Sånger om vatten

Som en vågskål balanserar hon på tåspetsarna, ville skriva kärleksrevolution på väggarna men stoppades av den arga gubben som knackade på rutan. Hans tjocka katt låg på fönsterkarmen som vanligt och hon visade honom spraykannan och sa — det är inte på riktigt. Det är bara en termos med ett påtejpat munstycke. Kärleksrevolutionen sitter inte i väggarna. Den sitter i var och en av oss, i våra hjärtan, i våra rop. Dansa så kommer den till dig. Människa, lär dig att dansa!

Hon hade tåskor när hon gjorde det. För henne var livet en balett.

Lär dig dansa, andas, släpp lös det som är fånget däruti.
Gråt av längtan eller skrik av raseri.
Med tyngd i bröstet vid flodens släpps du inte förbi.
Havets vågor sköjer ditt hyckleri.

Hans far tryckte pengar, ett alldeles eget pengatryckeri. Levde lömskt i flärd och lyxeri. Faderns son, han som satt mitt emot mig på trägolvet och bjöd på nötter var författare. Du ska skriva om människor sa han. Tolv människor du möter på din färd. No no, write for sale, sa han när jag berättade om min bokidé. Skriv om tolv människor. När du fått in hundra tusen dollar på boken bjuder du hem mig till ditt hemland och bjuder mig på hundraåtta flaskor vin. Sedan stannar jag tills de är uppdruckna. Du hjälper mig om du vill. Annars dricker jag upp dem själv. Tolv människor. Börja med mig. Min far var maffia, tryckte pengar….