Drömgruvan

Drömgruvan

Sommarflödet kom. Det fick räcka med babylon och lägenhet, bekvämlighet som gränsar till lathet och hundra fönster som granne. Packade bilen full med sovsaker, myssaker, gåpålinasaker, ätsaker och en vacker dittills okänd människa som trillade in; åkte till Katrineholm och invigde det nya ungkulturhuset i de gamla lokstallarna. Vissa eldshower är bara sådär… sammankopplade. Att precis allt flödar i samma riktning, och gränserna mellan dans, åskådare och eld upplöses. Sådan som gör mig lika tagen som publiken. En sådan eldshow blev det. Dessa ord fick jag just.

Som en naturkraft sprungen ut jordens innersta, som ett magiskt väsen som rörde sig över över marken i gnistregn, dansade Momo Jord i samklang med platsen, med kroppen, med själen, Vi som stod i ring och såg på rördes både till tårar och till djup och innerlig glädje. Så vackert, så närvarande, så i harmoni med alltet. Vi existerade tillsammans och vi fascinerades av kraften i elden, i musiken och i dansen. Vi ville aldrig att det skulle ta slut. Någonsin. Och vi vill uppleva det igen. Och igen.
Precis så magiskt kan det vara. Och flödet fortsatte. Ut i skogen, kilometer av små grusvägar i skogen utanför Norrköping, tills vi tillslut kom fram till drömgruvan.

Namnet. Drömgruvan. Där drömmarna hämtas.

En stilla sjö i lä, tallskog med mjuk omfamnande mossmark, som gjord att rulla runt i. Hängmatteläger och en lite udde med en eld, timmar av mat som lagar sig, dans som dansar sig och glöden som dansar med blicken, träden som andas med andetagen och det är så uppenbart; det är här, det är här jag hör hemma, här närvaron landar i kroppen, i löven, i den spegelblanka sjön och älvorna som dansar på den.… Läs vidare »

Pin It on Pinterest