Punksatsang? (det tar visst aldrig slut…)

Allt är perfekt. Varför? För att du är perfekt. Du är fullkomlig. Operfektion är bara en tankestruktur.
Tankar har ingenting med dig att göra.
Tro inte på en enda tanke och allt är perfekt, alltid.
(Vem finns där att tro på något förresten?)

*

Sanningen är evig. Lögner flyktiga. Du är evig. Allt annat kommer och går. Vila i sanningen och låt lögnerna sköta sig själva. De är bara vågkrusningar på sanningens hav. Jordelivet är som att skriva på vatten; flyktigt, impermanent, förgängligt.

För all del, lek människa. Se livsöden interferera med varandra, se de båda upplösas i intet.
Du är havet i vilket namnen skrivs.
Identifiera dig inte med det flyktiga. Irra inte rund bland vågorna i tron om att det är hela din värld. Identifikation med det förgängliga skapar obönhörligen lidande. Vågkrusningen bär med sig hela spektrat, från lycka till sorg, men vågen är flyktig, förgänglig, övergående.
Havets naturliga tillstånd är frid. Stilla frid och hejdlös glädje över ingenting alls. Inte över vågorna, inte över namnen som skrivs och suddas ut. För havet är en våg blott en våg. Föds och dör. Bara sinnet tror att vågen är allt och för evigt.

*

Vem är jag? Låt frågan fylla hela ditt sinne tills du vet. Stanna inte halvvägs. Stanna inte vid upplevelser. Avfärda alla svar som kan uttryckas i ord.
Låt frågan uppta hela ditt vara tills varat fyller sig själv.
Väl framme ser du att du inte tagit ett enda steg.

*

Skala av; lägg inte till.
Du kan aldrig finna någon sanning, för den var aldrig förlorad.
Skala av alla lögner, alla illusioner; och sanningen är det enda som finns kvar.
Sanningen kan inte uttryckas i ord; är ingen känsla.
Sanningen behöver inte bekräftas. När du vet vet du att du alltid vetat.
När du träder igenom porten vet du att det aldrig funnits någon port.
Väl hemma har du aldrig varit någon annanstans.

*

Du kan aldrig förlora det, för du är det. Tro inte på en enda tanke. Jag tänker upprepa det tills du förstår. Tro inte på en enda tanke.

*

Även om sinnet upplever sig helt förlorat i vågkrusningen, slutar du aldrig vara havet. Tro inte på något annat än jag är, att upplevelsen är. All flyktig kunskap är relativ. Du är absolut. Inget finns utom det absoluta.

*

Vem upplever? Vem betraktar betraktaren?
Gå dit. Och gå bortom.
Du är före betraktaren som betraktar betraktaren.
Du är bortom rymden i vilken betraktandet sker.

Rikta din uppmärksamhet inåt.
Utåt är form. Utåt är rymd.
Rymden i vilken all form tar form.
Uppstår från ingenting.
Faller tillbaka till ingenting.
Uppstår och försvinner. Uppstår och försvinner.
Söker du lyckan i form blir livet en ständig jakt.