"internet"
Är det dags att bryta några vanor?
Förr eller senare kanske det är dags att bli medveten om och bryta beroenden du samlat på dig under livet. Det kan vara droger som kaffe, alkohol, cigaretter, läkemedel, narkotikaklassade substanser eller socker och snabba kolhydrater. Men det kan också vara TV, osunt användande av Internet, skvaller eller känslostämningar.
En del beroenden faller man bara in på när det finns tillgängligt. Det är lätt att fastna i timtal framför TVn med fjärrkontrollen i handen, men det är inte så många som får akuta abstinensbesvär av några dagar utan TV (eller?). Andra beroenden som är mer kemiskt bundna, som rökning till exempel, finns alltid i bakgrunden. Nikotinbegäret kan vara väldigt subtilt, så man inte lägger märke till det, men det finns där. Och man kan aldrig vara helt tillfreds utan drogen, som kroppen behöver ständig påfyllning av.
Livet behöver inte kretsa kring beroendet så radikalt som hos heroinisten för att det ska ha en negativ inverkan på oss. Lever man ett oreflekterande och omedvetet liv gör det inte så mycket. Man agerar ofta automatiskt efter handlingsmönster och droger blir bara en del av ritualen. Är man nöjd med morgonkaffe, cigaretter, döva sockersuget med godis mellan måltiderna och att spendera nästan varje kväll i TV-soffan så okej. I de fallen är beroenden en del av den dagliga rutinen. Dessa människor tenderar hålla sig starkt till sina ritualer och blir osäkra när de bryts. Beroendena och handlingsmönstren blir en slags trygghet i den här världen, något som hålls kvar när allting runt en är föränderligt. Beroenden håller oss kvar i upprepande tankemönster. Upprepande tankemönster skapar beroenden.
För andra står beroenden i vägen för utveckling. Om man börjar vidga sitt medvetande och närvaro, genom exempelvis meditation, så blir det förr eller senare ett naturligt steg att ta sig ur det som dimmar ens medvetande, det som står ivägen för klarsyn. Beroenden är luriga och man kan i åratal lura sig själv att det är något annat som måste ske för att kunna utvecklas vidare. Men har man väl sett mönstret och brutit beroendet ter det sig ofta väldigt tydligt i efterhand.
Beroenden är också ett av de effektivaste sätt vi har för att döva och dölja känslor. Vilka rökare tänder inte en cigarett när de blir upprörda eller stressade? Vad är hetsätning, oavsett omfattning, om inte ett sätt att undvika möta sina egna känslor? Eller alkoholdrickande eller kodein eller överdrivet TV-tittande… Så länge vi är fast i beroendet undanhåller vi också dessa känslor för oss själva. Det först när vi bryter våra automatiserade försvarsmekanismer och istället bara iakttar oss själva som dessa känslor kan komma upp till ytan. För att därefter försvinna när de väl erkänns.
En känsla som känns och erkänns är väldigt kortlivad. Ofta känns den bara intensivt i några sekunder, innan den klingar av eller ger plats åt en annan känsla. Känslor som undanhålls och trycks ner kan ligga och bubbla ett helt liv. Med kroppsliga och själsliga spänningar som följd. Beroenden blir på så sätt en negativ spiral.
Det handlar egentligen bara om lyssna på sin kropp. Att se och acceptera vad som händer inom en. Kroppsliga symptom är direkt kopplade till känslor, och spänningar uppstår först när man inte lyssnar på och accepterar vad som händer inom en.
Givetvis kan huvudvärk bero på att man varit ute för länge i solen eller druckit för lite. Alla kroppsliga symptom är inte nödvändigtvis undertryckta känslor. Emellertid tror jag det finns en kvalitativ skillnad i olika typer av symptom. Blir man uppmärksam nog lär man sig till slut att känna skillnad på en spänning som härrör ur känslor och en som är mera rent fysisk. Ibland är det båda delarna.
För att kunna lyssna på sig själv och veta vad som händer inom en måste man skala bort alla lager av störningar. Beroenden är som ett brus, ett lager som ligger runt den tysta kärnan som är ens varande. Har man väl börjat skala bort ett lager, och upptäckt hur mycket som finns där under dimslöjan går man gärna vidare på den vägen. När man upptäcker hur mycket klarare sinnet blir utan något beroende som dövar upphör man gärna med andra beroenden. Förändringen går i en positiv spiral. Ju fler beroenden man upphör med, desto lättare är det. För ju närmare sin kärna man är, ju mer man kan vara lyhörd för sina behov, desto mindre behov har man av att tysta behoven.
Det svåraste är att vakna upp och ta första steget. Resten brukar gå av sig själv. Och det är en resa in mot dig själv, kantad av glädje och en hel mängd upptäckter kring vem du är. Är det dags för dig också?
? beroende, meditation, vanor, utveckling, medvetande, vipassana, vakna
Vi dansar i Pirate Bay-domens fotspår.
Så föll domen. Reaktionerna lät sig inte vänta. Upphovsrättsfascister! Rättsövergrepp i en politisk rättgång. En sorgens dag för rättssäkerheten. Vill tingsrätten stänga ner internet?
Som om alla haft tilltro till rättssystemet och nu plötsligt känner sig svikna och förlorat det? Ärligt talat, hur många är egentligen förvånade? Att politiker kör över folket är ingen nyhet. Att människor som inte begått brott döms till fängelsestraff för att de utmanat rådande strukturer är ingen nyhet. Är det någon som minns EU-toppmötet i Göteborg?
De i maktposition har egentligen bara en uppgift. Att bevara makten. Ett stelnat systems enda uppgift är självbevarande. Blir det hotat av nya eller yttre impulser måste dessa kvävas. Henrik Alexandersson ställer sig en intressant fråga i det skenet. ”Vad tänker politikerna och nöjesindustrin göra nu? Vilka vapen har de att ta till när fildelningen inte försvinner trots speciallagar och trots att de kastar folk i finkan?” Stagnation kan aldrig vinna.
Efter första förtvivlade vågen hände något i reaktionerna. Piraterna började dansa. Jag känner mig underbart kär! utropar Marcin. Isobel kontrar med Vi älskar fortfarande internet. Domen utropas som en slags seger. Idag är en vacker dag! Fildelningen fortsätter. Ung pirat är nu mera sveriges största politiska ungdomsförbund. Piratpartiet gick om Folkpartiet i medlemsantal. Lagom till EU-valet den 7e juni. Många som tidigare var nöjda med att spela WoW och tanka film får upp ögonen för vad som händer. Börjar bli medvetna. Tar första steget till att bli självständiga, tänkande, handlande individer. Svårigheter tvingar ofta fram uppvaknanden. Kanske är det för det bästa, all denna hysteri.
Ett års fängelse och trettio miljoner kronor. För 20 låtar, nio filmer och fyra dataspel. Fängelse är väl förvisso knappast värre än värnplikt, som många tvingas in i varje år. De där trettio miljonerna, som ändå bara är småpengar för industrin verkar ingen ha som intention att betala. Och så har vi några nya martyrer?
Domen är principiell. Och fånig. Ett mediespel för att visa hur det kan gå om man går emot starka ekonomiska krafter. Ingenting händer. Pirate bay är uppe som vanligt, med meddelandet ”Don’t worry – we’re from the internets. It’s going to be alright. 
” Trots att Pontén nästan ironiskt ‘förutsätter att de upphör‘ (Tror han det själv, på riktigt?)
Att världen är galen, att rättssystemet gynnar de med pengar och att de styrande är mer intresserade av makt än ett harmoniskt samhälle är ingen nyhet. Men det är okej. Vi kan förändra det vi kan, men inte låta oss dras med i någon negativ spiral. Det handlar ju faktiskt mest om att vara lycklig. Och det kan man vara oavsett omgivning, oavsett vad som händer i världen. Bara andas och le. Se detaljerna. Se löven rassla i vinden.
Solen kommer fortsätta skina över oss. Får någon för sig att imitiera Mr. Burns i The Simpsons och blockera solen får vi väl riva muren. Försöker någon kväva yttrandefriheten får vi finna nya sätt att yttra oss. Flyta som vattnet istället för att pressa emot och blockera.
Ingen kan ta vår frihet ifrån oss. Ingen mer än vi själva. Vi är inte beroende av yttre omständigheter. De bara underlättar eller försvårar vår kommunikation med andra och våra vardagliga företeelser. Låt inte FRA, Ipred, upphovsrättslobbyister, mutor, antipiratbyrån eller politiker som glömt sitt hjärta hindra dig från att Leva.
Lev varje ögonblick, fri och lycklig. Det är den största revolutionen.
Ipred, motstånd och institutionernas panik
Ingen kan väl ha undgått att Ipred-lagen trädde i kraft i dagarna.Och det tog inte många timmar innan första begäran om att lämna ut IP-nummer trädde i kraft (DN, SvD.) Jag är i Sverige såpass sällan att jag inte direkt berörs av allt ständigt pockande på grundlagen och rättsäkerheten, men jag följer ändå utvecklingen med förfäran.
Många andra har bloggat om Ipred, så jag behöver inte upprepa vad det är. Men kort handlar det om att upphovsrättsindustrin har rätt att bedriva spaningsverksamhet om fildelning på internet, och med en skärmdump(!) som bevis ha rätt att begära ut utgifter och sedan pressa ut ägaren bakom internetabbonemanget på en enorm summa för ”förlorad inkomst”, eller dra ärendet till domstol. Tycker du det låter okej, så läs på lite mer och tyck igen.
Hela samhällsutvecklingen som tog skruv med start i 9/11 är ett praktexempel på rigida institutioners reaktion när de känner sig hotade. Varje samhälle startas ur en kreativ impuls, men stelnar förr eller senare i föreställningar och tankemönster. I och med denna rigidifering blir de inte kapabla att möta förändringar, som kräver kreativitet och flexibilitet för att bemöta. Alltså hotas samhället i grundvalarna av den nya impulsen som kommer. För att bemöta detta (reella eller påhittade) hot drar de åt snaran hårdare — blir ännu mer rigida. Som leder till mer oordning, som leder till ytterligare rigidifering och tillslut brister hela strukturen.
De rigida institutionerna är inte bara upphovsrättsindustrin. Det är hela samhället i dess nuvarande form som känner sig hotat. Internet luckrar upp många gamla invanda principer. Det möjliggör plan direktdemokrati. Människor kan organisera sig i tusentals på några timmar eller minuter. Kommunikation blir okontrollerbar. Röster kan spridas utan ansvarig utgivare. Internet är skrämmande för stelnade strukturer — för det är något nytt. Man ser inte möjligheten och potentialen, utan bara hoten. Jag pratar inte om något ”dom” som sitter och bestämmer — processen är lika omedveten som egots rädsla för förändring. Faktum är att det är samma sak, fast på en kollektiv nivå. Därför höjs röster om censur på internet. Internets roll för samhället trivialiseras, förbises. En enorm potential missas. För vad som ses är ett hot, inte möjligheter.
Lyckligtvis kan en sådan utveckling inte pågå för evigt. Struktuerna måste falla, eller övergå i en ny kreativ uppbyggande impuls. Det är lite lockande att helt enkelt vänta ut hysterin. Men det går snabbare om man gör motstånd.
Så vad kan vi göra?
- Fortsätt fildela precis som du gjorde innan! Låt inte absurda lagar skrämma dig. Gör det som en form av civil olydnad. Använd anonymiseringstjänster om du känner dig otrygg med upphovsrättsindustrin nosandes runt hörnet. (Relakks, ipredator, dold)
- Öppna upp ditt nätverk. Döp det till ipredia. Med ett öppet nätverk blir det svårare att bevisa vem som fildelat.
- Rösta på Piratpartiet i EU-valet den 7e juni. Piratpartiet verkar vara det enda parti som faktiskt tar den här integritetskränkande samhällsutvecklingen på allvar och ser det stora perspektivet. Den kreativa impulsen i ett stelnat samhälle. (Deras ungdomsförbund är för övrigt Sveriges näst största ungdomsförbund, och moderpartiet ligger mellan V och FP i medlemsantal.)
- Skriv brev till stadsministern. Höj rösterna, inte bara i bloggsfären. Fortsätt synas, höras, skrika. Det har fungerat förut. Vi är en stor folkrörelse mot ett litet etablisemang.
Det handlar inte om fildelning. Det handlar inte om att få ladda ner lite musik eller några böcker. Det handlar om frihet och integritet, om rätten att få utnyttja internets fulla kapacitet. Det är en enormt samhällsförändrande infrastruktur, långt mycket mer än ett kommunikationsmedium eller ett sätt att dela med sig av sin media. Internet är samhällsomstörtande, eftersom utvecklingen går så snabbt och de redan invanda föreställningarna inte hinner med. Det föder en rädsla för förändring, för det okända. Man bygger upp skräckbilder, skapar påhittade hot. Gör allt för att ha kvar rådande strukturer.
Men det är för sent. Kreativiteten kan hämmas, men aldrig kvävas. Den kommer alltid blossa upp. Den kommer alltid finna nya sätt att ta sig uttryck. Vi kommer alltid finna nya sätt att kunna dela med oss av vår kultur.
Det är motstånd som skapar förändring. Låt oss förändra världen tillsammans.
