Resflow (det är sommar!)

Jag vaknar upp i Fridas lägenhet i Stockholm och inser att det är dags att åka tillbaka till Göteborg. Tågbiljetterna kostar tusen spänn. På riktigt alltså. Jaha, och nu då?

Ääääventyyr!!

På med jeans, skjorta och kavaj från gårdagens eldshow, hoppas de inte är för sotiga och luktar för mycket lampolja. Fram med en bit kartong och en stor spritpenna. Tre bokstäver på skylten, röda linjen till Hallunda (tack hitchwiki), en promenad ner till macken vid E4 och fram med stora liftarleendet.

Sju minuter senare sitter jag i en lastbil på väg söderut, med två toksköna snubbar och hola amigo.

Liftarställe: Hallunda, näst sista hållplats på röda linjen, innan E4 och E20 hunnit delas.
Bilar som hann passera: fyra.
Väntetid: sju minuter. typ.
Liftarflow: Grymt.

Snubbarna skulle visst till Malmö. Jag skulle till Göteborg, trodde jag. Men hey, Ödeshög ligger ju på vägen, och femtian mellan Ödeshög och Motala är hur vackert som helst. Och i Motala bor en så himla himla vacker vän som jag inte träffat på nästan ett år. Happs, plötsligt står jag på vägen igen. Nu skyltfri, men tummen får gå lika bra.

Idag är en liftardag.

Liftarställe: Ödeshög, precis där väg 50 börjar, strax efter 70-skyltarna finns en liten ficka där bilarna kan stanna.
Bilar som hann passera: tre? Fast då ödslade jag säkert en bil på att ta kort också.
Väntetid: tre minuter. typ.
Liftarflow: Helt galet otroligt!

Jag älskar att lifta! Jag kommer på det varje gång jag ställer mig vid vägkanten. Flowet är otroligt. Mötena är magiska. Till och med väntan är hur fin som helst.

Den sköna äventyrssnubben skulle bara till Vadstena, så han släppte vad mig vid en busshållplats.

Liftarställe: Vadstena, busshållplatsen.
Bilar som hann passera: Många. Säkert 20.
Väntetid: 10 hela minuter! Sedan kom bussen till Motala. Försökte flirta till mig att få lifta med bussen, men det kändes precis lika bra att betala biljetten och uppleva lite landsortsbussäventyr.
Liftarflow: Mja. Kanske börjar jag bli lite bortskämd. Minnena om timmar och timmar i ösregn är långt borta. Sol och flow är sången för dagen.

En halvtimme senare möter jag världens vackraste Miri, och jag påminns igen och igen om hur himla vacker världen är.

Sommaren är här kära vänner. Vi kanske ses på vägarna, i skogen, uppe i himlen om vi förlorar fotfästet, i mörkret eller i ljuset, eller mitt i babylon.

Allt det där är liv. Det är vad det handlar om. Varje ögonblick. Den här upplevelsen. Det här andetaget. Att våga följa impulsen, att ta emot universums erbjudanden och att uppleva tacksamheten över att få uppleva, över att vara med om det här skådespelet, den här rörelsen.

Allt är så vackert, så himla vackert, om vi bara tittar.
Allt är så stilla, så himla stilla, om vi bara lyssnar.
Och om vi verkligen lyssnar, kanske flödet drar oss någon helt annanstans än vi trodde.
Äventyret finns överallt.
Vi ses där. ♥