Ord till en kär vän. (Du får också läsa dem..)

Filifjonkan har lÃ¥st in sig i skafferiet när stormen kom pÃ¥ natten. Hon funderar lite medan fönstrena slÃ¥r och skorstenen trillar ner. Hur huruvida hon är svag och feg eller modig och stark. “Jag upplever världens undergÃ¥ng varje natt“, tänker hon, “men ändÃ¥ fortsätter jag gÃ¥ upp pÃ¥ morgonen, göra mitt kaffe och fortsätta som vanligt.“. Det är sÃ¥dan styrka attt bara leva.

Gör allt det där. Vad det nu är. Tvinga dig, om det behövs. Lathet är inte bara att hänga i bekvämligheter och inte vilja ska iväg till något som är lite jobbigt. Lathet är också att inte utvecklas. Att inte göra det man vet att man måste, kosta vad det vill. Det är okej att få panik, att tokfrysa, att ha ett asjobbigt liv. Det är okej att ta sig genom himlar och helveten med folk. Det är vad du behöver göra. Träffa snubben. Banga inte ur. Gör det bara. Hur jobbigt det än är. Varför? För att det är en dröm. Går det fullkomligt åt helvete? Då går det fullkomligt åt helvete. Då är drömmen kvar. Då får du försöka uppfylla den igen.

Det är så man måste göra. Det går inte att vara lat. Att vara bekväm. Man kommer ingen vart. Man måste hela tiden fråga sig vad man VERKLIGEN vill göra. Och sen göra det. Till varje pris.

Lathet är kärlekens motsats. För kärlek är utveckling. Den vibrerande kraften som behöver expandera. Jobba hÃ¥rt i jorden. Sov för lite. Ha ont i kroppen. Frys. Det ÄR livet. DÃ¥ lever man. Ge dig ut pÃ¥ resa, i ditt egna liv och hem. Gör det bara. Se inte livet gÃ¥ förbi. Bli inte den som sitter och tittar tillbaka pÃ¥ ditt liv när du är 60 och Ã¥ngrar allt du inte gjort. Fall snarare i graven när du är 90, med ett fett leende pÃ¥ dina läppar, skrapsÃ¥r över hela kroppen och tänk “ja JÄVLAR vilken resa“. SÃ¥ enkelt är det.

Har du inga pengar? Det löser sig. Vet du inte var du ska? Det löser sig. Du har tusen val. Alla kanske inte är perfekta. Gör dem perfekta! Att vänta pÃ¥ att det fullkomliga ska komma.. tja, man kan lika gärna vänta pÃ¥ upplysningen. Utan att jobba för den. Utan att se detaljerna, andas, vara. Sitta och titta pÃ¥ TV och vänta pÃ¥ att gud ska stiga ned frÃ¥n himlen och bara “tja, ska du med upp och chilla i evigheten en stund?”

Jag skrattade inte på flera månader innan jag kom hem. Man behöver människor för att skratta. För att ligga och vrida sig. Samhörighet är så jävla viktigt. Ut och hitta den! Gömma sig kan vara skönt en tid. Men det är dags att bryta det, hur svårt det än är. Minns du när vi åkte till Malaga? Vilken helt otrolig jävla känsla det var att bara åka fort som fan (nåja) med så galet hög volym och JAAAA, VI ÄR PÅ VÄG! .. Så ska det vara. Så är livet. En resa. Om det så är på väg till en ny miljö, en lägenhet i Göteborg.. det är på väg.

Du vet att du inte har nÃ¥gra ursäkter längre. Det är bara att välja om du vill slösa bort ditt liv pÃ¥ att vänta och stirra in i en dator som du inte vill göra. Eller om du vill ge dig ut och se vad som finns därute. Minns du slutscenen pÃ¥ I Love you Alice B Toklas? Snubben springer frÃ¥n giftermÃ¥let igen. “Where are you going?“, frÃ¥gar nÃ¥n pÃ¥ stan. “I don’t know.. I don’t know! But there have to be something beautiful out there!”

Det enda jag kan säga, är just kasta dig ut. Gör något bara! Du kan alltid återvända. Det är inget definitivt. Bara för att du lämnar betyder det inte att du aldrig mer kan komma tillbaka.

Men jag vet vad du vet.
Att när du väl lämnat vill du inte Ã¥ka tillbaka dit. Du kommer bara tänka, “vafan ska jag göra där?”. Du kommer se din hemstad med nya ögon. FÃ¥ perspektiv där. Och hitta nÃ¥nstans att ta vägen. För att du mÃ¥ste. för att du inte vill gömma dig i den trygga bekvämligheten.

Det är mycket som är bekvämt.
Att låta någon annan bestämma är bekvämt.
Att gå förbi och blunda när någon misshandlas på gatan är bekvämt.
Att jobba 9-5, titta på tv och inte riktigt leva är bekvämt.

För det är så.
Att leva är inte bekvämt.
Att leva är LIV. Och det innebär dynamik. Det innebär smärtor, trötthet, att man möter och pushar alla livets begränsningar. Ja, jag lever mer när jag ligger och fryser i ett tält i bergen än när jag hänger i mina föräldrars gästrum och internettar. Det är ett låtsasliv. Ett som förstör kroppen till och med. Genom att inte använda den. Som förstör själen. För att man bara drömmer, inte upplever.

Det är dags, min vän.
Ut i världen.
Lev.
Andas.
Älska.
Le.

Gör allt du inte vågar. För att du måste.

Ur hjärta, kärlek och pepp
Momo