"förändring"
Varje storm stärker mina rötter
Jag har lärt mig så mycket de senaste veckorna. Babylon är en stor läromästare och har verkligen tvingat fram perspektiv. Och som små fjärilar har insikerna kommit flygandes, under sömnlösa sjukdomsnätter eller bland storheten i skogstillflykter. Egentligen kan alla insikter sammanfattas i en mening:
Min lycka beror inte av yttre omständigheter.
Det kvittar om jag bor i Babylon eller i naturen, vad jag gör, hur jag lever, om jag kan sova om nätterna eller ej. Allt det där är bara… form. Ibland kanske det är mer utmanande, men jag kan alltid välja att vara lycklig. Varför skulle jag välja något annat? Ytterligare en insikt, som ledde till många omstruktureringar i liv och visioner:
Ingenting är viktigt.
Jag snurrade in mig i babylonhjulet och trodde saker var viktiga, att jag måste uppnå det och det och det och blev bara stressad och åstadkom ingenting. För vad? För att jag bestämt mig för att åstadkomma något.
Jag skalade av mina visioner tills bara kärnan var kvar.
Så mycket onödigt som smugit sig in. Jag jobbar fortfarande på projekt, för att jag älskar att skapa.. men nu är det åter för glädjen i skapandet och inte för att tvångsmässigt sträva mot något mål. Dessutom kastade jag ut skrivbordet och byggde om mitt rum till ett tempel utan mer möbler än en säng. Vem vill sova i ett kontor liksom? Själen blev så mycket gladare.
Sista natten påminde mig om ännu en sak. En tanke som fick mig att le, för den är så självklar:
Överflödet finns redan här. Jag har allt jag behöver och kan göra precis vad jag vill.
Så vad har jag strävat mot i mitt företagande? Att säkra ett överflöd i framtiden… överflöd som finns där hela tiden! Ibland skrattar jag högt över hur egot kan lura mig.
Jag lever i en turbulent tid just nu. Och jag älskar varje vindpust! Så många gamla föreställniningar kastas omkull, gamla visioner slits itu. Och mitt i allt står jag och skrattar. Utan en aning om vad som kommer ske härnäst.
Idag ville jag dela något mer med er. Jag vill lära mig sjunga och spela gitarr, och steg för steg blir den drömmen allt verkligare. Den här låten blev till i vintras när jag kallade vindarna till mig, vindarna som nu hittade hit. Kvaliteten är sisådär, men själen finns där. Varje storm stärker mina rötter. Kom vindar, kom vindar, kom…
Du är inte din kropp (eller sinnen eller tankar eller känslor eller ego eller något annat heller för den delen)
Du är inte din kropp.
Du är inte dina sinnen.
Du är inte dina tankar.
Du är inte dina känslor. Du är inte din ångest. Du är inte din glädje.
Du är inte ditt ego.
Du är inte en reflektion av hur andra ser dig.
Du är inte din livssituation, ditt yrke, dina hobbies, dina problem.
Du bara upplever allt detta.
Du är upplevelsen. Upplevelsen som ger liv åt allting.
Låt tankarna vara där. Låt känslorna vara där. Låt kroppen vara där. Upplev dem. Dras inte med av dem.
Dyker en obehaglig tanke upp. Låt den dyka upp. Se den försvinna. Du är inte tankarna du upplever.
Dyker en känsla upp. Låt den komma. Se den försvinna. Du är inte känslorna du upplever.
Har du ont? Upplev smärtan. Identifiera dig inte med den. Du är inte smärtorna du upplever.
Ingenting varar för evigt. Allt går över.
Låt det vara där.
Ord till en kär vän. (Du får också läsa dem..)
Filifjonkan har låst in sig i skafferiet när stormen kom på natten. Hon funderar lite medan fönstrena slår och skorstenen trillar ner. Hur huruvida hon är svag och feg eller modig och stark. ”Jag upplever världens undergång varje natt”, tänker hon, ”men ändå fortsätter jag gå upp på morgonen, göra mitt kaffe och fortsätta som vanligt.”. Det är sådan styrka attt bara leva.
Gör allt det där. Vad det nu är. Tvinga dig, om det behövs. Lathet är inte bara att hänga i bekvämligheter och inte vilja ska iväg till något som är lite jobbigt. Lathet är också att inte utvecklas. Att inte göra det man vet att man måste, kosta vad det vill. Det är okej att få panik, att tokfrysa, att ha ett asjobbigt liv. Det är okej att ta sig genom himlar och helveten med folk. Det är vad du behöver göra. Träffa snubben. Banga inte ur. Gör det bara. Hur jobbigt det än är. Varför? För att det är en dröm. Går det fullkomligt åt helvete? Då går det fullkomligt åt helvete. Då är drömmen kvar. Då får du försöka uppfylla den igen.
Det är så man måste göra. Det går inte att vara lat. Att vara bekväm. Man kommer ingen vart. Man måste hela tiden fråga sig vad man VERKLIGEN vill göra. Och sen göra det. Till varje pris.
Lathet är kärlekens motsats. För kärlek är utveckling. Den vibrerande kraften som behöver expandera. Jobba hårt i jorden. Sov för lite. Ha ont i kroppen. Frys. Det ÄR livet. Då lever man. Ge dig ut på resa, i ditt egna liv och hem. Gör det bara. Se inte livet gå förbi. Bli inte den som sitter och tittar tillbaka på ditt liv när du är 60 och ångrar allt du inte gjort. Fall snarare i graven när du är 90, med ett fett leende på dina läppar, skrapsår över hela kroppen och tänk ”ja JÄVLAR vilken resa”. Så enkelt är det.
Har du inga pengar? Det löser sig. Vet du inte var du ska? Det löser sig. Du har tusen val. Alla kanske inte är perfekta. Gör dem perfekta! Att vänta på att det fullkomliga ska komma.. tja, man kan lika gärna vänta på upplysningen. Utan att jobba för den. Utan att se detaljerna, andas, vara. Sitta och titta på TV och vänta på att gud ska stiga ned från himlen och bara ”tja, ska du med upp och chilla i evigheten en stund?”
Jag skrattade inte på flera månader innan jag kom hem. Man behöver människor för att skratta. För att ligga och vrida sig. Samhörighet är så jävla viktigt. Ut och hitta den! Gömma sig kan vara skönt en tid. Men det är dags att bryta det, hur svårt det än är. Minns du när vi åkte till Malaga? Vilken helt otrolig jävla känsla det var att bara åka fort som fan (nåja) med så galet hög volym och JAAAA, VI ÄR PÅ VÄG! .. Så ska det vara. Så är livet. En resa. Om det så är på väg till en ny miljö, en lägenhet i Göteborg.. det är på väg.
Du vet att du inte har några ursäkter längre. Det är bara att välja om du vill slösa bort ditt liv på att vänta och stirra in i en dator som du inte vill göra. Eller om du vill ge dig ut och se vad som finns därute. Minns du slutscenen på I Love you Alice B Toklas? Snubben springer från giftermålet igen. ”Where are you going?”, frågar nån på stan. ”I don’t know.. I don’t know! But there have to be something beautiful out there!”
Det enda jag kan säga, är just kasta dig ut. Gör något bara! Du kan alltid återvända. Det är inget definitivt. Bara för att du lämnar betyder det inte att du aldrig mer kan komma tillbaka.
Men jag vet vad du vet.
Att när du väl lämnat vill du inte åka tillbaka dit. Du kommer bara tänka, ”vafan ska jag göra där?”. Du kommer se din hemstad med nya ögon. Få perspektiv där. Och hitta nånstans att ta vägen. För att du måste. för att du inte vill gömma dig i den trygga bekvämligheten.
Det är mycket som är bekvämt.
Att låta någon annan bestämma är bekvämt.
Att gå förbi och blunda när någon misshandlas på gatan är bekvämt.
Att jobba 9-5, titta på tv och inte riktigt leva är bekvämt.
För det är så.
Att leva är inte bekvämt.
Att leva är LIV. Och det innebär dynamik. Det innebär smärtor, trötthet, att man möter och pushar alla livets begränsningar. Ja, jag lever mer när jag ligger och fryser i ett tält i bergen än när jag hänger i mina föräldrars gästrum och internettar. Det är ett låtsasliv. Ett som förstör kroppen till och med. Genom att inte använda den. Som förstör själen. För att man bara drömmer, inte upplever.
Det är dags, min vän.
Ut i världen.
Lev.
Andas.
Älska.
Le.
Gör allt du inte vågar. För att du måste.
Ur hjärta, kärlek och pepp
Momo
Skapar motstånd verkligen förändring?
‘Det är motstånd som skapar förändring‘, skrev jag för någon vecka sedan. En klok vän genomskådade mig och fågade, ‘tror du verkligen det?’
Nej. givetvis inte. Motstånd hämmar förändring. Inte skapar.
Det finns ett naturligt flöde i livet. Om man bara släpper taget, låter saker hända och följer med, med fullkomlig acceptans och fullkomlig närvaro. Då kan man kalla det Tao om man vill. Och det är livets naturliga skeende, utan hälmmand eller kvävande impulser.
Att försöka begränsa internet är att göra motstånd mot livets flöde. Som att skjuta sig själv i foten; det går liksom långsammare att ta sig framåt då. En revolution som börjar stelna till en institution. Sociologen Francesco Alberoni skriver om mycket om kärlek och menar att de förälskade utgör ett hot mot det rådande systemet, för de erkänner inga lagar, regler eller normer. Förälskelsen är en revolution Därför är systemets första uppgift att få ordning på dem igen. Att institutionalisera dem. Det görs genom förlöjligande, smutskastning, trivialisering.. ja, alla härskartekniker.
Det hjälper inte att göra motstånd mot motståndet — det skapar bara mer spänningar. Krig förhindrar inte krig. Låt oss istället se att förändring sker hela tiden, och se till att förändringen sker på rätt sätt. En förändring baserad på öppenhet, kommunikation och en nyfikenhet för var teknologin kan ta oss, istället för att försöka begränsa den och trycka in den i fasta välkända ramar.
Blockeras en väg finner vi en annan. Tas internet ifrån oss får vi väl bygga ett nytt. De som gör motstånd är få och tråkiga. Vi som rör oss är många och dynamiska. Och vi har sjukt mycket roligare! Låt oss revoltera med lekfullhet och nyfikenhet. Finn nya vägar. Tappa aldrig hoppet, hur mörkt det än kan se ut. Det är okej. Internet kommer finnas kvar. Det kommer alltid finnas modiga operatörer och vardagshjältar. I förbigående kan sägas att en ipredfond inte helt oväntat har startats. (Kvp, DN, SvD)
Vad vi har är antal, kreativitet och samlad kraft. Vi som förstår vikten av frihet och integritet och inte är rädda för påhittade hot finns överallt i samhället. Även i politiken, även om den är dominerad av stelnade fyrtiotalister som tappade livsgnistan någonstans runt ’68 och aldrig vågade testa knark för att det kunde rubba deras världsbild.
Jag önskade mig en fri utgivning av verk tillsammans med ett enkelt donationssystem. Det är en utveckling som inte är helt omöjlig, åtminstone för mindre producenter som inte kräver stora kapital för att skapa. Unni Drougge har släppt en ljudbok på Pirate Bay och uppmanar lyssnare att donera via PayPal. Galet bra reklam — plötsligt börjar alla friinformationsförespråkare älska henne. Även Paulo Coelho stödjer Pirate Bay och säger sig lägga ut sina egna böcker där. Fast jag misstänker att han inte behöver någon donationsknapp. Nästan komiskt nog finns intervjun att ladda ned på torrentfreak.
Suecae Sounds tipsar om Kahvi Collective som släpper elektronisk musik under Creative Commons. Med donationsknappar för artisterna! Jag rekommenderar verkligen Ambientums Fractal Philosophy om ni är sugna på drömsk ambient en stund. Lagligt, gratis och bortom girigt ägande. Glöm inte skänka en peng om ni tycker om det. Uppmuntra fri musik!
Slutligen vill jag dela vidare ett citat ur Tao te Chings 57e kapitel som känns passande i dessa dagar. Och återigen, glöm inte njuta av livet. Det finns ingen anledning att skapa olycka för oss själva. Lycka är den största revolutionen!
”I let go of the law,
and people become honest.
I let go of economics,
and people become prosperous.
I let go of religion,
and people become serene.
I let go of all desire for the common good,
and the good becomes common as grass.”
Vi dansar i Pirate Bay-domens fotspår.
Så föll domen. Reaktionerna lät sig inte vänta. Upphovsrättsfascister! Rättsövergrepp i en politisk rättgång. En sorgens dag för rättssäkerheten. Vill tingsrätten stänga ner internet?
Som om alla haft tilltro till rättssystemet och nu plötsligt känner sig svikna och förlorat det? Ärligt talat, hur många är egentligen förvånade? Att politiker kör över folket är ingen nyhet. Att människor som inte begått brott döms till fängelsestraff för att de utmanat rådande strukturer är ingen nyhet. Är det någon som minns EU-toppmötet i Göteborg?
De i maktposition har egentligen bara en uppgift. Att bevara makten. Ett stelnat systems enda uppgift är självbevarande. Blir det hotat av nya eller yttre impulser måste dessa kvävas. Henrik Alexandersson ställer sig en intressant fråga i det skenet. ”Vad tänker politikerna och nöjesindustrin göra nu? Vilka vapen har de att ta till när fildelningen inte försvinner trots speciallagar och trots att de kastar folk i finkan?” Stagnation kan aldrig vinna.
Efter första förtvivlade vågen hände något i reaktionerna. Piraterna började dansa. Jag känner mig underbart kär! utropar Marcin. Isobel kontrar med Vi älskar fortfarande internet. Domen utropas som en slags seger. Idag är en vacker dag! Fildelningen fortsätter. Ung pirat är nu mera sveriges största politiska ungdomsförbund. Piratpartiet gick om Folkpartiet i medlemsantal. Lagom till EU-valet den 7e juni. Många som tidigare var nöjda med att spela WoW och tanka film får upp ögonen för vad som händer. Börjar bli medvetna. Tar första steget till att bli självständiga, tänkande, handlande individer. Svårigheter tvingar ofta fram uppvaknanden. Kanske är det för det bästa, all denna hysteri.
Ett års fängelse och trettio miljoner kronor. För 20 låtar, nio filmer och fyra dataspel. Fängelse är väl förvisso knappast värre än värnplikt, som många tvingas in i varje år. De där trettio miljonerna, som ändå bara är småpengar för industrin verkar ingen ha som intention att betala. Och så har vi några nya martyrer?
Domen är principiell. Och fånig. Ett mediespel för att visa hur det kan gå om man går emot starka ekonomiska krafter. Ingenting händer. Pirate bay är uppe som vanligt, med meddelandet ”Don’t worry – we’re from the internets. It’s going to be alright. 
” Trots att Pontén nästan ironiskt ‘förutsätter att de upphör‘ (Tror han det själv, på riktigt?)
Att världen är galen, att rättssystemet gynnar de med pengar och att de styrande är mer intresserade av makt än ett harmoniskt samhälle är ingen nyhet. Men det är okej. Vi kan förändra det vi kan, men inte låta oss dras med i någon negativ spiral. Det handlar ju faktiskt mest om att vara lycklig. Och det kan man vara oavsett omgivning, oavsett vad som händer i världen. Bara andas och le. Se detaljerna. Se löven rassla i vinden.
Solen kommer fortsätta skina över oss. Får någon för sig att imitiera Mr. Burns i The Simpsons och blockera solen får vi väl riva muren. Försöker någon kväva yttrandefriheten får vi finna nya sätt att yttra oss. Flyta som vattnet istället för att pressa emot och blockera.
Ingen kan ta vår frihet ifrån oss. Ingen mer än vi själva. Vi är inte beroende av yttre omständigheter. De bara underlättar eller försvårar vår kommunikation med andra och våra vardagliga företeelser. Låt inte FRA, Ipred, upphovsrättslobbyister, mutor, antipiratbyrån eller politiker som glömt sitt hjärta hindra dig från att Leva.
Lev varje ögonblick, fri och lycklig. Det är den största revolutionen.
