Momo Jord

Jag har inte haft ett hem på flera år. Jag har inte jobbat mer än några sporadiska dagar då och då på många år heller. Jag reser. Låter vinden föra mig dit den vill. Upplever äventyr på äventyr på äventyr.

Titt som tätt får jag den naturliga frågan, “Hur gör du? Hur överlever du?”

Det finns många som lever på resande fot. Ingen verkar dock direkt planerat det, eller funderat så mycket på överlevnad. Det bara hände. Samma för mig. En del jobbar på distans och får lön. Andra “tar jobbet med sig”, säljer saker eller tjänster när de kommer till nya platser. Ytterligare andra vet inte. “Det bara händer..”

Nu ska jag på riktigt försöka besvara frågan. Hur gör man för att leva på resande fot?

Plugga på distans. Det första och enklaste svaret är studielån . Då handlar det förvisso inte om att leva gratis, utan snarare att leva lyxigt. Ett studielån är en bit över sju tusen kronor i månaden (varav 2500 utav det är bidrag). För studenter i Sverige verkar det mest räcka till hyra, mat, kurslitteratur och alla de där ölen man glömmer bort att nämna när man gnäller över hur lågt studielånet är.

Sju tusen kronor i månaden i sydostasien, indien, sydamerika, eller spanien för delen, är en förmögenhet. Lever man billigt kan man klara sig gott på bara bidragsdelen. Det kräver ju såklart att man pluggar, men det finns helt sjukt spännande och softa distanskurser! Du kan studera distans på både högskola och folkhögskola (och komvux med för den delen).

Fördelar: Du har en fast inkomst. Du har alltid något att göra i händelse att du skulle bli uttråkad. Du lär dig sjukt spännande saker. (Testa medvetandefilosofikurserna på HiS!)

Nackdelar: Du måste släpa runt på en armé av böcker, som du dessutom måste köpa för snordyra pengar. (Lär dig välja kurser utefter litteraturlistan.) Tar lite av upplevelsen att vistas i ett nytt land — man måste alltid göra något eller ha skolan i åtanke. Du blir skuldsatt upp över öronen.

Resa

Lifta
Att lifta är gratis. I teorin. I praktiken köper du snordyr och dålig motorvägshaksmat för mer pengar än det skulle kosta att flyga med Ryanair. Men det är miljövänligt. Och ett äventyr i sig.

Fördelar: Ingen direkt miljöpåverkan. Billigt (gratis) om du planerar väl och tar med dig mat. Man träffar många spännande, sköna, intressanta och läskiga människor. Har du tur förbarmar sig någon över dig och låter dig sova och äta hos dem en natt innan du ger dig vidare.

Nackdelar: Du står ett dygn i regnet i en bensinmack i tyskland med feberfrossa när du försöker återhämta dig från Roskildefestivalens bravader. Numera är jag för gammal och bekväm för att lifta mer än ibland för nöjet och nostalgin.

Husbil
Sjukt många hippies i Spanien lever husbilsliv. Det betyder ingen hyra, ingen fast punkt och att man är lika tuff som alla andra husbilshippies.

Fördelar: Man kan bo var som helst så länge inte polisen kör bort en. Man kan alltså bo uppe i bergen med milsvid utsikt, eller på stranden några meter från vattnet, eller så nära de varma källorna i Santa Fé att man kan hoppa rätt i från bilen. Man har alltid sitt hem med sig. Man är garanterad en säng. Man har el. Man kan ta med sig mer prylar än vad som får plats i en väska. Man slipper boendeproblemet nedan. Man är lika tuff som de andra husbilshippisarna.

Nackdelar: Sjukt miljöovänligt om man åker långt. Slukar bensin. Bilen går sönder hela tiden. Ingen toalett. Inget direkt privatliv om man inte hittar en öde strand. (De finns..) Man blir begränsad till bilen och kan inte spontant flyga till andra sidan jorden. Man är lika tuff som de andra husbilshippisarna.

Givetvis kan man planka tåg, cykla, flyga flygplan eller flygande matta, gå eller åka bräda genom hela världen också. Bara icke-fantasi och lathet sätter begränsningar!

Bo

Det här är den punkten de inte riktigt förstår. Ett hostel var som helst i Europa går på minst 20eur/natt. I asien är det lättare och kostar kanske en femtedel, men inte ens där är man tvingad till att betala. Men misströsta inte! Couchsurfing har blivit sjukt populärt på sistone. Bo gratis och häng runt med de som faktiskt bor i staden. Tyvärr bor de flesta i städer dock. Och det är ju inte så roligt. Åtminstone inte om man är naturhippie och hellre lyssnar på fågelkvitter än bilbuller.

Här börjar levnadskonsten. Det viktigaste för att ta sig fram är att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och öppen för möjligheter. Det finns en uppsjö av olika sätt att bo på. Ockuperade hus finns över hela Europa (utom Sverige typ Joho!), och träffar man rätt människa är det inte särskilt svårt att bli inbjuden att bo där några nätter. Olika slags communities finns lite överallt, t ex Beneficio, där man helt enkelt kan komma och bo i sitt lilla tält eller dela en stor tipi. Många liknande platser finns. Hittar man väl ett ställe guidas man ofta vidare till nästa. Det finns människor som lever så år ut och år in. Men det kan bli ganska tröttsamt.

Wwoof är ett annat alterantiv — volontära på ekologiska gårdar. Ofta handlar det om att påta i jorden eller (gud förbjude) plocka oliver några timmar om dagen, i utbyte mot mat och husrum. Att gå med i wwoof kostar 20 euro per år, och då får man en lång lista med gårdar man kan kontakta. Spännvidden sträcker sig från slavarbete till sköna människor som bara vill ha mer skönt folk att hänga med. Bättre än att gå via wwoof-organisationen är nästan att ta sig till något område med mycket gårdar och .. (nu kommer ledtråden igen) prata med folk. Många är inte med i wwoof, för att volontärerna kan vara lika opålitliga som gårdarna. Men står man där som levande person och är trevlig och verkar pålitlig tar de (om du har tur) med glädje emot dig.

Det finns många andra sätt. I Granada kan du bo i grottor. Rainbow-träffar finns lite här och var, men kan vara lite svårt att hitta information om på internet. Annars kan man alltid bli god vän med någon och bli inbjuden att bo hos dem . Tempel och kloster kan gå bra att sova i en natt eller två. En hängmatta och en sovsäck är inte så tungt att bära.

Fördelar: Det är roligt att bo på alternativa sätt! (Det här sitter jag för övrigt och skriver i en trädkoja i Thailand.) Det är gratis. Du träffar sköna och inspirerande människor. Du lär dig mycket om dig själv, andra och livet i allmänhet. Du tvingas lära dig det lokala språket om människorna du bor med inte pratar engelska.

Nackdelar: I de flesta fall har du alltid människor omkring dig. Det kan vara fruktansvärt tärande. Du har sällan kontroll över situationen. Man måste lära sig när ens gästfrihet utnyttjas, och gärna åka därifrån dagen innan. Man har ingenting man kan kalla sitt. Inget eget kök. Blir tröttsamt i längden.

Annars kan man ju hyra ett rum eller en lägenhet eller hitta kollektiv var som helst för några månader, likväl som att bo i Sverige. Barcelona är åtminstone i mina ögon mer spännande än Eskilstuna.

Överlev

Ok. Säg att du inte tar studiebidrag. Eller att du köpte en flygbiljett för dina sista pengar (det har hänt mig mer än en gång..) Mat behöver man ju. Och visst, man kan dumpsterdiva eller gå till pizzerior vid stängningsdags och se snäll ut, men de flesta föredrar att köpa sin mat. Och då behöver man pengar. Men pengar blir annorlunda om man lever gratis. Har man inga fasta utgifter är tjugo euro tjugo euro. Så kan man bestämma om man vill köpa mat eller bensin (eller en hund) för pengarna. Summan blir mycket mer konkret på något sätt.

Här kommer den underbara kreativiteten till nytta igen!

• Kan du tillverka någonting som går att sälja? Tillverka det och sälj.

• Behärskar du någon konst som är värd att visa upp? Gatushowa!

• Sätt dig utanför lämplig butik med en gitarr i famnen och le stort. Är du söt flicka kan timlönen bli riktigt bra (hur o-pk det än kan tyckas). Glöm inte att spela också.

• Kan du göra någonting andra är villiga att betala för? Att bli massör var ett ganska naturligt steg för mig. Utöver att rädda världen kan man också få in lite pengar var man än är. Det finns alltid någon som är villig att betala litegrann för en massage.

• Ordna ett jobb du kan utföra på distans. Skriv eller designa på frilans. Det finns tusen saker att göra!

Det viktigaste är tillit till livet. Att inte fastna i ett fattigdomstänkande. Känner man sig rik är man rik, så är det. Och attraktionslagen säger att man drar till sig pengar. Många verkar leva på smulor, till och med lägger stolthet och livsstil i att gräva i soptunnor för att få någon mat. På senare år har jag aldrig varit utan pengar. Delvis tack vare studielån, förvisso, men den största delen handlar om inställning. Det är bara pengar. Känner man sig fattig försvinner de på något sätt, och man blir fattig. Känner man sig rik och inte oroar sig över pengar, ser man att man alltid har så mycket man behöver. Precis så enkelt är det.

När man lever så här hamnar man i ett slags reseflow. Man blir tvungen. Man finner sig på rätt plats vid rätt ögonblick. Man träffar rätt människor. Allting bara flyter på.. Det största hindret för flow är planering. Att man oroar sig för var man ska ta vägen om två veckor. Då missar man det som är här och nu. Är en natt säkrad vet man åtminstone var man ska sova inatt. Att oroa sig för morgondagen är en diss mot nuet. Och att inte njuta av livet är en diss mot gud.

Att träffa rätt människor är A och O. Då händer saker man inte riktigt tänkt sig. Jag planerade inte att bli förälskad och flytta till Barcelona, eller bo i husbil i spanien eller lerhus i Thailand. Det bara hände. Livet bjuder en så många möjligheter hela tiden. Var öppen för dem.

Våga ta första steget, så löser sig resten sen. Det kommer vara svårt ibland. Det kommer vara kallt, blött, regnigt, jävligt. Det kommer också vara underbart, magiskt, flowande och bortom dina drömmar. Du kommer lida, och du kommer älska. Och dynamiken kommer lära dig livets hemligheter. Och när allt är som hemskast, när du står på den där bensinmacken i tyskland i regnet och undrar vad du gjort för att karman ska slå tillbaka på dig sådär, kom då ihåg att minnen förvrids och förskönas. Efteråt minns man bara det vackra. Det hemska verkade inte så hemskt längre. Det vackra blir lite vackrare.

Och vet du vad? Jag tror förvridningen på ett sätt är “sannare” än upplevelsen. Om vi bara släpper taget, lär vi oss att det inte är så hemskt. Att det är okej att vara blöt, kall, frusen och hungrig. Efteråt kan man åtminstone berätta en schjysst historia om det.

I ett ögonblick av insikt såg jag hur mycket jag begränsat mig i många år. Varit rädd för att satsa, eller för att “lyckas” snarare. Jag har alltid haft tusen små projekt på gång, men aldrig drivit någonting längre än till vänskaplig hobbynivå.

Det har inte riktigt funnits i min föreställningsvärld att skapa något stort. Har jag varit rädd för att misslyckas? Om det är så, kan vi se på det ur det här perspektivet. Allt jag äger kan värderas till.. tja, jag lever sedan några år tillbaka i en trettiolitersväska. Min ipod är den dyraste prylen jag äger. Jag har ingen lägenhet, ingen bil, inga räkningar eller utgifter. Jag är redan skuldsatt upp över öronen efter fyra års högskolestudier.

Räknat i materiella tillgångar är jag redan på botten, alltså. Skulle jag förlora allt är det inte mer än att det går att jobba ihop på några veckor. Och jag är inte direkt typen som behöver något. (Jag känner mig emellertid otroligt mycket rikare än många lönearbetare med “materiell trygghet”. Inte minst för att jag vet att jag klarar mig utan någonting alls. Och på något sätt saknar jag aldrig pengar. De kommer till mig när jag behöver dem. Som om universum samarbetar bara man släpper taget och följer med i flowet.. känner ni igen det där?)

Jag har alltså ingenting att förlora.

Nu är det alltså dags att vidga mina vyer. Jag ska inte trycka upp mina böcker i några hundra ex och sprida till mina närmaste — jag ska skriva böcker som förändrar människors liv och se till att den sprids till de som behöver läsa den.

Jag ska inte trycka upp en handfull tröjor och sälja til vänner. Jag ska starta ett klädmärke och samarbeta med alla sjukt skillade designers som finns omkring mig.

Jag ska inte nöja mig med att massera min närmaste bekantskapskrets utan någon direkt vinst. Jag är bättre än så. Det är ingen slump att de allra flesta jag masserar blir återkommande kunder. Jag kan hjälpa människor — och jag kan leva på det.

Jag ska bygga upp ett sätt att leva som låter mig spendera somrarna i Sverige och resten av tiden i något varmare och soligare land. Precis som jag gör nu alltså, men under mer strukturerade och produktiva former. Jag kan leva på min kreativitet och talang och jag vet att jag kan skapa storverk.

Det enda som begränsar vad som är möjligt är du själv. Lyssna inte på pessimisterna som säger att det inte går. Det är klart det går! Leva inte deras krossade drömmar. Lev dina egna!

Har du en plan — genomför den! Våga tänka större än du någonsin tänkt. Sikta tio gånger högre än vad som är tryggt och bekvämt. Du kan!

Hellre riskera falla från himlen än att inte våga hoppa ned från trotoarkanten. Och under resans gång kanske du lär dig flyga. Vi är kapabla till så otroligt mycket mer än vi tror — tro ännu mer!

Acceptera varje situation precis som den är.

Olyckan uppstår när vi gör inre motstånd mot vad som är.

Acceptans är inte handlingsförlamning. Världen är sannerligen en galen plats, och mycket måste ställas tillrätta.

Men hur ska vi kunna förändra världen om vi är upptagna med vår egen olycka?

Revolutionen börjar inifrån.

Vill du förändra världen, börja med dig själv.

Ibland måste man göra saker. Det är så lätt att skjuta på uppgifter, hur små de än må vara. Besvara ett mail, posta ett brev.. ja, ni vet. Till slut hopar de sig och blir överväldigande. Små triviala ting blir en börda, även om det bara skulle ta en timme att uträtta allt. Varför är det så? Uppenbarligen är inte tiden problemet. Att ringa ett samtal tar inte mer än några minuter. (Eller en halvtimme om det råkar vara ett försäkringsbolag, men då kan man ju.. tja, meditera i väntan eller något annat fint.)

Det tar mer energi att inte göra saker än att faktiskt göra dem. Så enkelt är det. Att skjuta upp saker tar energi; att göra dem frigör energi.

Skjuter du upp något ockuperar de dina tankar. De finns där, ogjorda, och gör sig påminda då och då. Efter en tid har du ägnat mer tid åt att tänka på att du måste göra något – och att inte göra det – än det skulle ta att uträtta ärendet. Bara jag som ser ironin? Därutöver blockeras det spontana flödet – uppgifter tynger över en och man kan inte känna sig helt fri, för man vet att det finns något man måste göra.

Gör det bara. Precis så enkelt.

Skriv en lista om det är mycket saker att ta tag i. Börja med de lättaste sakerna, för att komma in i flowet och njuta när listan blir kortare. Kom ihåg att energi frigörs när du göra saker – alltså får du mer kraft till de lite svårare uppgifterna du ägnat så mycket tid åt att undvika. Fundera också på om du verkligen måste göra allt det där. Det är så lätt att skapa sig behov, av tristess eller slentrian. Livet kan bli enklare och softare om man helt enkelt skalar bort onödiga och tidsödade uppgifter. Men nu pratar jag om sådant som gör livet krångligare om man inte gör. Betala räkningar kan bra till exempel, annars blir det massa onödigt krångel.

När listan är avklarad, bestäm dig för att ta tag i saker så fort de dyker upp. Bespara dig från uppskjutandets och ambivalensens tyranni – gör bara. Ingår beslut – gör bara ändå. Du vet spontant vad som är rätt. I förlängningen blir det i en övning i att bemöta oväntade situationer som uppstår, istället för att fly dem. Du blir starkare, mer handlingskraftig och mer självsäker.

Att inte göra saker tar mer tid och energi än att göra dem. Njut den frigjorda energin när du slutar skjuta upp. Gör nu.