"dröm"
Ingenting finns. …eller?
En insikt som kanske följer efter att man gjort sin self-enquiry-läxa duktigt och tittat efter vem det egentligen är som upplever allt kan låta typ såhär:
Det finns inget du. Det fins inget jag. Allt som finns är… det här. Allt är tomt, inget existerar mer än i en dröm; inget av det här är verkligt.
Allt det där är sant.
Men det är kanske inte hela bilden.
Något gammalt helgon (Shankara) beskrev det på tre vackra rader. Adyashanti har pratat om det, och säkert många andra också. För det verkar vara en punkt som är så himla lätt att fastna på i satsangträsket. Läs bara bloggen något år bakåt, så är den ett levande exempel på det.
Såhär sa Shankara:
Världen är en illusion
Blott Brahman är verklig.
Världen är Brahman.
Allt är en illusion. Allt som finns är det. Upplevande medvetande. Ja, så är det. Trippa på det en stund, njut av det! Ur den insikten är allt så himla komiskt, så himla surrealistiskt, problemfritt, och alldeles alldeles underbart…
Tillslut kanske du landar. ”Verkligheten” kommer krypandes. Ingenting finns, kanske… men det är här ändå. Även om du fattar att allt bara är en illusion, upplever allt som en dröm, så är du omgiven av en värld som är övertygad om att det är på riktigt.
Att du börjar landa, betyder inte att du ”tappat det”. Snarare börjar cirkeln slutas, insikten integreras.
Världen är Brahman. Det är… allt det här vi upplever. Alla dofter, smaker, bilder, ljud, känselintryck. Alla människor vi möter, alla upplevelser och alla berättelser — Det är världen.
Ingenting finns, på så sätt att det inte har något eget liv, ingen kärna. Allt spelas upp, i, av och för medvetandet-självet-dig.
Ingenting finns, på så sätt att det är flyktigt, ständigt föränderligt och ögonblickligen övergående.
Ingenting finns, på så sätt att våra berättelser, våra ideer och koncept inte är sanna.
Ingenting finns, i absoluta termer, för allting som kan tas fasta på är relativt.
… och ändå upplever vi. Ändå deltar och interagerar vi. Vår existens påverkar, även om vi gömmer oss i en grotta. (Hej Ramana…).
Men det blir bara så himla mycket lättare att leva, när vi inser att det kanske inte är så på riktigt som det verkar. På ett sätt kliver vi ur världen, samtidigt som vi är där. Saker blir inte så himla allvarliga. Kanske märker vi att åsikter och tankar vi tidigare identifierade oss med inte gäller längre. Kanske ersätts alla dessa identifikationer med en känsla av att allt är så otroligt helt okej. För ingenting är åtskiljt något annat.
Allt det här är det. Och allt är så otroligt helt okej.
Vi skriver våra namn på vattnet, som Mooji brukar säga. Ytan kanske rörs upp för ett ögonblick, men inget lämnar några spår.
? mooji, adyashanti, shankara, brahman, uppvaknande, insikter, illusionen, drömvärlden, ramana
Finn ett sätt att följa dina drömmar
Älskar du att tillverka smycken och vill leva på det? Drömmer du om att starta en kringresande cirkus, att starta ett hem för hemlösa katter, skapa ett imperium, starta en social bank eller jobba i en vacker trädgård?
Gör det!
Ingen kommer servera dig din väg att leva. Åtminstone såvida du inte vill vandra i upptrampade spår med ett ganska okej arbete, en okej lägenhet och ett ganska okej liv. Känner du att du vill något mer än att bara överleva och reproducera — finn ett sätt att göra det!
Vi lever i en tid som är unik genom sin intensiva föränderlighet. En tid då vi måste finna nya vägar att leva. Kreativitet är en av de viktigaste egenskaperna för att dra nytta av den tid vi lever i nu. Ingen kan längre tala om för dig hur du ska leva, hur man gör och alltid gjort. Den gamla tidens normer och förutstakade banor gäller inte längre.
På medeltiden var ens öde förutbestämt från födseln. Man visste sin plats i samhället och vad man skulle göra, och man hade sin framtid tryggad. Det var enkelt. Människors samhällspositioner var i Guds händer, och man fann sig i det.
Sedan utropade Nietzsche Gud är död! Vi blev fria att definiera oss själva och bestämma över våra egna öden. Förändringar följde på varandra i en mer intensiv hastighet. Nu mer än någonsin. Se tjugo år tillbaka. Nittonhundraåttionio. Så otroligt mycket som förändrats. Och kurvan verkar inte falna.
Institutioner som blir överflödiga klamrar sig fast och skriker högt att de visst behövs. Västvärldens människor är rädda för att deras arbeten skall flyttas till låglöneländer. Alla klamrar sig fast vi det gamla. Vid sina bilder om hur det skall vara.
Dessa förställningar gäller inte längre. Allt förändras. Att klamra sig fast vid det gamla orsakar bara lidande; föreställningen om hur det ska vara överensstämmer inte med hur det är.
I denna förändring kan vi bli fria. Vi behöver inte längre följa gamla upptrampade spår. Vi kan finna nya vägar att leva. Inte bara för att försörja oss, men i alla områden i våra liv. När ingenting är utstakat är allting möjligt. Vad vi behöver för att finna våra sätt att leva, är kreativitet, lekfullhet och tillit till livets skönhet och överflöd.
Finn ett sätt att nå din fulla potential, och ändå försörja dig. Du behöver inte jobba för någon annans vinning.
♥
Med dessa ord inviger jag momojord.se. Välkomna, gamla och nya besökare. Jag tänker fortsätta göra allt jag kan för att peppa er förändra era liv, att drömma, att våga, att le, att dansa, att andas.. att älska. Jag vill visa er skönheten i livet, hur vackert och enkelt det faktiskt är att leva. För det är det. Om vi bara vågar.
