etablisemang.
Det handlar inte om fildelning. Det handlar inte om att få ladda ner lite musik eller några böcker. Det handlar om frihet och integritet, om rätten att få utnyttja internets fulla kapacitet. Det är en enormt samhällsförändrande infrastruktur, långt mycket mer än ett kommunikationsmedium eller ett sätt att dela med sig av sin media. Internet är samhällsomstörtande, eftersom utvecklingen går så snabbt och de redan invanda föreställningarna inte hinner med. Det föder en rädsla för förändring, för det okända. Man bygger upp skräckbilder, skapar påhittade hot. Gör allt för att ha kvar rådande strukturer.
Men det är för sent. Kreativiteten kan hämmas, men aldrig kvävas. Den kommer alltid blossa upp. Den kommer alltid finna nya sätt att ta sig uttryck. Vi kommer alltid finna nya sätt att kunna dela med oss av vår kultur.
Det är motstånd som skapar förändring. Låt oss förändra världen tillsammans.
