Momo Jord

Nu har jag också röstat.
Det tog inte ens tjugo sekunder.
Jag råkade glida förbi nordstan med brädan. Råkade ha röstkortet med mig. Ingen kö. Inget trix. Lathet går inte riktigt att skylla på.

Jag är skeptisk till att rösta. Jag tycker att fria val ger en påtvingad illusion om deltagande, att man faktiskt kan påverka. De är grundstommen till den kollektiva lögnen om “demokrati”. You want the puppet on the left or the puppet on the right?

Sedan barndomen har vi mötts med absurd propaganda om vikten av att rösta. “Om man inte röstar har man inte rätt att gnälla sedan” är både det vanligaste och det tommaste argumentet jag är uppväxt med. Skrämmande många verkar ta med sig barndomspropagandan upp i vuxen ålder. Som om det inte fanns andra sätt att förändra världen. Som om engagemang innebär att lägga en röst var fjärde år och en till till EU-valet. Som om det skulle förbättra världen. Får som lägger tillit till sin fåraherde för att få mat för dagen. Som inte ser att de vandrar på vidder av gräs.

Just idag känner jag dock att en röst faktiskt kan göra något. Inte mycket, men skapa en liten men stark motpol i bryssel. Vad tänker jag på? Piratpartiet givetvis. En ung, kreativ impuls som ännu inte hunnit bil cyniska, maktbenägna och institutionaliserade. Som fortfarande brinner. Som finner nya sätt att organisera sig och organisera människor. Partiet som fått en uppsjö av unga, tidigare politiskt omedvetna individer att öppna ögonen.

Piratpartiet är det enda vettiga rösten i Europaparlamentet. Ni har väl inte glömt vad gammelpolitikerna gjort? Ni har väl inte redan glömt hur FRA, IPRED och datalagringsdirektivet hetsades igenom utan antydan till att följa opinionen? Frågor som berör folket skall visst inte röstas om.

EU-valet är samma skådespel som riksdagsvalet. Men ibland blossar kreativa motkrafter upp. Sådana som faktiskt kan skapa förändring i den välordnade bakom-stängda-dörrar-hierarkin. Politik är ett rätt kasst sätt att skapa förändring i vårt liv. Den bygger på lögner, fulspel och maktutövande.

Jag tror att ett vackert samhälle börjar från individen. Medvetenhet och kärlek; en naturlig vilja att vilja andra väl. Att människor börjar förstå hur allting hänger ihop. Att vi börjar le lite mer. Andas lite djupare. Sluta fylla våra sinnen med skräp, sluta försöka fly nuet. Därur kan något vackert komma; det är redan här; vi måste bara se det.

Jag ger min röst till Piratpartiet. Inte minst för nöjet att se dem skicka en eller helst ett gäng pirater, fullt munderade med ögonlapp och träben, till Bryssel. Och för att kunna säga, In your face, gammelpolitik! Yaaaaaaarrrrrrrr!!

(Och ärligt talat, vem vill inte rösta på ett parti med så här härlig propaganda? )

? piratpartiet, eu-valet, bodströmsamhället, demokrati, politik, val

Så föll domen. Reaktionerna lät sig inte vänta. Upphovsrättsfascister! Rättsövergrepp i en politisk rättgång. En sorgens dag för rättssäkerheten. Vill tingsrätten stänga ner internet?

Som om alla haft tilltro till rättssystemet och nu plötsligt känner sig svikna och förlorat det? Ärligt talat, hur många är egentligen förvånade? Att politiker kör över folket är ingen nyhet. Att människor som inte begått brott döms till fängelsestraff för att de utmanat rådande strukturer är ingen nyhet. Är det någon som minns EU-toppmötet i Göteborg?

De i maktposition har egentligen bara en uppgift. Att bevara makten. Ett stelnat systems enda uppgift är självbevarande. Blir det hotat av nya eller yttre impulser måste dessa kvävas. Henrik Alexandersson ställer sig en intressant fråga i det skenet. “Vad tänker politikerna och nöjesindustrin göra nu? Vilka vapen har de att ta till när fildelningen inte försvinner trots speciallagar och trots att de kastar folk i finkan?” Stagnation kan aldrig vinna.

Efter första förtvivlade vågen hände något i reaktionerna. Piraterna började dansa. Jag känner mig underbart kär! utropar Marcin. Isobel kontrar med Vi älskar fortfarande internet. Domen utropas som en slags seger. Idag är en vacker dag! Fildelningen fortsätter. Ung pirat är nu mera sveriges största politiska ungdomsförbund. Piratpartiet gick om Folkpartiet i medlemsantal. Lagom till EU-valet den 7e juni. Många som tidigare var nöjda med att spela WoW och tanka film får upp ögonen för vad som händer. Börjar bli medvetna. Tar första steget till att bli självständiga, tänkande, handlande individer. Svårigheter tvingar ofta fram uppvaknanden. Kanske är det för det bästa, all denna hysteri.

Ett års fängelse och trettio miljoner kronor. För 20 låtar, nio filmer och fyra dataspel. Fängelse är väl förvisso knappast värre än värnplikt, som många tvingas in i varje år. De där trettio miljonerna, som ändå bara är småpengar för industrin verkar ingen ha som intention att betala. Och så har vi några nya martyrer?

Domen är principiell. Och fånig. Ett mediespel för att visa hur det kan gå om man går emot starka ekonomiska krafter. Ingenting händer. Pirate bay är uppe som vanligt, med meddelandet “Don’t worry – we’re from the internets. It’s going to be alright. ” Trots att Pontén nästan ironiskt ‘förutsätter att de upphör‘ (Tror han det själv, på riktigt?)

Att världen är galen, att rättssystemet gynnar de med pengar och att de styrande är mer intresserade av makt än ett harmoniskt samhälle är ingen nyhet. Men det är okej. Vi kan förändra det vi kan, men inte låta oss dras med i någon negativ spiral. Det handlar ju faktiskt mest om att vara lycklig. Och det kan man vara oavsett omgivning, oavsett vad som händer i världen. Bara andas och le. Se detaljerna. Se löven rassla i vinden.

Solen kommer fortsätta skina över oss. Får någon för sig att imitiera Mr. Burns i The Simpsons och blockera solen får vi väl riva muren. Försöker någon kväva yttrandefriheten får vi finna nya sätt att yttra oss. Flyta som vattnet istället för att pressa emot och blockera.

Ingen kan ta vår frihet ifrån oss. Ingen mer än vi själva. Vi är inte beroende av yttre omständigheter. De bara underlättar eller försvårar vår kommunikation med andra och våra vardagliga företeelser. Låt inte FRA, Ipred, upphovsrättslobbyister, mutor, antipiratbyrån eller politiker som glömt sitt hjärta hindra dig från att Leva.

Lev varje ögonblick, fri och lycklig. Det är den största revolutionen.