"barcelona"
Lyft blicken.. (gatukonst)
Jag tycker om gatukonst som tar en stund att upptäcka. Jag undrar hur många som vandrar från Parc de la Cuitadella i Barcelona varje dag, men ändå aldrig sett den här. Bara för att något är tjugo-eller-så kvadratmeter stort betyder inte att man nödvändigtvis ser det. Gatukonst är inte reklam. Det handlar inte nödvändigtvis om att synas. Snarare skapa skönhet av något som vanligtvis är ganska sterilt. Lite spänning i vardagen. Äventyr i babylon.
Låt blicken vandra nästa gång du vandrar i staden. Skönheten finns där du minst anar.
Lev gratis — res gratis. En hippieguide.
Jag har inte haft ett hem på flera år. Jag har inte jobbat mer än några sporadiska dagar då och då på många år heller. Jag reser. Låter vinden föra mig dit den vill. Upplever äventyr på äventyr på äventyr.
Titt som tätt får jag den naturliga frågan, ”Hur gör du? Hur överlever du?”
Det finns många som lever på resande fot. Ingen verkar dock direkt planerat det, eller funderat så mycket på överlevnad. Det bara hände. Samma för mig. En del jobbar på distans och får lön. Andra ”tar jobbet med sig”, säljer saker eller tjänster när de kommer till nya platser. Ytterligare andra vet inte. ”Det bara händer..”
Nu ska jag på riktigt försöka besvara frågan. Hur gör man för att leva på resande fot?
Plugga på distans. Det första och enklaste svaret är studielån 
. Då handlar det förvisso inte om att leva gratis, utan snarare att leva lyxigt. Ett studielån är en bit över sju tusen kronor i månaden (varav 2500 utav det är bidrag). För studenter i Sverige verkar det mest räcka till hyra, mat, kurslitteratur och alla de där ölen man glömmer bort att nämna när man gnäller över hur lågt studielånet är.
Sju tusen kronor i månaden i sydostasien, indien, sydamerika, eller spanien för delen, är en förmögenhet. Lever man billigt kan man klara sig gott på bara bidragsdelen. Det kräver ju såklart att man pluggar, men det finns helt sjukt spännande och softa distanskurser! Du kan studera distans på både högskola och folkhögskola (och komvux med för den delen).
Fördelar: Du har en fast inkomst. Du har alltid något att göra i händelse att du skulle bli uttråkad. Du lär dig sjukt spännande saker. (Testa medvetandefilosofikurserna på HiS!)
Nackdelar: Du måste släpa runt på en armé av böcker, som du dessutom måste köpa för snordyra pengar. (Lär dig välja kurser utefter litteraturlistan.) Tar lite av upplevelsen att vistas i ett nytt land — man måste alltid göra något eller ha skolan i åtanke. Du blir skuldsatt upp över öronen.
Resa
Lifta
Att lifta är gratis. I teorin. I praktiken köper du snordyr och dålig motorvägshaksmat för mer pengar än det skulle kosta att flyga med Ryanair. Men det är miljövänligt. Och ett äventyr i sig.
Fördelar: Ingen direkt miljöpåverkan. Billigt (gratis) om du planerar väl och tar med dig mat. Man träffar många spännande, sköna, intressanta och läskiga människor. Har du tur förbarmar sig någon över dig och låter dig sova och äta hos dem en natt innan du ger dig vidare.
Nackdelar: Du står ett dygn i regnet i en bensinmack i tyskland med feberfrossa när du försöker återhämta dig från Roskildefestivalens bravader. Numera är jag för gammal och bekväm för att lifta mer än ibland för nöjet och nostalgin.
Husbil
Sjukt många hippies i Spanien lever husbilsliv. Det betyder ingen hyra, ingen fast punkt och att man är lika tuff som alla andra husbilshippies.
Fördelar: Man kan bo var som helst så länge inte polisen kör bort en. Man kan alltså bo uppe i bergen med milsvid utsikt, eller på stranden några meter från vattnet, eller så nära de varma källorna i Santa Fé att man kan hoppa rätt i från bilen. Man har alltid sitt hem med sig. Man är garanterad en säng. Man har el. Man kan ta med sig mer prylar än vad som får plats i en väska. Man slipper boendeproblemet nedan. Man är lika tuff som de andra husbilshippisarna.
Nackdelar: Sjukt miljöovänligt om man åker långt. Slukar bensin. Bilen går sönder hela tiden. Ingen toalett. Inget direkt privatliv om man inte hittar en öde strand. (De finns..) Man blir begränsad till bilen och kan inte spontant flyga till andra sidan jorden. Man är lika tuff som de andra husbilshippisarna.
Givetvis kan man planka tåg, cykla, flyga flygplan eller flygande matta, gå eller åka bräda genom hela världen också. Bara icke-fantasi och lathet sätter begränsningar!
Bo
Det här är den punkten de inte riktigt förstår. Ett hostel var som helst i Europa går på minst 20eur/natt. I asien är det lättare och kostar kanske en femtedel, men inte ens där är man tvingad till att betala. Men misströsta inte! Couchsurfing har blivit sjukt populärt på sistone. Bo gratis och häng runt med de som faktiskt bor i staden. Tyvärr bor de flesta i städer dock. Och det är ju inte så roligt. Åtminstone inte om man är naturhippie och hellre lyssnar på fågelkvitter än bilbuller.
Här börjar levnadskonsten. Det viktigaste för att ta sig fram är att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och öppen för möjligheter. Det finns en uppsjö av olika sätt att bo på. Ockuperade hus finns över hela Europa (utom Sverige typ Joho!), och träffar man rätt människa är det inte särskilt svårt att bli inbjuden att bo där några nätter. Olika slags communities finns lite överallt, t ex Beneficio, där man helt enkelt kan komma och bo i sitt lilla tält eller dela en stor tipi. Många liknande platser finns. Hittar man väl ett ställe guidas man ofta vidare till nästa. Det finns människor som lever så år ut och år in. Men det kan bli ganska tröttsamt.
Wwoof är ett annat alterantiv — volontära på ekologiska gårdar. Ofta handlar det om att påta i jorden eller (gud förbjude) plocka oliver några timmar om dagen, i utbyte mot mat och husrum. Att gå med i wwoof kostar 20 euro per år, och då får man en lång lista med gårdar man kan kontakta. Spännvidden sträcker sig från slavarbete till sköna människor som bara vill ha mer skönt folk att hänga med. Bättre än att gå via wwoof-organisationen är nästan att ta sig till något område med mycket gårdar och .. (nu kommer ledtråden igen) prata med folk. Många är inte med i wwoof, för att volontärerna kan vara lika opålitliga som gårdarna. Men står man där som levande person och är trevlig och verkar pålitlig tar de (om du har tur) med glädje emot dig.
Det finns många andra sätt. I Granada kan du bo i grottor. Rainbow-träffar finns lite här och var, men kan vara lite svårt att hitta information om på internet. Annars kan man alltid bli god vän med någon och bli inbjuden att bo hos dem . Tempel och kloster kan gå bra att sova i en natt eller två. En hängmatta och en sovsäck är inte så tungt att bära.
Fördelar: Det är roligt att bo på alternativa sätt! (Det här sitter jag för övrigt och skriver i en trädkoja i Thailand.) Det är gratis. Du träffar sköna och inspirerande människor. Du lär dig mycket om dig själv, andra och livet i allmänhet. Du tvingas lära dig det lokala språket om människorna du bor med inte pratar engelska.
Nackdelar: I de flesta fall har du alltid människor omkring dig. Det kan vara fruktansvärt tärande. Du har sällan kontroll över situationen. Man måste lära sig när ens gästfrihet utnyttjas, och gärna åka därifrån dagen innan. Man har ingenting man kan kalla sitt. Inget eget kök. Blir tröttsamt i längden.
Annars kan man ju hyra ett rum eller en lägenhet eller hitta kollektiv var som helst för några månader, likväl som att bo i Sverige. Barcelona är åtminstone i mina ögon mer spännande än Eskilstuna.
Överlev
Ok. Säg att du inte tar studiebidrag. Eller att du köpte en flygbiljett för dina sista pengar (det har hänt mig mer än en gång..) Mat behöver man ju. Och visst, man kan dumpsterdiva eller gå till pizzerior vid stängningsdags och se snäll ut, men de flesta föredrar att köpa sin mat. Och då behöver man pengar. Men pengar blir annorlunda om man lever gratis. Har man inga fasta utgifter är tjugo euro tjugo euro. Så kan man bestämma om man vill köpa mat eller bensin (eller en hund) för pengarna. Summan blir mycket mer konkret på något sätt.
Här kommer den underbara kreativiteten till nytta igen!
- Kan du tillverka någonting som går att sälja? Tillverka det och sälj.
- Behärskar du någon konst som är värd att visa upp? Gatushowa!
- Sätt dig utanför lämplig butik med en gitarr i famnen och le stort. Är du söt flicka kan timlönen bli riktigt bra (hur o-pk det än kan tyckas). Glöm inte att spela också.
- Kan du göra någonting andra är villiga att betala för? Att bli massör var ett ganska naturligt steg för mig. Utöver att rädda världen kan man också få in lite pengar var man än är. Det finns alltid någon som är villig att betala litegrann för en massage.
- Ordna ett jobb du kan utföra på distans. Skriv eller designa på frilans. Det finns tusen saker att göra!
Det viktigaste är tillit till livet. Att inte fastna i ett fattigdomstänkande. Känner man sig rik är man rik, så är det. Och attraktionslagen säger att man drar till sig pengar. Många verkar leva på smulor, till och med lägger stolthet och livsstil i att gräva i soptunnor för att få någon mat. På senare år har jag aldrig varit utan pengar. Delvis tack vare studielån, förvisso, men den största delen handlar om inställning. Det är bara pengar. Känner man sig fattig försvinner de på något sätt, och man blir fattig. Känner man sig rik och inte oroar sig över pengar, ser man att man alltid har så mycket man behöver. Precis så enkelt är det.
När man lever så här hamnar man i ett slags reseflow. Man blir tvungen. Man finner sig på rätt plats vid rätt ögonblick. Man träffar rätt människor. Allting bara flyter på.. Det största hindret för flow är planering. Att man oroar sig för var man ska ta vägen om två veckor. Då missar man det som är här och nu. Är en natt säkrad vet man åtminstone var man ska sova inatt. Att oroa sig för morgondagen är en diss mot nuet. Och att inte njuta av livet är en diss mot gud.
Att träffa rätt människor är A och O. Då händer saker man inte riktigt tänkt sig. Jag planerade inte att bli förälskad och flytta till Barcelona, eller bo i husbil i spanien eller lerhus i Thailand. Det bara hände. Livet bjuder en så många möjligheter hela tiden. Var öppen för dem.
Våga ta första steget, så löser sig resten sen. Det kommer vara svårt ibland. Det kommer vara kallt, blött, regnigt, jävligt. Det kommer också vara underbart, magiskt, flowande och bortom dina drömmar. Du kommer lida, och du kommer älska. Och dynamiken kommer lära dig livets hemligheter. Och när allt är som hemskast, när du står på den där bensinmacken i tyskland i regnet och undrar vad du gjort för att karman ska slå tillbaka på dig sådär, kom då ihåg att minnen förvrids och förskönas. Efteråt minns man bara det vackra. Det hemska verkade inte så hemskt längre. Det vackra blir lite vackrare.
Och vet du vad? Jag tror förvridningen på ett sätt är ”sannare” än upplevelsen. Om vi bara släpper taget, lär vi oss att det inte är så hemskt. Att det är okej att vara blöt, kall, frusen och hungrig. Efteråt kan man åtminstone berätta en schjysst historia om det.
Saker blir inte alltid som man tänkt sig. (Barcelona)
Thailand. Välbehövd ensamhet och tid att skriva. Jag lämnade Spanien när mandelträden började blomma och kommer direkt till kvalmig sommarhetta.
Saker blir inte alltid som man tänkt sig. (Ganska sällan, faktiskt.) Men i slutändan bilr det ändå alltid bra. Det är en läxa att erfara om och om igen. Egentligen handlar det ju bara om att vara flexibel, inte klamra sig fast vid en rigid föreställning hur något ska vara. Inte skapa sig onödiga problem, alltså.
Jag missade flyget till Thailand. Med nio timmar, visade det sig när jag kom till flygplatsen i vad som enligt bokningsbekräftelsen borde varit god tid. Några timmars kaos, en sista-sekunden-mot-reglerna-avbokning, en ny enkelbiljett fem dagar senare och plötsligt står jag här utan någon hembiljett. Men det löste sig ju, även om enkelbiljetten kostade nästan lika mycket som tur-och-retur-biljetten. Fast å andra sidan är jag fri, jag har inget datum då jag behöver vara någonstans. Och så fick ajg fem magiska dagar till i Spanien, dagar på lånad tid och som var fria från all resenervositet och stress. För de skulle ju inte finnas. All nervositet spelades ut den dagen det stod på biljetten. Allt annat var lånad tid. Husbil och äventyr och hemliga magiska naturområden bortom enkelriktade vägar och precis de där dagarna som behövdes.
Ny fas igen. Dags att blicka tillbaka. Jag åkte till Barcelona när löven började gulna i Sverige. Jag ville fånga något åter, något vackert jag egentligen visste inte fanns kvar. Jag ville hitta ett folk, en familj, ett sammanhang. Men aldrig förr har staden varit så grå och ogästvänlig. Tusen filer med hundra tusen mullrande bilar, gatans blicker i intet av kemisk eskapism, lycksökare i ögonblicket väl medvetna om förgängligheten i det. Verkligheter bortom en grå artificiell värld. Jag vet inte om jag såg någon le. Förutom den hemlösa snubben på St Felippe Neri som altlid sitter i ett hörn och skrattar för sig själv då. Inte riktigt samma barcelona jag bodde i våren innan, inte riktigt samma ögon som såg det. Min natursjäl skrek och förgicks, men jag hade två veckor och ett flow att följa. Spraydammsdimmiga dagar när squattens trapphus fick färg och liv, soliga dagar med longboard och hiphop, långa nätter till enorma dubstepspelningar. Det var inte vad jag sökte. Egentligen var det inte vad jag ville ha just då heller, men jag följde med, njöt på de sätt jag kunde. Och minnen förskönas. Nu minns jag solen och dubsteppen och människorna. Inte de mögliga madrasserna, den enorma hemlöshetskänslan, vilsenheten då alla planer krasades.
Jag trodde jag var trött på att resa. Jag ville ha ett hem, stanna några månader och andas. Laga mat i kök, duscha varmt. Sådant andra tar för givet. Jag ville ha något som var mitt, ett rum att gömma mig i, en säng att krypa in i.
Jag lämnade barcelona för Granada. Ännu hade jag inte släppt det med städer. Jag ville ännu ha ett rum.
Så blev det givetvis inte.
Men vad som skulle blomma ut blev tillslut ren magi.
Givetvis. Ingenting blir någonsin som man tänkt sig.
Men allting är alltid precis som det ska.
Hur skulle det kunna vara annorlunda?
Barcelona (och en bonus fran Granada)
Tva veckor i en squat i de norra forortena. Jag later bilderna tala for sig sjalva.
