"förändring"
Rädda världen! (litegrann)
Jag skulle vilja se statistik på hur mycket tid vi spenderar med att göra ”ingenting” på internet. Snurra runt och följa en länk efter en annan. Varför inte rädda världen lite och göra något vettigt av den tiden?
Alla dessa rädda världen-siter bygger på samma princip. Sponsorer betalar en viss summa till en välgörenhetsorganisation för att visa reklam när människor klickar på länkarna. För varje klick bevarar man så och så stor yta skog eller ger mat till så och så många barn.
Det är enkelt. Det är snabbt. Det är gratis. Och du kan klicka varje dag.
- Ett klick för skogen. Vår urmoder i reklamklickande. Just nu finns ingen kampanj, eftersom de just köpt/räddat Verleskogen. Varje räddavärldenlänksida vore ofullständig utan en länk hit. Titta in igenom några veckor!
- Ecology fund. Rädda regnskog, hjälp trädplantering och rädda utrotningshotade djur.
- Rainforest. Rädda mera regnskog.
- The rainforest site … och ännu mer. Det finns ganska mycket regnskog i världen. Åtminstone i några år till.
- The child health site, The hunger site. Barn är hungriga och sjuka lite varstans i världen.
Gör det här verkligen någon skillnad? Jag vet inte. Ett klick för skogen, den enda svenska länken med på listan, bevarar verkligen skog. De andra? Jag vill tro, och hoppas.
Det finns givetvis så mycket mer man kan göra än att klicka på länkar. Men små saker kan göra större under än man tror. Så glöm inte att le. Du kan rädda någons dag. Och gör du en enda människa lycklig, då har du tagit ett steg mot att rädda världen.
? välgörenhet, gammelskog, hunger, regnskog, miljö, skövling
Ipred, motstånd och institutionernas panik
Ingen kan väl ha undgått att Ipred-lagen trädde i kraft i dagarna.Och det tog inte många timmar innan första begäran om att lämna ut IP-nummer trädde i kraft (DN, SvD.) Jag är i Sverige såpass sällan att jag inte direkt berörs av allt ständigt pockande på grundlagen och rättsäkerheten, men jag följer ändå utvecklingen med förfäran.
Många andra har bloggat om Ipred, så jag behöver inte upprepa vad det är. Men kort handlar det om att upphovsrättsindustrin har rätt att bedriva spaningsverksamhet om fildelning på internet, och med en skärmdump(!) som bevis ha rätt att begära ut utgifter och sedan pressa ut ägaren bakom internetabbonemanget på en enorm summa för ”förlorad inkomst”, eller dra ärendet till domstol. Tycker du det låter okej, så läs på lite mer och tyck igen.
Hela samhällsutvecklingen som tog skruv med start i 9/11 är ett praktexempel på rigida institutioners reaktion när de känner sig hotade. Varje samhälle startas ur en kreativ impuls, men stelnar förr eller senare i föreställningar och tankemönster. I och med denna rigidifering blir de inte kapabla att möta förändringar, som kräver kreativitet och flexibilitet för att bemöta. Alltså hotas samhället i grundvalarna av den nya impulsen som kommer. För att bemöta detta (reella eller påhittade) hot drar de åt snaran hårdare — blir ännu mer rigida. Som leder till mer oordning, som leder till ytterligare rigidifering och tillslut brister hela strukturen.
De rigida institutionerna är inte bara upphovsrättsindustrin. Det är hela samhället i dess nuvarande form som känner sig hotat. Internet luckrar upp många gamla invanda principer. Det möjliggör plan direktdemokrati. Människor kan organisera sig i tusentals på några timmar eller minuter. Kommunikation blir okontrollerbar. Röster kan spridas utan ansvarig utgivare. Internet är skrämmande för stelnade strukturer — för det är något nytt. Man ser inte möjligheten och potentialen, utan bara hoten. Jag pratar inte om något ”dom” som sitter och bestämmer — processen är lika omedveten som egots rädsla för förändring. Faktum är att det är samma sak, fast på en kollektiv nivå. Därför höjs röster om censur på internet. Internets roll för samhället trivialiseras, förbises. En enorm potential missas. För vad som ses är ett hot, inte möjligheter.
Lyckligtvis kan en sådan utveckling inte pågå för evigt. Struktuerna måste falla, eller övergå i en ny kreativ uppbyggande impuls. Det är lite lockande att helt enkelt vänta ut hysterin. Men det går snabbare om man gör motstånd.
Så vad kan vi göra?
- Fortsätt fildela precis som du gjorde innan! Låt inte absurda lagar skrämma dig. Gör det som en form av civil olydnad. Använd anonymiseringstjänster om du känner dig otrygg med upphovsrättsindustrin nosandes runt hörnet. (Relakks, ipredator, dold)
- Öppna upp ditt nätverk. Döp det till ipredia. Med ett öppet nätverk blir det svårare att bevisa vem som fildelat.
- Rösta på Piratpartiet i EU-valet den 7e juni. Piratpartiet verkar vara det enda parti som faktiskt tar den här integritetskränkande samhällsutvecklingen på allvar och ser det stora perspektivet. Den kreativa impulsen i ett stelnat samhälle. (Deras ungdomsförbund är för övrigt Sveriges näst största ungdomsförbund, och moderpartiet ligger mellan V och FP i medlemsantal.)
- Skriv brev till stadsministern. Höj rösterna, inte bara i bloggsfären. Fortsätt synas, höras, skrika. Det har fungerat förut. Vi är en stor folkrörelse mot ett litet etablisemang.
Det handlar inte om fildelning. Det handlar inte om att få ladda ner lite musik eller några böcker. Det handlar om frihet och integritet, om rätten att få utnyttja internets fulla kapacitet. Det är en enormt samhällsförändrande infrastruktur, långt mycket mer än ett kommunikationsmedium eller ett sätt att dela med sig av sin media. Internet är samhällsomstörtande, eftersom utvecklingen går så snabbt och de redan invanda föreställningarna inte hinner med. Det föder en rädsla för förändring, för det okända. Man bygger upp skräckbilder, skapar påhittade hot. Gör allt för att ha kvar rådande strukturer.
Men det är för sent. Kreativiteten kan hämmas, men aldrig kvävas. Den kommer alltid blossa upp. Den kommer alltid finna nya sätt att ta sig uttryck. Vi kommer alltid finna nya sätt att kunna dela med oss av vår kultur.
Det är motstånd som skapar förändring. Låt oss förändra världen tillsammans.
Finn ett sätt att följa dina drömmar
Älskar du att tillverka smycken och vill leva på det? Drömmer du om att starta en kringresande cirkus, att starta ett hem för hemlösa katter, skapa ett imperium, starta en social bank eller jobba i en vacker trädgård?
Gör det!
Ingen kommer servera dig din väg att leva. Åtminstone såvida du inte vill vandra i upptrampade spår med ett ganska okej arbete, en okej lägenhet och ett ganska okej liv. Känner du att du vill något mer än att bara överleva och reproducera — finn ett sätt att göra det!
Vi lever i en tid som är unik genom sin intensiva föränderlighet. En tid då vi måste finna nya vägar att leva. Kreativitet är en av de viktigaste egenskaperna för att dra nytta av den tid vi lever i nu. Ingen kan längre tala om för dig hur du ska leva, hur man gör och alltid gjort. Den gamla tidens normer och förutstakade banor gäller inte längre.
På medeltiden var ens öde förutbestämt från födseln. Man visste sin plats i samhället och vad man skulle göra, och man hade sin framtid tryggad. Det var enkelt. Människors samhällspositioner var i Guds händer, och man fann sig i det.
Sedan utropade Nietzsche Gud är död! Vi blev fria att definiera oss själva och bestämma över våra egna öden. Förändringar följde på varandra i en mer intensiv hastighet. Nu mer än någonsin. Se tjugo år tillbaka. Nittonhundraåttionio. Så otroligt mycket som förändrats. Och kurvan verkar inte falna.
Institutioner som blir överflödiga klamrar sig fast och skriker högt att de visst behövs. Västvärldens människor är rädda för att deras arbeten skall flyttas till låglöneländer. Alla klamrar sig fast vi det gamla. Vid sina bilder om hur det skall vara.
Dessa förställningar gäller inte längre. Allt förändras. Att klamra sig fast vid det gamla orsakar bara lidande; föreställningen om hur det ska vara överensstämmer inte med hur det är.
I denna förändring kan vi bli fria. Vi behöver inte längre följa gamla upptrampade spår. Vi kan finna nya vägar att leva. Inte bara för att försörja oss, men i alla områden i våra liv. När ingenting är utstakat är allting möjligt. Vad vi behöver för att finna våra sätt att leva, är kreativitet, lekfullhet och tillit till livets skönhet och överflöd.
Finn ett sätt att nå din fulla potential, och ändå försörja dig. Du behöver inte jobba för någon annans vinning.
♥
Med dessa ord inviger jag momojord.se. Välkomna, gamla och nya besökare. Jag tänker fortsätta göra allt jag kan för att peppa er förändra era liv, att drömma, att våga, att le, att dansa, att andas.. att älska. Jag vill visa er skönheten i livet, hur vackert och enkelt det faktiskt är att leva. För det är det. Om vi bara vågar.
Paradiset finns överallt: varför evolution?
Men varför?, frågar sig det intellektualiserande sinnet som vill ha svar på allt. Varför evolution, om vi nu är en del av det fullkomliga universum? Varför lämna paradiset och återinträda?
Varför äger förändring över huvud taget rum om allting är perfekt?
Jag vet inte om det finns ett svar som kan tillfredsställa intellektet i den här frågan.
Rörelse är liv, och liv är glädje. En sorts dans, en lek för sitt eget nöjes skull. För glädjen i att utvecklas.
Evolutionen går emot entropin, lagen om alltings nedbrytande. Alla isolerade system som lämnas för sig själva strävar mot entropi, alltså utjämnande. Med tiden når systemet ett tillstånd av total jämvikt. Ingen rörelse sker längre. Det är ”dött”. Om man blandar varmt vatten och is i en bunke, slapar olikheterna i temperatur rörelse i systemet. Men när isen smält och allt vatten slutligen har samma temperatur är det stilla om inga yttre krafter påverkar systemet. Entropi har uppnåtts.
Den kraften som gör att evolutionen går emot entropin, som strävar uppåt istället för att brytas ned, är den kraft vi kallar kärlek. Guds kärlek till sin skapelse, om man nu vill se det i den metaforen. Men den är lite missvisande, eftersom den skiljer på ”Gud” (hur du nu väljer att definiera begreppet) och ”skapalsen”, liv som evolverar.
En bättre liknelse är kanske att Gud återskapar sig själv, splittras och återförenas likt andetag. Evolutionen blir då en strävan att i våra medvetandet återförenas med Gud. Eller snarare låta våra medvetanden uppgå i alltet.
Kärlek är den kraft som binder samman, som förenar och sätter allt i rörelse. Kärleken får saker att växa. Nyfödda barn dör om de inte får kärlek och närhet. Jag har många gånger upplevt hur mevetet riktad kärlek kan få människor att blomma ut och utvecklas långt bortom vad de någonsin trott varit möjligt. Om kärlek är så fundamental för individens utveckling — varför inte för hela livets?
Ibland tittar jag upp mot solen. Njuter med tacksamhet dess värmande strålar och undrar om den är medveten om att allt liv på vår planet är beroende av att den fortsätter lysa dag efter dag.
Jag tror den vet det.
Och just därför skiner den. Dag efter dag. Generation efter generation.
Den har följt jordelivet från dess första andetag och delar med sig av sin värme och energi.
Kärlek är energi och rörelse. Kärlek får saker att växa.
Paradiset finns överallt. (Men på vissa platser skiner det igenom klarare än på andra.)
Nu vill jag ha er hjälp!
Som jag tidigare hintat om skriver jag en ny bok. Om hur man lever ett lyckligt och kärleksfullt liv. Istället för att gömma mig i ett hörn och skriva tänkte jag ta hjälp av bloggen. Med jämna mellanrum kommer jag publicera små texter, utkast till kapitel. Antingen bara vackra saker, eller med tankegångar jag vill diskutera. Och er uppgift är att läsa och reagera. Är det jag skriver vettigt? Är tankegångarna för långt borta? Håller de? Varför? Varför inte?
Ge mig respons. Låt oss tillsammans lära människor hur man blir lycklig!
Då börjar vi.
Vi blev aldrig utkastade ur paradiset. Vi vandrar på samma mark, skördar samma frukter. Ingen ondsint gud har straffat oss för att vi inte lydde hans vilja.
Men vi åt äpplet av kunskapens träd, och vi glömde bort paradiset vi levde i. Från att bara njuta allt livet bjöd började vi intellektualisera, konceptivisera och söka mera. Tanken föddes, och med den konstruktioner som tid.
Vi försköt oss själva från lustgården för att vi inte längre visste hur man skulle leva i den. Vi började sträva mot något bortom, något vi inte redan hade. Inte av girighet men av kunskapstörst. Vi ville veta, definiera. Vi skapade mentala konstruktioner av objekt i våra sinnen och lade mer fokus på dessa än objektet i sig. Världen blev abstrakt, något att mäta, förstå och tämja.
Ur det nya sättet att se världen tappade vi bort den gudomliga dimensionen. Världen blev en plats att överleva i. Tusen viljor, inte längre bara en, blev tvungna att samsas. Eller kriga. Jag-medvetande föddes och tog gudsmedvetandets plats. Vi började se oss som individer, åtskiljda från allt annat. Denna illusion om åtskillnad som gör att man kan utföra vilka grymheter som helst.
Vi blev inte utkastade ur paradiset. Vi tappade bara bort det.
♥
Det finns en alkemistisk symbol för transformation. En vit cirkel, en svart cirkel och en vit cirkel med en svart prick i mitten. Symbolen visar hur all utveckling sker i stadier. Först är allt ljus och bra. Sedan uppstår något motstånd, mörker. Slutligen tar man sig igenom mörkret och integerar de båda aspekterna. Något nytt och mer fullkmoligt har växt fram. Sedan kan processen börja om igen. Det är samma princip som Hegels begrepp om tes – antites – syntes. Eller som paradigmskiften inom vetenskap. När en teori inte längre håller för att för mycket säger emot den, måste man släppa de gamla förställningarna så att något nytt kan växa fram. Samhällsutveckling genom revolutioner är ytterligare exempel på denna princip.
På samma sätt tror jag det är med människan och kunskapens träd.
Vi offrade paradiset för kunskapen, närvaron för att utveckla intellektet. Och med det följde egot. Det är en period av transformation, av mörker och motstånd. Känslan av splittring och frånvaron av den gudomliga dimensionen är påtaglig i vår värld idag. Men det var ett nödvändigt steg i evolutionen. Nu kan vi finna vår väg tillbaka till paradiset, med större sinnen och rikare världar. Det fanns en potential att expandera våra världar. Kunskapens äpple väntade på oss. Det var tvunget att ske. När vi träder in i paradiset igen, när vi gått bortom intellektet och egots bojor, gör vi det med en ny medvetenhet och närvaro.
Vi kan träda in med hela anden. Så oändligt mycket rikare och visare än innan. Vi kan återförenas med Gud, i medvetenhet och kärlek.
I den kristna tradition som dominerat vår kultur sedan medeltiden har vi lärt oss att paradiset är något som väntar oss i framtiden. När vi dött om vi levt gott, eller bara senare, när det här och det här och det här är uppfyllt. Det är ur denna kristna tradition kapitalismen uppstod, om man ska tro Max Weber. Att spara och investera och att sträva efter en belöning i framtiden är helt i den protestantiska andan. Och som barn av det kulturarvet är det något vi bär med oss djupt rotat i våra sinnen. Att paradiset väntar runt hörnet, men inte här. Inte just nu. Någon gång i framtiden, kanske.
Givetvis är det inte så. Paradiset finns tillgängligt för oss här och nu. Det är inte en fysisk plats, åtminstone inte någon som är annorlunda från den du står på precis just nu. Paradiset finns alltid med oss i våra hjärtan. Och nu, bortom läror och dogmer, är vi redo att åter träda in.
Följer du med?
