"ipred"
Skapar motstånd verkligen förändring?
‘Det är motstånd som skapar förändring‘, skrev jag för någon vecka sedan. En klok vän genomskådade mig och fågade, ‘tror du verkligen det?’
Nej. givetvis inte. Motstånd hämmar förändring. Inte skapar.
Det finns ett naturligt flöde i livet. Om man bara släpper taget, låter saker hända och följer med, med fullkomlig acceptans och fullkomlig närvaro. Då kan man kalla det Tao om man vill. Och det är livets naturliga skeende, utan hälmmand eller kvävande impulser.
Att försöka begränsa internet är att göra motstånd mot livets flöde. Som att skjuta sig själv i foten; det går liksom långsammare att ta sig framåt då. En revolution som börjar stelna till en institution. Sociologen Francesco Alberoni skriver om mycket om kärlek och menar att de förälskade utgör ett hot mot det rådande systemet, för de erkänner inga lagar, regler eller normer. Förälskelsen är en revolution Därför är systemets första uppgift att få ordning på dem igen. Att institutionalisera dem. Det görs genom förlöjligande, smutskastning, trivialisering.. ja, alla härskartekniker.
Det hjälper inte att göra motstånd mot motståndet — det skapar bara mer spänningar. Krig förhindrar inte krig. Låt oss istället se att förändring sker hela tiden, och se till att förändringen sker på rätt sätt. En förändring baserad på öppenhet, kommunikation och en nyfikenhet för var teknologin kan ta oss, istället för att försöka begränsa den och trycka in den i fasta välkända ramar.
Blockeras en väg finner vi en annan. Tas internet ifrån oss får vi väl bygga ett nytt. De som gör motstånd är få och tråkiga. Vi som rör oss är många och dynamiska. Och vi har sjukt mycket roligare! Låt oss revoltera med lekfullhet och nyfikenhet. Finn nya vägar. Tappa aldrig hoppet, hur mörkt det än kan se ut. Det är okej. Internet kommer finnas kvar. Det kommer alltid finnas modiga operatörer och vardagshjältar. I förbigående kan sägas att en ipredfond inte helt oväntat har startats. (Kvp, DN, SvD)
Vad vi har är antal, kreativitet och samlad kraft. Vi som förstår vikten av frihet och integritet och inte är rädda för påhittade hot finns överallt i samhället. Även i politiken, även om den är dominerad av stelnade fyrtiotalister som tappade livsgnistan någonstans runt ’68 och aldrig vågade testa knark för att det kunde rubba deras världsbild.
Jag önskade mig en fri utgivning av verk tillsammans med ett enkelt donationssystem. Det är en utveckling som inte är helt omöjlig, åtminstone för mindre producenter som inte kräver stora kapital för att skapa. Unni Drougge har släppt en ljudbok på Pirate Bay och uppmanar lyssnare att donera via PayPal. Galet bra reklam — plötsligt börjar alla friinformationsförespråkare älska henne. Även Paulo Coelho stödjer Pirate Bay och säger sig lägga ut sina egna böcker där. Fast jag misstänker att han inte behöver någon donationsknapp. Nästan komiskt nog finns intervjun att ladda ned på torrentfreak.
Suecae Sounds tipsar om Kahvi Collective som släpper elektronisk musik under Creative Commons. Med donationsknappar för artisterna! Jag rekommenderar verkligen Ambientums Fractal Philosophy om ni är sugna på drömsk ambient en stund. Lagligt, gratis och bortom girigt ägande. Glöm inte skänka en peng om ni tycker om det. Uppmuntra fri musik!
Slutligen vill jag dela vidare ett citat ur Tao te Chings 57e kapitel som känns passande i dessa dagar. Och återigen, glöm inte njuta av livet. Det finns ingen anledning att skapa olycka för oss själva. Lycka är den största revolutionen!
”I let go of the law,
and people become honest.
I let go of economics,
and people become prosperous.
I let go of religion,
and people become serene.
I let go of all desire for the common good,
and the good becomes common as grass.”
Vi dansar i Pirate Bay-domens fotspår.
Så föll domen. Reaktionerna lät sig inte vänta. Upphovsrättsfascister! Rättsövergrepp i en politisk rättgång. En sorgens dag för rättssäkerheten. Vill tingsrätten stänga ner internet?
Som om alla haft tilltro till rättssystemet och nu plötsligt känner sig svikna och förlorat det? Ärligt talat, hur många är egentligen förvånade? Att politiker kör över folket är ingen nyhet. Att människor som inte begått brott döms till fängelsestraff för att de utmanat rådande strukturer är ingen nyhet. Är det någon som minns EU-toppmötet i Göteborg?
De i maktposition har egentligen bara en uppgift. Att bevara makten. Ett stelnat systems enda uppgift är självbevarande. Blir det hotat av nya eller yttre impulser måste dessa kvävas. Henrik Alexandersson ställer sig en intressant fråga i det skenet. ”Vad tänker politikerna och nöjesindustrin göra nu? Vilka vapen har de att ta till när fildelningen inte försvinner trots speciallagar och trots att de kastar folk i finkan?” Stagnation kan aldrig vinna.
Efter första förtvivlade vågen hände något i reaktionerna. Piraterna började dansa. Jag känner mig underbart kär! utropar Marcin. Isobel kontrar med Vi älskar fortfarande internet. Domen utropas som en slags seger. Idag är en vacker dag! Fildelningen fortsätter. Ung pirat är nu mera sveriges största politiska ungdomsförbund. Piratpartiet gick om Folkpartiet i medlemsantal. Lagom till EU-valet den 7e juni. Många som tidigare var nöjda med att spela WoW och tanka film får upp ögonen för vad som händer. Börjar bli medvetna. Tar första steget till att bli självständiga, tänkande, handlande individer. Svårigheter tvingar ofta fram uppvaknanden. Kanske är det för det bästa, all denna hysteri.
Ett års fängelse och trettio miljoner kronor. För 20 låtar, nio filmer och fyra dataspel. Fängelse är väl förvisso knappast värre än värnplikt, som många tvingas in i varje år. De där trettio miljonerna, som ändå bara är småpengar för industrin verkar ingen ha som intention att betala. Och så har vi några nya martyrer?
Domen är principiell. Och fånig. Ett mediespel för att visa hur det kan gå om man går emot starka ekonomiska krafter. Ingenting händer. Pirate bay är uppe som vanligt, med meddelandet ”Don’t worry – we’re from the internets. It’s going to be alright. 
” Trots att Pontén nästan ironiskt ‘förutsätter att de upphör‘ (Tror han det själv, på riktigt?)
Att världen är galen, att rättssystemet gynnar de med pengar och att de styrande är mer intresserade av makt än ett harmoniskt samhälle är ingen nyhet. Men det är okej. Vi kan förändra det vi kan, men inte låta oss dras med i någon negativ spiral. Det handlar ju faktiskt mest om att vara lycklig. Och det kan man vara oavsett omgivning, oavsett vad som händer i världen. Bara andas och le. Se detaljerna. Se löven rassla i vinden.
Solen kommer fortsätta skina över oss. Får någon för sig att imitiera Mr. Burns i The Simpsons och blockera solen får vi väl riva muren. Försöker någon kväva yttrandefriheten får vi finna nya sätt att yttra oss. Flyta som vattnet istället för att pressa emot och blockera.
Ingen kan ta vår frihet ifrån oss. Ingen mer än vi själva. Vi är inte beroende av yttre omständigheter. De bara underlättar eller försvårar vår kommunikation med andra och våra vardagliga företeelser. Låt inte FRA, Ipred, upphovsrättslobbyister, mutor, antipiratbyrån eller politiker som glömt sitt hjärta hindra dig från att Leva.
Lev varje ögonblick, fri och lycklig. Det är den största revolutionen.
Ipred, motstånd och institutionernas panik
Ingen kan väl ha undgått att Ipred-lagen trädde i kraft i dagarna.Och det tog inte många timmar innan första begäran om att lämna ut IP-nummer trädde i kraft (DN, SvD.) Jag är i Sverige såpass sällan att jag inte direkt berörs av allt ständigt pockande på grundlagen och rättsäkerheten, men jag följer ändå utvecklingen med förfäran.
Många andra har bloggat om Ipred, så jag behöver inte upprepa vad det är. Men kort handlar det om att upphovsrättsindustrin har rätt att bedriva spaningsverksamhet om fildelning på internet, och med en skärmdump(!) som bevis ha rätt att begära ut utgifter och sedan pressa ut ägaren bakom internetabbonemanget på en enorm summa för ”förlorad inkomst”, eller dra ärendet till domstol. Tycker du det låter okej, så läs på lite mer och tyck igen.
Hela samhällsutvecklingen som tog skruv med start i 9/11 är ett praktexempel på rigida institutioners reaktion när de känner sig hotade. Varje samhälle startas ur en kreativ impuls, men stelnar förr eller senare i föreställningar och tankemönster. I och med denna rigidifering blir de inte kapabla att möta förändringar, som kräver kreativitet och flexibilitet för att bemöta. Alltså hotas samhället i grundvalarna av den nya impulsen som kommer. För att bemöta detta (reella eller påhittade) hot drar de åt snaran hårdare — blir ännu mer rigida. Som leder till mer oordning, som leder till ytterligare rigidifering och tillslut brister hela strukturen.
De rigida institutionerna är inte bara upphovsrättsindustrin. Det är hela samhället i dess nuvarande form som känner sig hotat. Internet luckrar upp många gamla invanda principer. Det möjliggör plan direktdemokrati. Människor kan organisera sig i tusentals på några timmar eller minuter. Kommunikation blir okontrollerbar. Röster kan spridas utan ansvarig utgivare. Internet är skrämmande för stelnade strukturer — för det är något nytt. Man ser inte möjligheten och potentialen, utan bara hoten. Jag pratar inte om något ”dom” som sitter och bestämmer — processen är lika omedveten som egots rädsla för förändring. Faktum är att det är samma sak, fast på en kollektiv nivå. Därför höjs röster om censur på internet. Internets roll för samhället trivialiseras, förbises. En enorm potential missas. För vad som ses är ett hot, inte möjligheter.
Lyckligtvis kan en sådan utveckling inte pågå för evigt. Struktuerna måste falla, eller övergå i en ny kreativ uppbyggande impuls. Det är lite lockande att helt enkelt vänta ut hysterin. Men det går snabbare om man gör motstånd.
Så vad kan vi göra?
- Fortsätt fildela precis som du gjorde innan! Låt inte absurda lagar skrämma dig. Gör det som en form av civil olydnad. Använd anonymiseringstjänster om du känner dig otrygg med upphovsrättsindustrin nosandes runt hörnet. (Relakks, ipredator, dold)
- Öppna upp ditt nätverk. Döp det till ipredia. Med ett öppet nätverk blir det svårare att bevisa vem som fildelat.
- Rösta på Piratpartiet i EU-valet den 7e juni. Piratpartiet verkar vara det enda parti som faktiskt tar den här integritetskränkande samhällsutvecklingen på allvar och ser det stora perspektivet. Den kreativa impulsen i ett stelnat samhälle. (Deras ungdomsförbund är för övrigt Sveriges näst största ungdomsförbund, och moderpartiet ligger mellan V och FP i medlemsantal.)
- Skriv brev till stadsministern. Höj rösterna, inte bara i bloggsfären. Fortsätt synas, höras, skrika. Det har fungerat förut. Vi är en stor folkrörelse mot ett litet etablisemang.
Det handlar inte om fildelning. Det handlar inte om att få ladda ner lite musik eller några böcker. Det handlar om frihet och integritet, om rätten att få utnyttja internets fulla kapacitet. Det är en enormt samhällsförändrande infrastruktur, långt mycket mer än ett kommunikationsmedium eller ett sätt att dela med sig av sin media. Internet är samhällsomstörtande, eftersom utvecklingen går så snabbt och de redan invanda föreställningarna inte hinner med. Det föder en rädsla för förändring, för det okända. Man bygger upp skräckbilder, skapar påhittade hot. Gör allt för att ha kvar rådande strukturer.
Men det är för sent. Kreativiteten kan hämmas, men aldrig kvävas. Den kommer alltid blossa upp. Den kommer alltid finna nya sätt att ta sig uttryck. Vi kommer alltid finna nya sätt att kunna dela med oss av vår kultur.
Det är motstånd som skapar förändring. Låt oss förändra världen tillsammans.
