Inga vindar blåser.
Skrivet av momo den Aug 6, 2010 i Satsang | 14 kommentarer
Jag är inte vinden — jag är rymden i vilken vindarna uppstår.
Jag är inte träden — träden växer inom mig. Formlösa, flyktiga…
Jag är inte lövens sus, inte vindarna, träden eller något skilt från allt detta.
Vindar, men ingen rörelse sker; lövens prasslande är tomt.
Inga vindar, inga träd, inga löv.
Ingen jag som ser på.
Jag är rymden, formlöst oändlig och tidlös evig.
Allt sker inom mig, i den mån jag ger det uppmärksamhet.
Bortom rörelsen, stillhet.
Bortom leken, vila.
Bortom fötterna på jorden, hemma.
Bortom koncept, ingenting.
Inga vindar blåser, inget finns att påverka något.
Vindar berör inte rymd; vågorna berör inte hav.
Bortom ord, bortom frid, bortom lycka och väg.
Bortom medvetande, bortom upplevande, bortom rymden självt.
Bortom, gå bortom, men ingen som går.
Inget bortom att gå. Inget att nå.
Ingen hand som sträcker sig. Inget att förstå.
Inte ett. Inte två.
Inga vindar blåser.
Inget återstår.
Förut fanns massa idéer och planer. Nu vill jag mest vara.♥
← Tomhet i möten.
Cirkusen brinner →
14 kommentarer. Lämna ett spår om du vill...
14 som vill säga något.
Skriv något..
Eldshow
Mest besökta
Blogg
Från extrem till normaltillstånd / hejdå.
Hur länge fortsätter en överväldigande upplevelse vara intressant? När går det över från ett waaa som aldrig tar slut, till att konturer åter tar form och marken känns under fötterna? När slutar marken skaka; när slutar ekot sjunga? När har...
Vilken röst ska jag lyssna på?
Vilken röst ska jag lyssna på?
Inte den som försvarar.
Inte den som förklarar.
Inte den som motiverar, argumenterar, rättfärdigar.
Den som viskar, en gång.
Huvuden skriker. Hjärtan är tysta....
Ibland händer det oväntade
Jag har en förkärlek för att säga ja till situationer. Det blir ofta ganska spännande och jag har en tendens att kastas in i världar som någonstans är så långt ifrån vad den här Momofiluren är van vid. Då kan...
Sitter man på bergstoppen länge nog börjar man se dåligt
Det spirituella navelskåderiet tog abrupt slut. Eller kanske smygande, en axelryckning och något nytt. Universum tyckte sin grej och kaste in den här Momofiluren i en liten lägenhet med utsikt över ett spektra av multinationell olje- och snabbmatsindustri och där...
Icke-dualistiska fallgropar (eller: det finns tusen ställen att gömma dig från dig själv)
Ok. Det här blir en lång text. Och någon slags försök till en mer raffinerad version av förra veckans rantade. Eller bara mer akademiskt svamlig. Men nu har jag ägnat två jävla dagar åt den, och den behövde skrivas, så...
”Inga vindar blåser.
Inget återstår.”
…
”Jag” har allt en lång väg kvar ändå innan jag kan bli den där ”rymden” eller uppgå i den. Förenas med den …
en lång lång väg …
Jag är fortfarande den där ”vinden” som blåser än hit än dit … virvlar och har svårt att ”stilla sig” …
Tack för dina fina tänkvärda tankar …
Kram!
Skatan..
det absolut största hindret för att vakna upp, är just tron på att det är ”långt borta”. Att det finns något mer man måste göra. Att man måste blir mer.
Men nej.
<3
Det handlar bara om att släppa taget. Och faktistk är det inte särksilt svårt alls. Eller ens krävande
Vackert Momo!
Förresten, har du läst något av Jed McKenna?
Mäktiga ord bortom orden. Tack fina vän <3
Inte ett. Inte två.
poesi. Fint är det.
Underbara ord som pekar mot sanningen!! Vackert!
Tack Momo! Jag gillar ditt punkiga sätt att ge satsangs. Och med punk så menar jag att det känns lite ”vi kör samma tre ackord om och om igen, vi kan visst spela, hör du inte?”-stil. Och det är väldigt uppfriskande när man som jag nyss spenderat en tid med rigida och überkonservativa zenlärare vars främsta metod är att slå en med en käpp tills man fattat vad det handlar om.
Inte för att du är någon mes heller som vaggar in en i ännu en fantasi. Det är hårda bud som sig bör. Men i ett precis lagomt flöde.
Förresten. Säger som Clausen här ovan. Jed McKenna. Jed McKenna. Jed McKenna.
Jag försökte förklara något liknande för en vän härom dagen, men hon menade på att det tar längre tid för vissa för att de inte har verktygen, kanske har hon rätt, vad vet jag, jag vet ju bara hur jag funkar. Allt jag behöver göra är att släppa taget om mina föreställningar. Fast jag tror jag förstår hur hon menar, att visst det går att tänka att man ska släppa taget men det är inte förens man verkligen känner att man KAN släppa taget som man faktiskt gör det och det kan ju ta lång tid att komma dit eller så kan det gå fort
B, hahahah, punk-satsang
Så fin liknelse.. Och så rätt. Allt är så… nytt… att jag mest kan le och vara kvar i alltärbradetfinnsingetjagdetärbaraattvaknaupp-stadie. Har inte ens lärt mig ta de där tre ackorden än.
Jed McKenna. Jag ska lyssna och lära. Härligt med namn som dyker upp i min väg. (Och nej, har inte läst något. Är inte så namnkunnig inom den här grejen. Har först nyligen börjat fatta att det faktiskt finns en hel tradition kring det här med icke-dualism eller vad det kallas
Tant Grön.. Jag har en vän som är inne på ‘Human design’. Enligt honom är jag en ‘generator’, vars ‘huvudsakliga fråga’ är ”vem är jag?”. (Han själv är enligt sysmet en ‘projector’, med frågan ”vem är du?”). Utifårn koncepten och idéerna… kanske vissa helt enkelt har lättare att släppa taget och vakna upp än andra. Eller att det kanske handlar om hur ”redo” man är.
Men om man vänder på det.
Att det inte är Du som släpper taget.
Utan taget som släpper taget om dig.
(Det är inte Du som vaknar upp.
Det är uppvaknandet som vaknar upp.)
Det känns som det går väldigt fort. När det väl händer. Men det är inte riktigt något man kan göra. Humsi. Morgonsvammel.
Massa kärlek till alla ni andra fina! <3
(B, jag blev lite kär i din tumblr btw
Glömde …
Kram!
Inom zen kallar vi det för shoshin, eller ”beginners mind”. Så det är i allra högsta grad något mycket fint att vara punkig.
Jag hade inte heller någon koll på traditioner, lärare och så vidare när jag hade min första kenshō. Ah. Men att studera nondualism á McKenna/Adyashanti osv kan vara ett sätt att komma till rätta med något som man lika gärna skulle kunna få för sig är något hemskt som drabbat en och måste medicineras bort snarare än att välkomnas med öppna armar. Därför finns det ett värde i det, helt klart. Annars skulle det inte existera.
Kul att du gillar min tumblr i all sin härliga, häftiga hemskhet. Haha. Att visa vad jag upplevt/upplever kommer väldigt lätt och naturligt när jag får tala i bilder snarare än ord.