"jaglöshet"
Hemkomst genom frågor
Nukunu skriver i The True Rebellion om att upplysning sker i två stadier.
Första stadiet är att upptäcka självet, att uppleva det. Efter en sådan upplevse kan egot fortfarande leva kvar, men världen ses annorlunda. Varandet är gränslöst, och du har upplevt det. Upplysningprocessen har påbörjats, beskriver han det som.
I denna process finns två fallgropar. Eftersom du förstått något som inte många förstått riskerar du utveckla ett superego. (Kanske har vi där en förklaring till alla dessa tvivelaktiga ”gurus”?). Eller så faller du ner i tvivel.
Detta stadie av närvaro… upplevelsen av det. Många i min närhet är så nära att några frågor kan hjälpa dem hitta hem.
Vem är du?
Vem är det som känner detta?
Vems är tankarna?
Vem är det som upplever? Vad är det som uplever? (Har den form? Färg?)
Var är du nu?
Vem är du?
En enda fråga kan räcka. Om man går bortom intellektualiserandets cirkelslingervägar som inte leder någonstans. Ställer sig frågan och stannar i den.
Upplysningsprocessens fullkomnande, enligt Nukunu, är att vara självet, att helt gå upp i det gränslösa varandet och därur agera i världen.
Paradoxalt nog finns ingen väg dit. Du är det. Upplevelsen. Det finns inget mer att uppnå. Inget mer att göra eller försöka få ogjort. Ingenting att skjuta upp. Du är här. Nu.
Du är Det.
”Jag är” är bara det oändligas flirt med det ändliga, det formlösas med form. En lek. Du kan fortsätta leka, men obegränsad av separation och koncept.
Upplysningen finns inte; är inget annat än allt som är, precis just nu. Du är oändligheten. Låt dig inte luras av något annat.
Har väl upplevelsen av det ägt rum i medvetandeströmmen, finns ingen återvändo. Du är det
Upplevelseströmmen
Där finns uplevelsen av lycka, men jag är inte lycklig. Där finns uppelvelsen av sorg, men jag är inte sorgsen. För det finns inget jag som känner lycka eller sorg.
Upplevelser i en kontinuerlig ström av upplevelser. Inte som strömmar genom mig, som om jag vore åtskild upplevelsen.
Det jag en gång trodde var jag var bara en identitet skapad av fragment av upplevelseströmmen. Små bitar som klumpade ihop sig och tillslut började identifiera sig som något.
Så snart en identitet skapas uppelvs strömmen genom den, filtreras genom koncepten som skapats av de fragment som blev till identitet: minnen, kropp, tankar, åsikter…
Slutligen blev vi så många ideer om åtskilda medvetanden att vi trodde det var på riktigt. Vi somnade in till världen av koncept och form, och vi började uppfatta uypplevelser som sanna och fasta, isolerade objekt och situationer. Hela världar byggde vi upp, och i drömmen slukades vi helt av vår egen skapelse.
Medvetande är nödvändgit för att upplevelser skall kunna äga rum. Det första medvetandet satte igång händelsekedjan av orsak och konsekvens. Orsakssambandet. Karmahjulet sattes i rullning. Det började blåsa i det vindlösa riket.
*
Allt du tar för sant kommer en dag raseras.
När dagen kommer, låt det hända.
