"karma"
Sagan om en identifikation
Jag pallar inte det här!
Vad var det?
Swooosh! En känsla jag inte känt på evighter sveper in över sinnets sfär.
Jag sitter i min bil på en rastplats utanför Årjäng efter en natts hängmattesquattande i ett litet naturreservat. Regnet öser ner och smattrar mot de igenimmade rutorna som halvt avslöjar en grå värld därutanför. Jag är på väg mot Dragonflyfestivalen några kilometer bort, men sitter handlingsförlamad.
I fem timmar sitter jag där och känner. Ömsom läser i Beate Grimseryds En dåre fri och ömsom känner. Upplever. Vad är det som händer?
En våg av gamla energier sveper in över mig. Tankemönster som flytts, zyprexadimmats, bearbetats, avidentifierats, upplösts. Tankar jag sedan länge frigjort mig från, som inte längre har något med mig att göra… där är de, i fullaste dager, fyller upp hela bilen och den regnsmattrande världen utanför.
Jag sitter förundrad. Förbluffad. Hänförd och nästan lite uppspelt.
Wow, identfikation.
Tro inte på en enda tanke.
Är det något jag upprepar, något jag ser som vägen ur detta samsaras tankesnurr är det just det. Tro inte på en enda tanke.
I en våg av identifikation med hela separationen. Med tankar och mönster och gamla energier, mitt i det lilla Jaget, går jag med tvekande steg in på Ica. Lyckas stoppa ner några bananer och lite bröd i korgen med den där surrealistiska känslan att jag är skild från allt det här. Den unga killen i kassan tittar konstigt på mig och ler snett när jag försöker komma ihåg hur man uppför sig och betalar. Ser långt bortom honom och fumlar upp pengar ur plånboken medan energitjuven ligger där bak och skriker, Jag pallar inte det här!
Utanför festivalens grindar. Regnet slår i den kaosstorm kvällstidningslöpsedeln utlovade. Jag kliver ur bilen och känslan eskalerar. Jag pallar inte. Vem Jag? Fuck det. Inte det här. Inte nu. Jag måste bort. Jag måste… någonstans.
Tro inte på en enda tanken.
Jag trodde på tanken. Lyssnade på den. Drog.
Planlöst runtförande i jakt på en imupls, en dragning åt något håll. Ännu en Ica. Falköping i eftermiddagsrusningen. Verklighetsfrämmande steg, ett paket cigaretter (va?), nikotinet i kroppen som bara spär på känslan. Dessutom röker jag ju inte ens.
Ibland kommer det. Det gamla.
Elden.
För att brinna upp. Komma upp till ytan, frigöras och försvinna. Kanske triggades det av femhundra sidor tvångstankar och psykoser (hej Beate). Kanske genom en kärleksrelation så vacker och så ren att den skär på djupet. Kanske var det dags för lite ny eld. Sangkaras som kommer upp när nya inte längre skapas. Karma som slår tillbaka och förbränns.
En impuls. En dragning. I strid ström mot regnet och i kamp mot vattenplaning på motorvägen mot Stockholm. En ängel och en nyckelknippa och en tom lägenhet. Vita väggar, ingefärate och utanför regnet som alltjämt följt med dagens äventyr. Stillhet och förundran. Ögonen kippar av trötthet — det tar på krafterna att vara Någon.
Universums vägar äro outgrundliga.
Ske din vilja.
Upplevelseströmmen
Där finns uplevelsen av lycka, men jag är inte lycklig. Där finns uppelvelsen av sorg, men jag är inte sorgsen. För det finns inget jag som känner lycka eller sorg.
Upplevelser i en kontinuerlig ström av upplevelser. Inte som strömmar genom mig, som om jag vore åtskild upplevelsen.
Det jag en gång trodde var jag var bara en identitet skapad av fragment av upplevelseströmmen. Små bitar som klumpade ihop sig och tillslut började identifiera sig som något.
Så snart en identitet skapas uppelvs strömmen genom den, filtreras genom koncepten som skapats av de fragment som blev till identitet: minnen, kropp, tankar, åsikter…
Slutligen blev vi så många ideer om åtskilda medvetanden att vi trodde det var på riktigt. Vi somnade in till världen av koncept och form, och vi började uppfatta uypplevelser som sanna och fasta, isolerade objekt och situationer. Hela världar byggde vi upp, och i drömmen slukades vi helt av vår egen skapelse.
Medvetande är nödvändgit för att upplevelser skall kunna äga rum. Det första medvetandet satte igång händelsekedjan av orsak och konsekvens. Orsakssambandet. Karmahjulet sattes i rullning. Det började blåsa i det vindlösa riket.
*
Allt du tar för sant kommer en dag raseras.
När dagen kommer, låt det hända.
