"Kärlek"
Jag vet inte. Och det är precis som det ska vara. För det är precis som det är.
Livet förde mig till ett litet miniretreat på Englagård. Så många transformationer på samma helg… jag är så tacksam för att ha skådat det.
När det var över och alla åkte hem, satte jag mig på trappan… och visste inte vad som skulle hända härnäst. Om jag skulle åka med någon därifrån eller stanna kvar, eller något helt annat. Inte att jag satt och försökte bestämma mig. Utan… jag visste inte.
Trappan. Blommorna. Människorna. Det lätta regnet som föll.
Närvaron efter att åter ställts frågan: Vem är jag?
Jag misstänkte att antingen skulle jag ta med min väska och gå därifrån. Eller så skulle jag inte göra det.
Så fann jag i ett nu att jag var på väg därifrån. I en bil med ännu en deltagare, på väg.
Tidigare har jag ibland trott mig veta. Haft planer, om så bara för de närmsta dagarna.
Nu och här finns ingen som kan tro sig veta. Hur kan något styras? Allt bara är.
Jag ringde ett samtal, kunde bara sitta och le i telefonen i själen men det räckte. De sista resterna av vad som en gång kunde ha blivit ett missförstånd skingrades. Gick upp i kärleken.
Band släpps där jag inte ens visste att de fanns. Allt frigörs. Allt luckras upp. De som står mig närmast har jag släppt taget om; om deras människogestalter. Bortom illusionen görs ingen åtskillnad och jag vet att ingen separation är där.
Vad jag släpper taget om är den illusoriska verkligheten. Den om att vi är människor, med tankar, känslor, planer, visioner. Allt som var form luckras upp och ur ett lugn… sjäsligt evigt lugn… ser jag allt falla. Det finns människor jag älskar djupt, men jag behöver inte vara nära dem. Det är inte viktigt. De är med mig hela tiden, för jag är dem.
Jag hade planer en gång.
Nu vet jag inte.
Jag vet verkligen inte.
Var jag tar vägen, var vägen för mig, vad som händer eller vad jag ska göra imorgon eller nästa vecka.
Som om någon någonsin vet. Du kan tro, om du nu vill det. Vad nu det skulle hjälpa.
Jag grät inatt när jag släppte bandet till en av de jag älskar djupast. Tårar av glädje, tacksamhet, kärlek och djup respekt. Under många år har vi visat varandra vägen, strålat ikapp, påmint varandra om ljuset när molnen blivit mörka.
Nu vet jag inte vad som händer. Och det är precis som det ska vara. För det är precis så det är. I ljuset är vi alltid förenade; det är i den mänskliga manifestationen ovissheten ligger. I världen av form, den förgängliga, föränderliga; den man måste låta förändras.
Min resa fortsätter. Jag vet inte var den bär mig. Livet flödar och allt som är är. Och jag låter det vara så.
Vi ses på vägarna, vackra ljusvarelser. <3
Lyckan. Här. Nu. Ögonblickets storhet.
Dags att balansera förra inlägget med något alltigenom vackert. Något vackert springer ur allt mörkt. Babylonhelger visar mig hur mycket jag vill sträva efter hälsa och lycka. Även om det ibland kan vara svårt att alltid vara där, vet jag att jag alltid har valet. I slutändan är det alltid du själv som bestämmer hur du uppfattar världen ♥
~
Lycka beror inte på situationer eller omständigheter. ”Om bara…” är alltid en lögn, ett famlande efter lycka i framtiden. Du kan välja att vara lycklig. I varje ögonblick kan du välja. Du kan välja lycka på dödsbädden. Det är aldrig för sent.
Börja nu. Nu är den enda tidpunkt du kan finna lycka i. Nuet är det enda som kan bjuda dig lycka: allt du är, allt omkring dig, allt du känner. Allt kan du möta med frid, se det vackra i det.
Du kan välja hur du upplever allt.
Du kan välja att vara lycklig oavsett vad du upplever.
(Varför skulle du vilja välja att lida?)
Låt inte tankar komma ivägen och störa. Hindras inte av föreställningar om att lycka är svårt, att alla inte kan ha allt, att livet är hårt eller att du inte är värd att vara lycklig. Dessa tankar är egots röst. Egot som räds lycka, för om det inte har något att göra motstånd mot har egot inget att leva för.
Du är värd allt vackert i världen. För du är så strålande vacker! Välj lycka. Lyckan är bara upp till dig. Du känner den bara för din egen skull. För att njutningen i att finnas till är så överväldigande när du släppt taget om negativitetens filter och ser allt det vackra.
När du väljer lyckan.
Alla kännande varelser strävar efter lycka och att undvika lidande sa Buddha.
Du behöver inte sträva.
Du är redan där.
Du kan välja bort lidande. Se impulsen att lida utifrån och se den för just vad den är — en impuls att lida. Impulsen att tycka synd om dig själv, att känna dig orättvist behandlad av världen. Tanken ”varför just jag?”.
Egots tankar.
Tankar ur den del av dig som vill lida. Som finner en njutning i det. Som inte vet något annat sätt att leva. Tankar som när sig på negativiteten de skapar.
Lidande suger energi ur dig. Försätter dig i ett stadie av motstånd.
Motstånd mot vad som är.
Nuet. Det enda som är.
Du behöver inte följa alla impulser som dyker upp.
Du behöver inte lida.
Du kan välja lycka.
Precis just nu.
Välj lycka.
Gör det nu. ♥
Vill du bli klok, lägg till någonting varje dag. Vill du bli vis, ta bort något varje dag.
Det finns ett gammalt talessätt jag tycker mycket om.
Vill du bli klok, lägg till någonting varje dag. Vill du bli vis, ta bort något varje dag.
Sluta söka, så kommer du förr eller senare förstå att du har allt du behöver. Visheten vilar i tystnaden mellan tankarna. Det är ur det tomrummet levnadsvisdom kommer. De vackraste och visaste berättelser vi känner har inte intellektualiserats fram. De föddes i hjärtat. Ur den kreativa fridfulla visom som är vårt ursprungliga naturliga tillstånd. Och som vi alla kan finna tillbaka till, för egentligne har vi aldrig förlorat den. Det vilar där, väntar på att våra sinnen ska bli tysta nog att vi kan bli medvetna om rymden i tystnaden.
Du behöver inte söka. I vilan kan något stort och vackert hända. Det kommer utan ansträngning. Andas och le ett ögonblick. Du är fullkomlig precis som du är, precis just nu. Låt dig inte ryckas med av borden eller förutfattade meningar om hur något ska vara. Möt dig själv med kärlek. Frestas inte att se dig själv med andras kritiska ögon. Det skapar bara onödigt lidande och prestationsångest. Du själv är din enda måttstock, och det enda som räknas är hur mycket du uppskattar ditt liv, precis just nu.
Har du ett svagt leende på dina läppar? Tycks världen vara en trygg och vacker plats att leva i? Bra. Fortsätt njuta. Sprid känslan! Är sinnet fullt av molna tankar som grämser sig över något som skett eller räds framtiden? Då kanske det är dags att ändra några vanor eller bryta några invanda destruktiva beteendemönster. Det behöver inte vara något stort eller svårt. Små saker räcker. Gör det med njutning och lekfullhet. Av nyfikenhet om vad som kan finnas där bortom och kärlek till dig själv, till nuet och alltet.
Även om destruktiva tankar kan lägga sig som en slöja finns kärleken där, alltid. Jag vet det, och jag vet at du vet det likväl. Därför vill du unna dig det bästa. Därför vill du vara lycklig och inte lida. Kärleken är den grundläggande kraft som håller allt i rörelse. Lev den. Njut den. Andas den. Älska världen så älskar du dig själv.
Vad är viktigt för dig?
Jag kom precis hem från Mullsjö folkhögskola, dit jag vart inbjuden för att tala. Kursen hette Livsviktigt tror jag, och ämnet var ”vad är viktigt för mig?”. Åh, det är en så underbar känsla att inspirera andra människor!
Så vad är viktigt?
När jag först fick inbjudan ställde jag mig den frågan. Svaret kom till mig direkt. Det verkade lite för enkelt, så jag vände och vred på det, ifrågasatte och försökte finna något viktigare under några veckors tid.
Jag lyckades inte.
Så vad är viktigast för mig?
Lycka.
Inre frid. Känslan att jag är precis där jag ska vara, och gör precis det jag ska göra. Tillfreddställelse.
Allt annat jag tar mig för är en strävan dit, eller konsekvenser därav.
Så hur uppnår man lycka? Vad var det jag pratade om? Jag tog med mig en liten lista med hållpunkter, att fuska med om jag skulle tappa bort mig. (Fast istället svävade jag ut hur långt som helst, såklart.) Jag låter listan tala för sig själv.
* Inre frid — rätt plats vid rätt tidpunkt.
* Närvaro, acceptans, kärlek.
* Acceptans. Motstånd mot vad som är skapar olycka.
* Ansvar. Fullkomligt ansvar över ditt eget liv. Är du ansvarig kan du också förändra. Undvik offerroller.
* Ärlighet. Växande genom radikal ärlighet. Vikten av kommunikation.
* Inte skapa onödiga problem för dig själv (eller andra).
* Långsiktighet. Bestående lycka gentemot temporär lusttillfredsställelse.
* Följ dina drömmar! Alla drömmer. Lyssna på ditt hjärta och följ det.
* Allt går!
* Attraktionslagen/tankens kraft. Kärlek föder kärek. Pengar föder pengar. Sluta oroa dig!
* Man måste inte vara älskad av alla. Det är okej att säga fuck you!
* Le ofta!
* Meditera i vardagen.
* Se ögonblicket! Här och nu!
* Förgänglighet. Allt går över. Klamra dig inte fast.
* Släpp taget. Både inre och yttre.
* Relationer. Vill du ha rätt hellre än att vara lycklig?
* Tacksamhet.
Om du kan göra något åt ett problem — varför oroa dig?
Om du inte kan göra något åt det — varför oroa dig?
Jag har sagt det förr. Och jag tänker säga det igen. Svårare än så är det inte! ♥
Stjärnor & Cirklar
Jag låter min kära vän Miri få ordet idag.
Moder Jord. Vårt ursprung, vår källa av näring och kraft. En gudomlig organism att leva på och tillsammans med.
En hel värld av cykler, cirklar, spiraler, stjärnor, klot, rundlar, spetsar, vågor. Dynamik. Både modern och allt som kommer ur henne har en mittpunkt, ett centrum. En kärna som allting kretsar kring. En harmonisk uppbyggnad där energin kan cirkulera i harmoni. Klyv en kiwi och studera snittytan, dess ljusa mitt, kraften som strålar ut ur detta. Känn energin längs din ryggrad, förnim dina chakran där inne. Pulserande centrum av liv.
Det är vida känt hur viktig beröring är för oss. Men hur ofta berör vi vår moder? Människan är byggd för att vandra på marken med bara fötter, för att andas med träden, leka med floden, älska med bergen, samla mat på ängen. Men vi lever ovan jord; hus och skyskrapor och lägenheter och bilar och flygplan och dagis. Till och med utomhus har vi trägolv till uteplatsen och klär marken i asfalt och betong. Vi klär våra fötter i skor, gummi som avskärmar oss från moderns helande energi. Vi köper processad död massa i mataffären och stoppar den i våra magar. Vi lever i städer där husen är fler än träden. Vi lever i flockar så stora att vi medvetet måste avskärma oss för att klara av det.
Vad hände med formerna, med färgerna, med den levande energin? Överallt fyrkanter, kuber, kvadrater. Ett vimmel av färger och mönster, utan mittpunkt eller sammanhang. Inget naturligt växande, inget flöde. Fyrkanter, kuber, kvadrater.
Vi äter makaroner och ketchup med inlagd gurka och djur som vi aldrig hade kunnat fälla med våra bara händer. Vart tog den riktiga födan vägen, den som vår moder skapade till oss? Varför vill vi äta en makaron; ihoppressad materia, utan kärna av liv? Maten som vår moder ger oss vet inte vad fyrkant är, den vibrerar av helande livgivande energi. Den är en egen levande organism, skapad för att dansa i harmoni med vår.
Är det så konstig att vi tappar kontakten med vår moder? Vi berör henne aldrig, äter henne aldrig, har slutat att älska med det hon ger. Även om vi försöker, skriver kärleksbrev till henne och har henne i tanken, så går kontakten förlorad av distansen. Vi behöver beröringen, den fysiska kontakten. Jord under våra bara fötter, levande föda till våra celler. Vi är vad vi äter. Vi är skapta för att leva och äta levande energi. Ecstatic food makes ecstatic beings!
♥
Jag har börjat älska med maten. Jag njuter av åsynen av ett salladsblad; organiskt, harmonisk. Mina fingrar jublar av den sprudlande energin som möter dess yta när jag tvättar ett äpple. Jag undersöker morotens former, klyver den och imponeras varje gång av den vackra stjärnan i mitten. Silvergröna skimrande cirklar av purjolök. Dansande nyfödda groddar av linser, nyfikna på världen – hur kan man bli annat än lycklig av att ta del av dess unga energi? Den åldriga klokheten och styrkan som löken dragit upp ur jorden, lager på lager. Den busiga majsen kickar igång med socker och gult. Näringsrik hampa som bygger upp våra kroppar. Alla är de levande, ett eget väsen, en egen energi. Kemin stämmer bättre med vissa och sämre med andra. Din kropp vet vad den behöver om du bara lyssnar. Men vem lyssnar idag? Fyrkanter, kuber, kvadrater.
När vi tappar kontakten med moder jord så tappar vi kontakten med oss själva, därför att vi är en del av henne. Genom att återta kontakten blir vi hela igen. Vi är cirklar och stjärnor. Och kärlek. <3
? raw food, mat, moder jord, kärlek
