Rapport från Babylon
Skrivet av momo den Feb 22, 2010 i Resliv | 8 kommentarer
Efter nästan fyra månader i Orgíva vågade jag mig äntligen ut ur bubblan och åkte till Granada, en timme bort, för att hälsa på min kära vän Rosa. Från stillhet, meditation, skrivande och raw food. Rakt in i Babylon.
Babylon. Förlustelsesökandets och de temporära tillfredsställandets högborg. Kvällen började på en kaffebar. Kaffe. Vitt socker. Cigaretter. Coca cola. Alkohol. På väggen en TV som visade barnprogram utan ljud. Tobakautomater, spelmaskiner. Samma tema överallt. Korta kickar för att döva dig själv.
Droger. Allting droger.
Ingenting som innehåller något liv. Ingenting som innehåller någon näring.
Ur mina raw food-ögon såg jag bara gifter. Hur alla förgiftade sina kroppar och sina själar. För vad? Jag kunde inte riktigt förstå det. Kan fortfarande inte. Helgen fick mig att ta ett beslut.
Jag vill inte förgifta min kropp.
Jag vill inte förgifta min själ.
Jag vill inte äta död, näringslös mat.
Har du smakat på en bit vitt bröd efter att ha levt på enbart levande, sprudlande enegiintensiv föda ett tag?
Brödet är… dött. Svårsmält. Liksom kletar sig fast i munnen och i tarmsystemet.
All processad mat är död. Den ger dig ingen näring och kroppen vet inte hur den ska ta hand om de främmande substanserna som kommer in genom munnen. Processad eller tillagad mat är naturfrämmande, och kroppen hanterar den så. Utan enzymer kan inte kroppen tillgodogöra sig näringen eller smälta maten på ett tillfredsställande sätt. Kroppen reagerar med motstånd och lägger stora resurser på att försöka smälta maten, och om inte det går, så åtminstone kapsla in den i fettceller för att inte gifterna ska påverka systemet. Cooked food is poison.
Jag hade enorma cravings på sallad hela helgen. Näringsrik, levande, underbar sallad.
När jag slutligen kom hem efter några dygn av äventyr, magi och babylonförvirring gjorde jag äntligen min favoritsmoothie, och kände allt liv i varenda droppe sprida sig ut genom kroppen, återställa näringsbalansen och göra mig hel igen.
Mat är så viktigt. Ta hand om din kropp. Ge den vad den vill ha. Naturlig mat. Direkt från Moder Jord.
♥
Momos favoritsmoothie
Den här smoothien har varit min frukost de senaste tre månaderna. Den ser aldrig likadan ut, även om basen är densamma. Här följer ett exempel på hur den kan se ut, men kan varieras in i oändlighet. Mixa allting i en blender eller med stavmixer eller vad du råkar ha. Spä ut med vatten om det blir för tjockt.
- En apelsin
- En banan
- En stor näve sallad (ju mer desto bättre.. gärna någon mörkgrön sort)
- En liten näve gojibär
- Lite MSM
- Råa cashewnötter (om du vill ha lite mer energirikt)
- Valfria superfoods. Mesquite är gott. Maca gör smoothien mycket matigare. Kolanöt och guarana är koffeinenergi = gifter, men ändå bättre än kaffe.. och väldigt gott.
Testa dessutom hampafrön, kiwi, gurka, selleri, mandlar, lucuma…. smoothien kan verkligen varieras in i oändlighet! Eftersom allt är flytande är den jättesnäll för magen och ger enormt mycket energi. Dessutom är den helt sjukt god, och helt sjukt vackert grön!
8 Comments
Submit a Comment
Men det är ju just det där, att när man kliver ut i världen ut ur sin bubbla då finns inte levande föda att finna. Och visst går det att ta med eget vart man sig i världen vänder, man kan ju ha sin lilla påse med alfalfafrön och en stavmixer i ryggsäcken, absolut. Men hur begränsande är det inte. Kan inte levande föda istället vara normen så att man kan gå ut och äta, men kan gå på fik, resa världen över och veta att det finns mat.
Just nu är jag väldigt förgiftad. Jag kommer ihåg hur sjuk jag blev av minsta lilla processad matbit efter att ha ätit levande föda i ett par månader, jag kände mig genomförkyld och dyngbakis, och det fick mig istället att tycka att det var för jobbigt med levande föda när det kändes som om hela världen var emot en.
Men så har vi ju det därmed tankens kraft och om jag istället fokuserar på allt positivt som kommer med levande föda så blir ju livet lättare
Men sluta tramsa nu, gift finns överallt skyll det inte på babylon. Åk ut på landet eller till en liten stad och om det inte råkar vara järna(i Sverige då) så kommer du bli itryckt bullar och transfettskakor.
”Rawfood? det låter som nått man håller på med i stockholm, kommer de att säga.”
så är det också, stockholm erbjuder det oslagbart bästa utbudet av rawfood i Sverige i alla fall. Som vanligt handlar det om att leta.
Vart kommer tankarna om rawfood ifrån? Inte vet jag säkert, men väldigt mycket av all intelektuell och kulturell utveckling föds i bablyon, som en reaktion på det. It’s all one, dax för lite gråskala tycker jag!
Kristoffer: Klart raw food går att få tag på i Stockholm, eller vilken storstad som helst. I synnerhet om man vill ha krångligare saker än sallad. Jag säger inte att städer är dåliga, eller att människor generellt skulle trycka i sig mer gifter där än var som helst. (Det räcker med att titta i folks korgar när de handlar mat i vår lilla by..). Däremot var det en fet chock för mig att komma ut ur min bubbla, in i babylon, och se hur människor lever (och hur jag levt under många år). Jag vill inte ha transfettkakor vare sig det är i Mjölby eller i på Östermalm.
Raw Food är absolut en intellektuell skapelse, en babylonsk motreaktion, den nya tidens gröna vågen och hälsa mitt i det ohälsosamma. Jag föredrar ändå att äta grönsaker direkt ur jorden än sådana som är förgiftade, lagrade och transporterade. Jag föredrar ändå salladssmoothie framför kaffe och cigaretter. Jag föredrar ändå fågelkvitter och sol framför avgaser och buller. Jag förstår inte vad det har med tramseri och gråskala att göra?
Dessutom lovar jag dig att det finns mer gifter i Babylon än i skogen (om den inte är förstörd av Babylongifter). En rökig, sunkig bar i norrland är också babylon, även om den ligger i en by med en gata. Vitt bröd är babylon, även om det äts ute på landet. Babylon erbjuder mer valfrihet, men överflödas av mentala och fysiska gifter. Det är min syn. Med mina ögon just nu.
Tant Grön: Levande föda nästan överallt, om man bara anstränger sig lite mer. Lite mindre restauranter och lite picknick. Fast det hade absolut varit schjysst att få tag på nyttiga, goda, levande alterantiv var man än är!
Fast jag tänker fortsätta ta med mig en enorm påse nöt&bär-snacks och massa frukt så snart jag lämnar bubblan
Du är lite väl hardcore tror jag för de flesta. Risken är att många kommer att tycka att leva grönt innebär en himla massa jobbigt, vilket gör att det inte blir någon förändring alls. Man måste locka med små steg. Små steg som ändå ger resultat, tror jag.
Om det är -allt eller inget- blir det ofta inget.
hihi, ibland tar jag mig friheten att vara lite radikal
jag ska visa hur lätt det är också!
JAg blev sjuk av att vara på solipse i somras, där fanns det bara junk food!! Helt galeeet… bland en soppa av människor som tycker att dom är andliga och utvecklade så finns det ändå bara junk. Jag hade helt grymma salladscravings… det var så torrt så det fanns inga gröna vilda blad att plocka heller… och bara rostade jordnötter att köpa! Som tur var så hade jag med mandlar och aprokoser, men när dom var slut vard et bara att bita i den sliskiga croissanten…
Fast det där med babylon, det är ju en tankeform.
Vi ska inte låta oss bli begränsade av tankeformer, så gränslösa och kraftfulla som vi är så kan vi faktist ta med oss bubblan vart vi än går, och vart vi är är. Babylon-tänket ger ju näring åt separationen. Separationen är en inre händelse som vi överförs till världen. Tanken är det som skapar.
Du är så klok, spiralina
Blir helt enkelt att packa mycket mer levande i väskan var jag än går. Skönt att jag ska ha ett hem framöver så jag slipper bära runt på allt!
Momo, du är en andlig och intellektuell människa. Men varför flyr du städerna och det moderna babylon?
Alla kan bli upplysta och uppnå frid i oaser utanför staden, i olika gurus händer och långt bort ifrån sina egna hem.
Få stannar kvar, hjälper och lever i den sjuka hetsen på allt ytligt och allt förgängligt.
Jag tänker så här. Om jag inte kan bli mer andligt utvecklad i denna smältdegel av oro, ångest och hets var kan jag det då.
Allt finns ju inom mig. Inom oss alla.
Och det inre är ju detsamma var jag än befinner mig.
Så varför måste man förakta staden och dem som bor här för att dem lever i blindo? Dem är människor, liksom du och jag. Vi är samma.
Hjälp dem istället för att hjälpa dig själv.
För när man hjälper andra då finner man samtidigt bitar av en själv.
Då växer båda.