"akademiker"
Hippien och akademikern
En del av mig är akademiker ut i fingerspetsarna. Rationell, forsknings- och förnuftsbaserad, med båda fötterna djupt nedgrävda i jorden.
Och så har vi hippien som lever ihop med troll och knytt, som gör sagorna sanna för att det är vackrare så. Som förstår att världen är magisk och vad som helst blir sant bara man önskar hårt nog. Han som tycker att alla borde vara snälla mot varandra och att livet är en jättestor lek.
Inget av perspektiven är mer verkligt än det andra. En viss uppfattning är inte sannare än någon annan. Inte ens om det backas upp av kulturellt tolkningsföreträde. Man kan välja att leva i Newtons och Descartes mekaniska värld, där tankar identifieras med vara och livet är det synliga, mätbara och kausala. Där kan man finna lyckan. (Kanske.)
Eller så kan man leva med Gudar och myter, sagor och en värld så oändligt mycket mer omfattande än vad vi är vana vid att uppleva. En värld där allt är möjligt, där tankar påverkar världens skeenden. Världen ur ett barns ögon, oförstörd av abstraktioner och mänskliga begräsningar.
De trivs bra ihop, hippien och akademikern. Samarbetar för att ta sig framåt. Fast jag tror att hippien har lite roligare. Och ler lite mer. För världen är ju trots allt magisk.
