Inte motsatser.
Skrivet av momo den Sep 5, 2010 i Satsang | 9 kommentarer
Ibland får jag nästan för mig att jag är någon. Att det finns någon som får för sig något. Att det där falska självet som vill kalla sig jag faktiskt finns. Det där jaget som tror att drömmen är verklig. Som försöker styra drömmar till sin favör. Som försöker leva (styra) livet, istället för att låta livet leva sig självt.
Givetvis går det inte. Det lilla jaget vill ha makt över det oändliga varats skede. Och blir frustrerat när det inte går. No shit?
Det kan verka som du kan påverka. Precis som det kan verka som att något förändras, eller att det finns du och jag och annat åtskilt från varandra. Det kan verka som om drömvärlden är verklig. Som om något alls vore sant.
Hur mycket jag än fråga mig kan jag inte finna något som faktiskt är sant. (Varje ord är lögn.) Det närmaste någon sanning jag kommit, är att upplevelsen finns. En känsla av jag är. Men ärligt talat är jag inte ens säker på det.
Frågar jag mig vem eller vad som upplever, finns ingenting där. Ändå upplever något. Och något upplever upplevaren. Upplevelsen upplever upplevelsen. Sig själv.
Varje tanke är en lögn. Tron på en enda tanke låter seprationens dimma hölja varat. Jag tror inte på något längre. Inte ens på att jag finns eller inte finns. Och det spelar ju ingen roll alls. Det finns ingetn att tro på något ändå. Allt är. Är inte. Whatever.
~
Allt är Brahman, det absoluta. Det finns inget annat.
Jag vet inte varför det absoluta skulle vilja leka separation, men finns en vilja att uppleva. Leka upplevelse. På alla möjliga sätt.
På alla sätt.
Således kan inget rätt och fel finnas.
Upplevelser är bara upplevelser.
Inget är bra eller dåligt. Bara är.
Att få följa med i resan av sinnesintryck är en bliss. Att få uppleva. Inget bara sådant det falska jaget (egot) vill kalla för gott, utan allt. Det är glädjen i livets dans. Bara upplevelser! Skapat ur brahman, upplevt ur brahman, är brahman.
Universums lek. Inget leka bra, leka dåligt, som drömföreställningarna om separation. Utan leka lek. För lekens egen skull.
Allt är bra. Inte bra som i motsats till dåligt, utan bra som i att det är allt som är. Ingen motsats finns. Allt är. Jag är. Brahman är. Rätt och fel är bara tankestrukturer, programmerade reaktioner på upplevelser. Tankar som i sig föder separation. Du är givetvis aldrig någonsin separerad från något annat, men ur sinnets begränsade perspektiv kan det te sig så.
Jag är allt. Jag är varken rätt eller fel, bra eller dålig. Koncepten är tomma för mig. Jag bara är.
Du med. För du är jag.
Vila där.
9 Comments
Submit a Comment
Jag bara ler… <3
Kram!
Maya bara fortsätter riva allt för mina fötter. Funkade inte tankesnurr så börjar hon slå sönder mina saker. Enveten typ, den där drömmen. Nåja. Den ska inte få vinna
Lucida ord i koncis förpackning. Precis som jag gillar det. Du har gjort din jnana!
Maya vinner i slutändan oftast alltid, men ändå aldrig. Kroppen dör ju förr eller senare. Tills dess; Good luck have fun!
i atmosfären av denna kännddom dock, förefaller det ännu finare och roligare att delta i drömmen so called life, annama sig lite roller, drömmar och mål, och play along, just cause it’s fun. utan att hänge sig åt ångest eller dylikt då det lätt kan sättas åt sidan med dylika perspektiv mmm..
nuförtiden skrattar jag sjukt så mkt åt lite allt möjligt, vet inte riktigt vad som har hänt, men nice är det. alltså, jag har väl äntligen insett, att, universum och maya har sådär underbart bra humor tror jag
Svar: Jaa, den är rysligt fin
Ah. Fler härliga ord jag aldrig hört förut!
Maya kanske vinner. Tills hon förlorar. Men det är också helt okej. Just nu spelar det liksom ingen roll. Allt är bra ändå. Lite som att omfamna maya till döds utan att det spelar någon roll.
faroutthere.. ja, människoleken kan vara fin. fast jag vet inte. jag finner mig allt mer ointresserad av den. universum verkar ha planer för mig, visst, och jag följer dem, visst, men.. ptja. äh, återigen. allt är bra
<3
Är det Mahamaya ni talar om? Från buddistisk indisk mytologi, mamma till Buddah?
Vad ”står hon för” ?
Nej, nu har jag läst på … det är maya … sinnevärldens illusion … Man lär så länge man lever.
Kram!
Precis! Och jag använder alla de där orden lite vidlyftigt, så det står ganska fritt att tolka som man vill