"energi"
Lägg ner kalorihetsen
En kalori är ett mått på hur mycket energi det går åt att värma en mililiter vatten en grad (från 14,5 till 15,5 grader Celsius under ett tryck av en atmosfär om man vill vara helt exakt). Ingenting annat.
Vår kropp behöver energi. Vi får den i form av livsenergi (chi, qi, prana) genom luften vi andas, genom solljus, naturen, beröring, kärlek. Vi får mer substantiell energi i form av mat. Vår kropp behöver energi för att fungera. Att förneka sin kropp energi genom att begränsa sitt kaloriintag, det som i vardagligt tal kallas för att banta, är rent absurt.
Vad vi behöver få i oss mest av allt i maten är näring. Vad som är dåligt att äta är således näringsfattig mat; tomma kalorier. De lakar näring ur vår kropp (eftersom det går åt näring att omvandla t ex sockerarter till energi, som kroppen måste ta från sina reserver), förgiftar våra celler och skapar ett beroende så vi inte vill ha den näringsrika mat vi borde äta.
Istället för att följa den dumma idén att begränsa ditt kaloriintag, om du nu är i sådana tankar; börja ät nyttig mat istället.
Ta bort alla tomma kalorier. Alla raffinerade produkter såsom vetemjöl och socker. Ta bort alla kroppsfrämmande ämnen, såsom syntetiska sötningsmedel, tillsatser och andra läskiga kemikalier. Stryk alla härdade och processade fetter, alltså margarin och alla oljor som inte är kallpressade. Ät mycket mera ekologiska, ouppvärmda grönsaker. Frossa så mycket du vill i grönsaker, i synnerhet gröna blad. (Gärna vilda, testa nässlor, kirshkål eller maskrosor, som är mycket nyttigare än de degenererade produkterna konventionell odling framställt). Ät fett; kallpressade vegetabiliska oljor, ekologiskt kokosfett, frön och nötter. Låt (helst ekologisk eller hemplockad) frukt utgöra åtminstone en del av kolhydratintaget; sockerrik mat är helt okej att äta om den är näringsrik.
Överdrivet ätande kan bero på att kroppen hungrar efter något näringsämne, som det inte får tillfredsställt. Således fortsätter man att äta och äta; mat tom på näring och annan kroppsfrämmande mat kan inte kroppen tillgodogöra sig, så den lagrar det i celler och fettvävnad som gifter. När kroppens näringsbalans återställs (massor av gröna blad! de innehåller nästan allt vi behöver!) normaliseras också vårt matbehov. Våra kroppar mår mycket bättre, alltså gör våra själar det också. Och plötsligt har behovet av att tröstäta försvunnit.
Kalorirestriktion är hemskt och hör förhoppningvis till en förfluten tid. Kroppsidealen i vårt samhälle är sjuka, det är ingen nyhet, men faktum är att vår naturliga kroppsform är åtminstone någorlunda slank. Att vara väldigt överviktig är inte sunt, kroppen belastas hårt och det är ett tecken på förgiftning. Nyttig, sund mat leder inte till övervikt. Vill du få kroppen i form, testa äta raw food ett tag; levande kost har genom sin näringstäthet en förunderlig förmåga att avgifta kroppen och återställa kroppens naturliga form och vikt genom att göra sig av med slaggprodukter som lagrats i fettvävnaderna. Vill du bara leva lite sundare, ta bort all näringstom, kroppsfrämmande och processad mat ur din diet. Det borde på något sätt vara en självklarhet för alla — att äta det naturen avsett för oss; inte sådant som är framställt i laboratorier.
Ät nyttig mat. Låt okokta grönsaker (eftersom uppvärmning dödar alla godsaker) och bra fetter vara en stor del av din kost. Rör på dig mycket. Promenera, spring, gör yoga. Sätt på stereoen på hög volym och dansa en halvtimme varje morgon. Spendera mer tid i naturen. Gå i skogen, känn trädens helande energier. Njut av solen när den kommer fram, låt din hud absorbera strålarna och skapa D-vitamin.
Och viktigast av allt. Älska dig själv för vem du är, precis så som du är. Du behöver inte följa några kroppsideal. Var bara ärlig mot dig själv och snäll mot din kropp. Den ska vara hela livet.
? kalorier, kroppsideal, bantning, banta, diet, näring, fett, naturlig mat
Paradiset finns överallt: varför evolution?
Men varför?, frågar sig det intellektualiserande sinnet som vill ha svar på allt. Varför evolution, om vi nu är en del av det fullkomliga universum? Varför lämna paradiset och återinträda?
Varför äger förändring över huvud taget rum om allting är perfekt?
Jag vet inte om det finns ett svar som kan tillfredsställa intellektet i den här frågan.
Rörelse är liv, och liv är glädje. En sorts dans, en lek för sitt eget nöjes skull. För glädjen i att utvecklas.
Evolutionen går emot entropin, lagen om alltings nedbrytande. Alla isolerade system som lämnas för sig själva strävar mot entropi, alltså utjämnande. Med tiden når systemet ett tillstånd av total jämvikt. Ingen rörelse sker längre. Det är ”dött”. Om man blandar varmt vatten och is i en bunke, slapar olikheterna i temperatur rörelse i systemet. Men när isen smält och allt vatten slutligen har samma temperatur är det stilla om inga yttre krafter påverkar systemet. Entropi har uppnåtts.
Den kraften som gör att evolutionen går emot entropin, som strävar uppåt istället för att brytas ned, är den kraft vi kallar kärlek. Guds kärlek till sin skapelse, om man nu vill se det i den metaforen. Men den är lite missvisande, eftersom den skiljer på ”Gud” (hur du nu väljer att definiera begreppet) och ”skapalsen”, liv som evolverar.
En bättre liknelse är kanske att Gud återskapar sig själv, splittras och återförenas likt andetag. Evolutionen blir då en strävan att i våra medvetandet återförenas med Gud. Eller snarare låta våra medvetanden uppgå i alltet.
Kärlek är den kraft som binder samman, som förenar och sätter allt i rörelse. Kärleken får saker att växa. Nyfödda barn dör om de inte får kärlek och närhet. Jag har många gånger upplevt hur mevetet riktad kärlek kan få människor att blomma ut och utvecklas långt bortom vad de någonsin trott varit möjligt. Om kärlek är så fundamental för individens utveckling — varför inte för hela livets?
Ibland tittar jag upp mot solen. Njuter med tacksamhet dess värmande strålar och undrar om den är medveten om att allt liv på vår planet är beroende av att den fortsätter lysa dag efter dag.
Jag tror den vet det.
Och just därför skiner den. Dag efter dag. Generation efter generation.
Den har följt jordelivet från dess första andetag och delar med sig av sin värme och energi.
Kärlek är energi och rörelse. Kärlek får saker att växa.
