Polyamorositet (eller relationsanarki)

Jag förälskade mig tvÃ¥ gÃ¥nger förra veckan. En spontan själslig föräleskelse; magisk ordfadd kväll. Och en… syster. TvÃ¥ själar som hittat varandra i en lek. Jag har en vän som stÃ¥tt mig lite extra kär i hjärtat sedan nÃ¥gra Ã¥r. Jag kallar henne till och med min flickvän ibland. Det klingar lite lurigt, nästan lite förbjudet. Jag berättar om mina kärlekar för henne. Hon berättar sina historier. Vi sprudlar av glädje och kommer pÃ¥ hur kära vi är i varandra, ocksÃ¥.

Kärleken är outtömlig. Det finns inte en viss mängd man måste portionera ut eller bara rikta mot vissa människor. Ju mera rum kärleken får, desto större blir den. Ju mer du sprider omkring dig, desto mer får du tillbaka.

Jag har mÃ¥nga kärlekar i mitt liv. I mÃ¥nga fall finns det inte nÃ¥gon tydlig gräns mellan vänskap och “relationer”. Ibland har vi sex, jag och nÃ¥gon. Ibland kysser vi varandra. Andra gÃ¥nger är vi ensamma tillsammans. Allt beror pÃ¥ ögonblickets kvalitet. Varje relation är sÃ¥ spännande. I en odefinierad relation finns inga förväntningar eller förgivettaganden. Bara för att vi hÃ¥nglade igÃ¥r behöver inte betyda att vi gör det imorgon, eller nÃ¥gon annan gÃ¥ng. Jag har hÃ¥nglat med mÃ¥nga av mina vänner, en gÃ¥ng eller annan, och inte minst flirtat med de allra flesta. Det är mysigt att kyssas. Det sjukt roligt att flirta. Och underbart att bli flirtad med. Väcka de smÃ¥ fjärilarna som softar runt i magtrakten.

Att flirta är ett fint sätt att komma någon nära. Det behöver inte finnas några baktankar, hopp eller förväntningar. Jag behöver inte få någon i säng. Det är inte viktigt. Jag älskar att flirta för konstens egen skull, att få vackra människor att le. Ge kärlek och få tillbaka, utan spöken från någon uppdiktad framtid.

Jag kvävs i monogama relationer där själslig och beteendemässig trohet krävs. Att jag inte fått leva ut hela mig, utan slutligen måste kompromissa och anpassa mig. Ge upp en del av mig. Att inte få förälska mig. Att inte få flirta. Inte få se var nya bekantskaper leder mig. Inte tillåta sig det för att man har en överenskommelse om att inte vandra de livets möjligheter. Vilket slöseri på tillfälligheter!

Min kärlek till Miri blir inte mindre för att Jenni finns i mitt hjärta. Min själ värms och magen bubblar när jag tänker pÃ¥ mina nya förälskelser. Jag är lite smygkär i min exsambo, pÃ¥ ett sÃ¥där mysigt opretto sätt. Och känner jag efter är jag nog lite smÃ¥kär i Rosa och Becca och Rachel och Karin och My och Charlie och Hannah och nÃ¥gra till…

Och det är helt okej. Svartsjuka existerar knappt. Jag är alltid öppen med min polyamorositet. Att inget nödvändigtvis betyder något för någon framtid, att det bara är kärlek och att det inte finns några regler för hur den skall levas ut. Att jag älskar många. Dyker svartsjuka upp går den ofta över om den kommuniceras. Fullt ansvar, fullkomlig ärlighet och gemensam vilja att ta sig över hinder löser det mesta. Det är kärlek manifesterat i praktiken.

Att jag känner kärlek och dragning till någon betyder inte att jag måste agera efter känslan. Spelet kan vara roligt. Djupet kan vara magiskt och belönande. Men ibland räcker det att bara vara sådär mysigt smygkär. Flirta lite som självändamål. Låta det vara där. Utbyta lite bekräftelse under lättsamma former.

Varje relation har sin unika form. Olika relationer tilltalar olika sidor av mig. En del är huvudsakligen själsliga. Andra mer profana, platonska eller drivna av Ã¥trÃ¥. En del av de jag involverar mig med anammar det polyamorösa förhÃ¥llningssättet eller har redan gjort det. (Vi är fler än du tror!) Andra bara “hÃ¥nglar runt” som “singel” (detta konstiga ord); nÃ¥gra föredrar monogama parrelationer men hänger med mig odefinierat och villkorslöst om de för tillfället inte är involverade i nÃ¥gon djupare relation.

Att ge kärlek till någon är att vilja dennes bästa, att hon eller han ska vara lycklig, växa och följa sitt livsflöde. Ibland virvlar karman åt samma håll, ibland kringlar den olika. Ibland är det gemensamma mål och drömmar som för oss tillsammans. Ibland är det själslig hunger, andligt växande, sexuell åtrå. Det finns så många människor där ute. Så otroligt många vackra människor.

Begränsa inte kärleken. Håll dig till en partner om du vill, men våga älska andra. Dra i tyglarna, utmana de osagda förgivettaganden. Våga lita på varandra, tillåt varandra ha känslor för andra. Det är okej att bli förälskad även om man är i en monogam relation. Man kan komma överens om beteenden, men inte om känslor. Att undertrycka en känsla, vilken det än är, skapar spänningar, låsningar, blockeringar. Det kommer yttra sig i relationen, på ett eller annat sätt. Är vi nakna inför varandra hinner sådant inte uppstå. Tala om vad ni känner. Kommunicera. Var ärliga. Radikalt ärliga. Anklaga aldrig, berätta vad du känner istället. Försök inte säga till någon hur denne är eller vad någon känner. Du vet inte. Känner efter vad du själv känner, på riktigt. Lyssna på varandra; vänta inte bara på din tur att tala. Sitt tysta och andas ibland; våga låta det vara tyst. Utvecklas tillsammans. Titta varandra i ögonen. Djupt. Länge.

Det är bara kärlek. Varken mer eller mindre. Kärleken vet inga regler, inga normer eller fack. Den kan bara levas ut spontant utifrån nuet. Den kan inte beröras, men den finns där tillgänglig hela tiden. Använd den väl. Njut av att se den flöda. Sprid den och få tusenfalt tillbaka.

? relationsanarki, ra, poly, polyamorositet, kärlek, relationer, flirta