Skrivet av momo den Apr 25, 2010 i Satsang | 5 kommentarer
Varför klamrar du dig fast vid din kropp? Varför tror du att känslor är på riktigt?
Identitet är stagnation av flödet.
Känslor härrör ur tankar. Tankar som upprepas tills de glöms bort; en ström som loopas.
Skåda hela strömmen.
Var strömmen. Var floden. Var den som betraktar.
För det är du. Gud, allsmäktiga, som i nyfikenhet och glädje upplever skådespelet som vecklas ut för dina sinnen.
Använd sinnena för förnöjsamhet. Varför lida?
När du förstår att du sitter på stranden kan du välja vilka strömmar du följer. Du behöver inte vara mitt i floden och sträva. För floden är gud; Guds oändliga rörelse.
Vilken riktning har strömmen? Ingen. Riktning kräver tid och rum.
Allt är, hela tiden, och du är mitt i det.
Du är det och du betraktar det från stillheten i strömmens mitt. Låt skådespelet strömma geom dig. Var en öppen kanal för Gud, ett verktyg för gudomen att agera ut sin lek genom. Tjäna, för att det för dig närmast gud. För kärlek är det enda som är viktigt. (Blir du rädd när jag pratar om Gud? Varför? Släpp alla föreställningar du har, alla bilder det föder inom dig; känn enheten och evigheten bortom hjärtat; där har du Gud.)
Kärlek mellan två människor bygger på koncept och idéer. Den enda sanna kärleken är till Gud, för det är du, är den andra, är allt. Ingen behöver visa dig vägen dit, för du är där hela tiden. Det finns inget du. Det finns inget jag. Det finns bara kärlek. Enhet. Ingenting annat kan finnas. Separation är bara ett illusoriskt skådespel.
Se igenom separationen. Frågas inte av den. Du kan se igenom den nu, precis just nu. Du kan se bortom dig själv, ditt ego, dina tankar. Gör det nu.
Rymden bortom är allt som är. Rymden är enhet, varur alla upplevelser föds till en vacker snöflinga som faller tillbaka till tomheten och smälter.
Enhet. Allt annat är illusoriskt.
Identitetslös. Formlös. Tidlös. Utan historia; i ständig rörelse fast ändå stilla.
Måste du vara någon — var allt.
Men forma dig inte en identitet kring det. Var nöjd med att vara ingen. Upplev. Var. Andas och förstå att luften du andas in är lika transparent som din kropp; rörelse i upplevelseströmmen utan riktning eller mål.
Allt bara är. Om du låter det vara så kan du känna evigheten strömma genom alla dina upplevelser, oavsett vilka etiketter du tidigare satt på dem.
Ingen strävan finns. Allt är frid. Ingen vindar blåser.
Tack! Jag behövde den här texten just nu
Jag är glad att stå till tjänst
<3
Tack!
En text som denna är så långt ifrån underlag för diskussion som man kan komma. En sån här text är ett firande, en tribut till mysteriet, Allt man kan säga är JA. Och TACK
Men jag förstår inte hur man gör. Ser igenom allt, vara öppen, låta allting flöda. Jag kan förstå vad som menas, jag kan förstå känslan eller icke-känslan som avses men vägen dit har jag ingen aning om hur jag ska hitta?
Tess. Ett gammalt zen-uttryck är att: ”Först jagar du buddha. Sedan jagar buddha dig. Slutligen förstår du att ni aldrig varit skiljda.”
Försök inte förstå känslan. Försök inte hitta något. Gör tvärtom. Ge upp. Sluta leta.
Där finns det. Bortom strävan.
Testa ställa dig frågan: ”Vem är jag som upplever?”. Meditera över frågan om det behövs. Se vad som händer. Vad händer? Berätta! Jag är nyfiken