"babylon"
Med ena foten på jorden
Jag tror jag landade lite på jorden igen. Kanske inte med båda fötterna, men åtminstone med ena.
Indiens alaka shiva shambo byttes ut mot två veckor på Kambodjas strand. Jag är inte så mycket för alkohol, cigaretter och rockmusik, alls, men är det det som bjuds, så visst. Dekadens kan jag stå ut med en stund. Lite sunt var det ändå. Att hänga med människor som inte tänkt en tanke om att kanske inget av det här är på riktigt. En plats där ”om gud vill” möts med ”jaha, så du är troende?”. Jag gjorde vad jag skulle. Improviserade fram kläder. Sinnet som skrek Motvind! Motvind!, men jag lekte visst både designer och affärsman och jag vet inte vad. Mitt livs första arbetsresa kanske. Resultatet har jag inte sett ännu; det får bli en överraskning.
Tiden i Indien gjorde mycket med mig. Givetvis. Jag skyr inte städer längre, t ex. Vilken liten håla som helst i Indien för mer oväsen än den största staden någon annanstans. Jag går runt på Bangkoks gator och tycker det är rätt soft. Lite svårt att andas för alla avgaser kanske, men det går också över. Och Chiang Mai, som jag betraktar som hem.. så lungt, så rent, så stilla. Och Göteborg? Stockholm? Malmö? Oj, jag kan bara tänka mig hur lugna och stilla de är…
Eller Chiang Mai. En av de städer jag alltid uppskattat. Ett hem, på sitt sätt. Jag återvänder hit varannat år eller så verkar det som. Och allt är alltid precis som vanligt. Det lilla bageriet har blivt en tvätteria, något guesthouse har bytt namn, rummen har fått wifi, men allt annat är precis som det var för två eller fyra år sedan. Jag njuter av att äntligen få äta schjysst mat och ta hand om kroppen av själen. Jag njuter av det stora utbudet massagekurser. Jag har fortfarande ingen koll på vad sjuttsingen jag sysslar med… men det vet jag inte om jag någonsin haft.
Moder Indien gör mycket med en, om man följer med i hennes flöde. (Som om man har något val.) Allt är så sjukt heligt. Få samtal har jag haft som inte snabbt glidit in på varat. Allt det är ickedualismtjafset jag svamlat så mycket om det senaste året.
Sedan tog det slut. Det finns ingenting att säga. Jag är förundrad över hur jag lyckats prata så mycket om ingenting, och hur jag säkert kommer lyckas prata ännu mer om samma ingenting. Okej, allt som sker händer i mig, check. Den som påverkas av omvärlden är inte jag, check. Men ändå är kroppen där. Ändå är sinnet med alla dygnets vakna timmar. Det gör ingen skillnad. Det handlar fortfarande ändå bara om att leva så schjysst som möjligt. Och det gör man mest genom att leva och stråla kärlek. Svårare än så är det inte. Det är inget man behöver fancy termer för eller läsa massa böcker om. Kärlek! Precis så lätt.
Om en månad återvänder jag till Sverige. Redo för babylon eller skogen eller vad som nu väntar mig. Jag har ingen aning alls.
En fot på marken. Den andra fortfarande högt upp i himlen. En fot på marken är stadigt nog. Och när nya vindar blåser, är det bara att släppa taget och följa med.
Varje storm stärker mina rötter
Jag har lärt mig så mycket de senaste veckorna. Babylon är en stor läromästare och har verkligen tvingat fram perspektiv. Och som små fjärilar har insikerna kommit flygandes, under sömnlösa sjukdomsnätter eller bland storheten i skogstillflykter. Egentligen kan alla insikter sammanfattas i en mening:
Min lycka beror inte av yttre omständigheter.
Det kvittar om jag bor i Babylon eller i naturen, vad jag gör, hur jag lever, om jag kan sova om nätterna eller ej. Allt det där är bara… form. Ibland kanske det är mer utmanande, men jag kan alltid välja att vara lycklig. Varför skulle jag välja något annat? Ytterligare en insikt, som ledde till många omstruktureringar i liv och visioner:
Ingenting är viktigt.
Jag snurrade in mig i babylonhjulet och trodde saker var viktiga, att jag måste uppnå det och det och det och blev bara stressad och åstadkom ingenting. För vad? För att jag bestämt mig för att åstadkomma något.
Jag skalade av mina visioner tills bara kärnan var kvar.
Så mycket onödigt som smugit sig in. Jag jobbar fortfarande på projekt, för att jag älskar att skapa.. men nu är det åter för glädjen i skapandet och inte för att tvångsmässigt sträva mot något mål. Dessutom kastade jag ut skrivbordet och byggde om mitt rum till ett tempel utan mer möbler än en säng. Vem vill sova i ett kontor liksom? Själen blev så mycket gladare.
Sista natten påminde mig om ännu en sak. En tanke som fick mig att le, för den är så självklar:
Överflödet finns redan här. Jag har allt jag behöver och kan göra precis vad jag vill.
Så vad har jag strävat mot i mitt företagande? Att säkra ett överflöd i framtiden… överflöd som finns där hela tiden! Ibland skrattar jag högt över hur egot kan lura mig.
Jag lever i en turbulent tid just nu. Och jag älskar varje vindpust! Så många gamla föreställniningar kastas omkull, gamla visioner slits itu. Och mitt i allt står jag och skrattar. Utan en aning om vad som kommer ske härnäst.
Idag ville jag dela något mer med er. Jag vill lära mig sjunga och spela gitarr, och steg för steg blir den drömmen allt verkligare. Den här låten blev till i vintras när jag kallade vindarna till mig, vindarna som nu hittade hit. Kvaliteten är sisådär, men själen finns där. Varje storm stärker mina rötter. Kom vindar, kom vindar, kom…
Att minnas det viktiga och att lyssna på tomheten
Sedan jag kom till Sverige har jag gått på högvarv. Dygnet runt har mitt sinne varit ockuperat med jobb. Starta företag, dra igång massageverksamheten, bygga 12(!) websidor, få ordning på mitt rum/kontor/massagerum, skriva min roman som ju faktiskt är min heltidssysselsättning, starta raw food-butiken…
Dygnet runt. På riktigt alltså. Jag hann till och med dra på mig sömnproblem för att sinnet snurrade så snabbt. Jag glömde bort att meditera. Jag glömde bort att andas.
Jag tappade bort vad som var viktigt. Igår hittade jag det igen, genom några kloka ord från Miri som var i samma situation och jobbstrejkade. Det klokaste man kan göra när själen säger till.
Jag hittade det igen.
Solen. Andetagen. Här. Nu.
Allt annat är sekundärt. Det är så lätt at lura sig att något är viktigt. ATt något måste göras, för att uppnå något. I framtiden. När det enda som är viktigyt är glädjen och friden i ögonblicket. Precis just nu.
Jag stängde av datorn. Gick ut i solen. Nu sitter jag på ett fallet träd vid en bäck som bildats av den smältande snön. Vårfåglar har börjat kvittra, fjolårslöven ligger kvar som ett täcke över marken. Änggårdsbergen. Göteborgs oas och min granne. Min livlina tillbaka till Modern.
Närvaron. Vinden. Förnimmelserna.
Det finns ingen anledning att stressa. Allt sker när det ska ske. Ett pressat sinne fullt av tankar skapar inte konst. För mig är livet ett storverk, ständigt pågående, växande, formbart.
Här och nu.
Ta en paus. Gör vad själen behöver en stund, inte vad ditt sinne tror sig behöva av rädsla för en potentiell framtid. Gör vad som behövs, men låt det ske av sig själv. Allt är i sin ordning, om du bara låter livet flöda och ha sin naturliga sång.
Allt är precis som det ska, om du bara släpper taget, släpper illusionen om kontroll. Närvaron finns där. Hela tiden. Om du bra stannar upp i den. Ge dig själv den gåvan. För din egen skull. För världens.
Här och nu. Här och nu. Här och nu.
Färgerna. Formerna. Ljuden.
Skönheten i ögonblickets storhet.
Ikväll låter jag lilla flickan Momo i Michael Endes roman illustrera närvaron. Hon är min idol, så ni kommer få höra mer om henne snart.
Många kvällar, när alla hennes vänner gått hem igen, satt hon både länge och väl alldeles ensam i den gamla teaterns stora stenrundel, medan den stjärngnistrande himlen välvde sig över henne, och lyssnade helt enkelt på den stora stillheten.
Då kunde det kännas som hon satt i ett väldigt öra, som lyssnde upp mot stjärnorna. Och det var som hon hörde en stilla men ändå väldig musik, som på ett sällsamt sätt gick rakt i henne hjärta.
Sådana nätter hade hon alltid särskilt trevliga drömmar.
Rapport från Babylon
Efter nästan fyra månader i Orgíva vågade jag mig äntligen ut ur bubblan och åkte till Granada, en timme bort, för att hälsa på min kära vän Rosa. Från stillhet, meditation, skrivande och raw food. Rakt in i Babylon.
Babylon. Förlustelsesökandets och de temporära tillfredsställandets högborg. Kvällen började på en kaffebar. Kaffe. Vitt socker. Cigaretter. Coca cola. Alkohol. På väggen en TV som visade barnprogram utan ljud. Tobakautomater, spelmaskiner. Samma tema överallt. Korta kickar för att döva dig själv.
Droger. Allting droger.
Ingenting som innehåller något liv. Ingenting som innehåller någon näring.
Ur mina raw food-ögon såg jag bara gifter. Hur alla förgiftade sina kroppar och sina själar. För vad? Jag kunde inte riktigt förstå det. Kan fortfarande inte. Helgen fick mig att ta ett beslut.
Jag vill inte förgifta min kropp.
Jag vill inte förgifta min själ.
Jag vill inte äta död, näringslös mat.
Har du smakat på en bit vitt bröd efter att ha levt på enbart levande, sprudlande enegiintensiv föda ett tag?
Brödet är… dött. Svårsmält. Liksom kletar sig fast i munnen och i tarmsystemet.
All processad mat är död. Den ger dig ingen näring och kroppen vet inte hur den ska ta hand om de främmande substanserna som kommer in genom munnen. Processad eller tillagad mat är naturfrämmande, och kroppen hanterar den så. Utan enzymer kan inte kroppen tillgodogöra sig näringen eller smälta maten på ett tillfredsställande sätt. Kroppen reagerar med motstånd och lägger stora resurser på att försöka smälta maten, och om inte det går, så åtminstone kapsla in den i fettceller för att inte gifterna ska påverka systemet. Cooked food is poison.
Jag hade enorma cravings på sallad hela helgen. Näringsrik, levande, underbar sallad.
När jag slutligen kom hem efter några dygn av äventyr, magi och babylonförvirring gjorde jag äntligen min favoritsmoothie, och kände allt liv i varenda droppe sprida sig ut genom kroppen, återställa näringsbalansen och göra mig hel igen.
Mat är så viktigt. Ta hand om din kropp. Ge den vad den vill ha. Naturlig mat. Direkt från Moder Jord.
♥
Momos favoritsmoothie
Den här smoothien har varit min frukost de senaste tre månaderna. Den ser aldrig likadan ut, även om basen är densamma. Här följer ett exempel på hur den kan se ut, men kan varieras in i oändlighet. Mixa allting i en blender eller med stavmixer eller vad du råkar ha. Spä ut med vatten om det blir för tjockt.
- En apelsin
- En banan
- En stor näve sallad (ju mer desto bättre.. gärna någon mörkgrön sort)
- En liten näve gojibär
- Lite MSM
- Råa cashewnötter (om du vill ha lite mer energirikt)
- Valfria superfoods. Mesquite är gott. Maca gör smoothien mycket matigare. Kolanöt och guarana är koffeinenergi = gifter, men ändå bättre än kaffe.. och väldigt gott.
Testa dessutom hampafrön, kiwi, gurka, selleri, mandlar, lucuma…. smoothien kan verkligen varieras in i oändlighet! Eftersom allt är flytande är den jättesnäll för magen och ger enormt mycket energi. Dessutom är den helt sjukt god, och helt sjukt vackert grön!
Friflöde efter Pink Floyd
Välkommen till maskinen, min vän.
Välkommen hem igen. Vad har du drömt?
Säg inte. Vi vet vad du drömde. Vi skapade bilderna åt dig.
Visst var det vackert?
Den färglösa perfektionen. Inget som stör ditt sinn.
Välkommen till maskinen, min vän, det är dags att träda in.
Ensam förblir du där du står. Maskinen progresserar genom alla dessa år.
Var är du? Varför tvekar du? Vad är det du inte förstår?
Timman är slagen, hör du hjulen snurra?
Vi tar oss framåt genom vårt vackra samsara*.
Önska och fråga, vi lovar besvara.
I maskinen får du genom oss alla vara.
Vad finns det att bevara? Allt det gamla har gått bort.
Gör vad du vill, så länge det behagar.
I maskinen kan vi räkna dina dagar.
Var har du varit, var gick du bort?
Vi har saknat dig – ingen annan har fyllt din lott.
Minns ett, detta blott: livet utanför är kallt och rått.
Vad menade du med att lämna, var vi inte goda nog?
Vi ger dig beskydd, lägger mat på ditt bord.
Ingenstans är bättre än här, du får ta oss på vårt ord.
Maskinen är paradiset på vår jord.
Tvekar du än? Vad är det du begär?
Var vill du vara, hellre än här?
Du har sett världen nu, du vet hur det är.
Tryggast är att leva i vår inkapslade sfär.
Inom våra ramar, frigjorda tankar förkrossar, förlamar.
Vi ställer inga krav.
Maskinen vill bara att du vill vara dess barn.
Har du problem? Vi har lösningen i en burk.
Färglösa små former ger närkontakt med Gud.
Du är hemma när du drar din lättnadens suck.
Hos oss finns inget lidande, ur begär eller aversion.
Tankar, drömmar, genljuder ur kugghjulens rogivande ton.
Trygghet på ask, det är så lätt.
Inom våra väggar är verkligheten perfekt.
Vad händer om du ger dig ut — utelämnad till dig själv?
Hur när du din kropp, vad sörjer din själ?
Vill du verkligen möta allt mörker i djupet av vad du är?
Kalla vindar som äntligen lagt sig i lä.
Om tankarna skingras med klarhetens svärd –
var uppmärksam, min vän, vad finner du då där?
Maskinen skyddar dig från upplevelser som den där.
Är det vad du vill? Vi är inte omöjliga.
Du är välkommen att vandra din väg.
Kom tillbaka när ödet funnit din akilleshäl.
Du förstår, som din kreatör vill vi dig bara väl.
Alla vill hitta hem — så varför inte bara stanna här?
När marken börjar skälva vet du var vi är.
Du är skolan av oss. Du hör hemma bland ditt folk.
Annat finns där ute, ja, vi vet.
Vi vill bara skydda dig från det liv du annars skulle levt.
Hur skulle det se ut? Lidelser ur känslor från början till slut.
I maskinen finns inget som är skadat eller sjukt.
Diversitet säger du, men vet du vad det ger?
Motsättningar och krig, armé mot armé.
Enhetlighet är grunden för verklig fred;
olikheter transcenderade och frihet att le.
Kollektivets fundament är att alla är med;
samma mediciner och raka led.
I maskinen råder bara tystnad och frid.
Visst, en del passar inte i vår kollektiva kultur.
Maskineriet ser till att ta hand om de som faller ur.
Ordning måste råda, förutsägbarhet är vad systemet härrör ur.
Kaos är följden om ordningen slits itu.
Integrering eller injektion, maskineriets livgivande ton.
Ingen skall bryta sig bortom vår kontroll.
I maskineriet spelar självet ingen roll.
Vad det inte vad du ville? Själv finna vägen till frid?
Underkastelse är det enda som kan ta dig dit.
Individens strävan är kvävt under egots grepp.
Åtskiljdhet är en illusion som du sett.
Under samsaras flagg ser vi allt som ett.
Om du känner efter vet du att vi har rätt.
I maskinen kommer din hungrande själ bli mätt.
Kom till oss, min son.
Återupptäck var du en gång kommit ifrån.
Vi uppfyller dina drömmar, vi läker dina sår.
Vila hos oss, vi tar hand om din demon.
Tablett eller kanyl, det väljer du själv.
Frihet att välja, det får du här.
Mer än du kan önska i din så kallade värld.
Där ute är du lämnad åt ödet, naken och tärd.
Karmarekylen slår hårt i din klagovägg.
Ta medicinen och vandra vår väg.
Följ oss med lätta små kliv — Vi lägger bomull på marken för din färd.
När hjulet fångat den sista är upplysningens tid förbi.
Samsara har segrat för ännu en tid.
Men.
Förgänglighet är fundamentet för allt som är vi.
Allting förändras, allt är tomt däruti.
Skapande och upphörande i evig harmoni.
En dag faller maskinens och institutionens hyckleri.
För att riva maskinen måste du förstå att du redan är fri.
