Stjärnor & Cirklar

Jag låter min kära vän Miri få ordet idag.

Moder Jord. Vårt ursprung, vår källa av näring och kraft. En gudomlig organism att leva på och tillsammans med.

En hel värld av cykler, cirklar, spiraler, stjärnor, klot, rundlar, spetsar, vågor. Dynamik. Både modern och allt som kommer ur henne har en mittpunkt, ett centrum. En kärna som allting kretsar kring. En harmonisk uppbyggnad där energin kan cirkulera i harmoni. Klyv en kiwi och studera snittytan, dess ljusa mitt, kraften som strålar ut ur detta. Känn energin längs din ryggrad, förnim dina chakran där inne. Pulserande centrum av liv.

Det är vida känt hur viktig beröring är för oss. Men hur ofta berör vi vår moder? Människan är byggd för att vandra på marken med bara fötter, för att andas med träden, leka med floden, älska med bergen, samla mat på ängen. Men vi lever ovan jord; hus och skyskrapor och lägenheter och bilar och flygplan och dagis. Till och med utomhus har vi trägolv till uteplatsen och klär marken i asfalt och betong. Vi klär våra fötter i skor, gummi som avskärmar oss från moderns helande energi. Vi köper processad död massa i mataffären och stoppar den i våra magar. Vi lever i städer där husen är fler än träden. Vi lever i flockar så stora att vi medvetet måste avskärma oss för att klara av det.

Vad hände med formerna, med färgerna, med den levande energin? Överallt fyrkanter, kuber, kvadrater. Ett vimmel av färger och mönster, utan mittpunkt eller sammanhang. Inget naturligt växande, inget flöde. Fyrkanter, kuber, kvadrater.

Vi äter makaroner och ketchup med inlagd gurka och djur som vi aldrig hade kunnat fälla med våra bara händer. Vart tog den riktiga födan vägen, den som vår moder skapade till oss? Varför vill vi äta en makaron; ihoppressad materia, utan kärna av liv? Maten som vår moder ger oss vet inte vad fyrkant är, den vibrerar av helande livgivande energi. Den är en egen levande organism, skapad för att dansa i harmoni med vår.

Är det så konstig att vi tappar kontakten med vår moder? Vi berör henne aldrig, äter henne aldrig, har slutat att älska med det hon ger. Även om vi försöker, skriver kärleksbrev till henne och har henne i tanken, så går kontakten förlorad av distansen. Vi behöver beröringen, den fysiska kontakten. Jord under våra bara fötter, levande föda till våra celler. Vi är vad vi äter. Vi är skapta för att leva och äta levande energi. Ecstatic food makes ecstatic beings!

♥

Jag har börjat älska med maten. Jag njuter av åsynen av ett salladsblad; organiskt, harmonisk. Mina fingrar jublar av den sprudlande energin som möter dess yta när jag tvättar ett äpple. Jag undersöker morotens former, klyver den och imponeras varje gång av den vackra stjärnan i mitten. Silvergröna skimrande cirklar av purjolök. Dansande nyfödda groddar av linser, nyfikna på världen – hur kan man bli annat än lycklig av att ta del av dess unga energi? Den åldriga klokheten och styrkan som löken dragit upp ur jorden, lager på lager. Den busiga majsen kickar igång med socker och gult. Näringsrik hampa som bygger upp våra kroppar. Alla är de levande, ett eget väsen, en egen energi. Kemin stämmer bättre med vissa och sämre med andra. Din kropp vet vad den behöver om du bara lyssnar. Men vem lyssnar idag? Fyrkanter, kuber, kvadrater.

När vi tappar kontakten med moder jord så tappar vi kontakten med oss själva, därför att vi är en del av henne. Genom att återta kontakten blir vi hela igen. Vi är cirklar och stjärnor. Och kärlek. <3

? raw food, mat, moder jord, kärlek