"fri"
Bostadsfri, verklighetstänjande och fri fri fri.
Tanke blev limbo blev chockartad verklighet. Över en natt tömde jag mitt rum på prylar och flyttade in i min väska. Jag är bostadsfri och internetfri. Fri fri fri. Världen för mig dit den behagar, och jag ser att det är gott. En tid av ostrukturerat kaos, friheten i blicken här och nu, inte i framtiden, och varje ögonblick är ett beslut som kan men inte måste fattas: jag styr stegen, eller så gör Gud det. Det gör detsamma om jag rör på mig eller står stilla, vad jag vill eller inte vill. Jag kastas in i äventyr, sitter stilla och dricker te, möter kroppar, själar, huvuden.
Jag köpte en större väska, efter att ha levt i fyra år på trettio liter. Nu har jag dubbelt så mycket plats i mitt hem, lite som att flytta in till två rum och kök. Friheten att välja blir lite tyngre, men att inte ha blir också begränsat. Och det är schjysst att ha med en extra tröja om det blir kallt, en filt för att den är mysig och sådant som givs mig på vägen.
Ett rött rum i Göteborg, utsikt över solbelysta husfasader mot en mörkgrå himmel; tre vita garderobsdörrar sticker ut från det röda. Som att man kan välja, att det alltid finns ett val, må man möta ett lejon eller en skatt; kanske är det samma sak. I min kalender står massa platser och datum och tider men jag känner mig ändå helt fri.
Sverigeturné med eldshower väntar, göra världen lite mer magisk. Likaså äran att tjäna andra genom att serva på vipassana. Luft, vind, kaos med en liten bismak av balans. Ingenting går att planera, men ändå hamnar jag där jag ska, när jag ska vara där, som det står i min lilla kalender. Det fascinerar mig varje gång, livet vecklar ut sig bit för bit, steg för steg; jag är aldrig säker på om det det är fast mark min fot når, eller om den ska vika sig som den drömska illusionen vi alla vandrar i. Det gör lite detsamma, färden går framåt, bakåt, uppåt, står stilla men virvlar, virvlar och jag med den.
Världen är min lekplats, är allas vår lekplats. Det är därför vi drömmer fram den. För att uppleva, leka, njuta. Tror vi det är på riktigt får vi lätt för oss att det är allvar. Då kan det bli tungt, hårt, motstånd. Jag trivs med att utmana världen, utmana mig själv. Se hur långt jag kan tänja gränserna för verkligheten. Titta upp mot himlen och skingra ett utvalt moln, genom att tacka det för att det redan skingrat sig. Är du medveten om att du drömmer har du redan vaknat upp, och då är vad som helst möjligt.
Minns det i varje ögonblick. Vad som helst är möjligt. Utifrån evighetens och oändlighetens perspektiv måste allting ske hela tiden. Alltså finns inga gränser mellan dröm och verklighet, mellan möjligt och omöjligt. Du kan göra precis vad som helst. Och du behöver aldrig vara rädd. Världen tar hand om dig, för du är en del av världen, och den vill dig inte illa.
När du vågar blir färgerna så mycket starkare, formerna så mycket klarare. Verkligheten så mycket verkligare. Och då ser du hur tunn hinnan är, den mellan vår bubbla och alltet. Den mentala hinnan som skiljer oss från evigheten.
Vi ses där. ♥
