Det tog mig tre veckor att skriva mitt första romanutkast. Då trodde jag det var en bok jag skrev, att den bara behövde lite redigering, sen skulle den vara färdig. En lättsinnighet vilade över skapandeprocessen, som att boken vilade där, färdig, och bara skulle skrivas ned. Jag hade storyn från Alpha till Omega, de små luckorna i väven tätades på vägen, genom kreativitet eller ad hoc historieförfalskning. Jag trodde jag hade en klar idé om vad som skulle skrivas. Så var det inte.

Något har fått liv, något jag förundrat får se växa, ta de vändningar de vill… historier vecklas ut för mina ögon, i ett fraktalt skapande; varje skede ger upphov till oändligt fler skeenden, varje liten gest kan bli en ny historia, föds och får eget liv. Som stoft genom fingrarna skapas världar, till synes slumpmässigt, som mareld.

Jag har inte alls skrivit en roman. Jag har bara sett början, gett den liv; framtiden vecklas ut, ögonblick för ögonblick, när jag är där med hjärta och själ. Jag kan bara se in i framtiden en liten bit i taget; den övergripande blicken får vänta. Jag har utgångspunkten och målet; hur bitarna faller däremellan är ingenting ens jag vet. Det får manifesteras i sin takt, på sitt sätt.

En viktig del i skapandet är stillheten, vilan i vilken kreativiteten kan få sitt utlopp, ostört av censur. Bilder får möjlighet att flyta upp till ytan utan det tyngande trycket av att ständigt försöka greppa. Kreativitet kan inte skapas, men källan är oändlig, om jag bara är uppmärksam nog. Tid är viktigt, att tillåta mig stunder av ingenting, av närvaro i vlken historian kan berätta sig själv. Den föds i tangentbordets dans med fingrarna, den föds i sängen när jag vaknar, i sången när jag sjunger, under månens stilla eller stormiga nätter. Meditativa ögonblick åtföljs inte sällan av kreativitet. En välkomnad gäst.

Efter några veckors tvivel känner jag igen att jag skapar storverk. En underbar saga. En peppande inspiration för livet med djupt bakomliggande livsvisdom. En resa. Ett verk är aldrig färdigt förrän hela själen skriker Ja! Tills den gör det… vi får se var resan bär.

? skrivlogg, skrivande, romanskrivande

Tags: romanskrivande, skrivande, skrivlogg
Categories: skrivande

This entry was posted on Saturday, January 30th, 2010 at 19:39 and is filed under skrivande. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.