Hemkomst genom frågor

Skrivet av den Jun 27, 2010 i Satsang | 2 kommentarer

Nukunu skriver i The True Rebellion om att upplysning sker i två stadier.

Första stadiet är att upptäcka självet, att uppleva det. Efter en sådan upplevse kan egot fortfarande leva kvar, men världen ses annorlunda. Varandet är gränslöst, och du har upplevt det. Upplysningprocessen har påbörjats, beskriver han det som.

I denna process finns tvÃ¥ fallgropar. Eftersom du förstÃ¥tt nÃ¥got som inte mÃ¥nga förstÃ¥tt riskerar du utveckla ett superego. (Kanske har vi där en förklaring till alla dessa tvivelaktiga ”gurus”?). Eller sÃ¥ faller du ner i tvivel.

Detta stadie av närvaro… upplevelsen av det. MÃ¥nga i min närhet är sÃ¥ nära att nÃ¥gra frÃ¥gor kan hjälpa dem hitta hem.

Vem är du?
Vem är det som känner detta?
Vems är tankarna?
Vem är det som upplever? Vad är det som uplever? (Har den form? Färg?)
Var är du nu?
Vem är du?

En enda fråga kan räcka. Om man går bortom intellektualiserandets cirkelslingervägar som inte leder någonstans. Ställer sig frågan och stannar i den.

Upplysningsprocessens fullkomnande, enligt Nukunu, är att vara självet, att helt gå upp i det gränslösa varandet och därur agera i världen.

Paradoxalt nog finns ingen väg dit. Du är det. Upplevelsen. Det finns inget mer att uppnå. Inget mer att göra eller försöka få ogjort. Ingenting att skjuta upp. Du är här. Nu.

Du är Det.

”Jag är” är bara det oändligas flirt med det ändliga, det formlösas med form. En lek. Du kan fortsätta leka, men obegränsad av separation och koncept.

Upplysningen finns inte; är inget annat än allt som är, precis just nu. Du är oändligheten. Låt dig inte luras av något annat.

Har väl upplevelsen av det ägt rum i medvetandeströmmen, finns ingen återvändo. Du är det



...0738-484225

      2 kommentarer. Lämna ett spÃ¥r om du vill...

2 som vill säga något.

  1. Sara - 22 juli, 2010

    Tack momo för att du ställer de frågor jag behöver tänka på ibland. Har skrivit upp dem på en lapp att ta fram när jag indragen i måste-världen. Du brukar få mig att inse att livet är så mycket friare och vackrare än vad mina ögon vill se :)

    Reply
  2. Momo - 26 juli, 2010

    :) :) <3

    De är frågor som flyter igenom mitt sinne oräknerliga gånger varje dag.
    Vad som än tänks — vem tänker?
    Vad som än upplevs — vem upplever?
    Vilken känsla som än dyker upp — vem känner?

    Eller ibland kortar jag ner det, till det mest kärnfulla:
    "vem?"

    All lycka i livet, sara!

    Reply

Trackbacks/Pingbacks

  1. Ingenting finns. …eller? | Momo Jord - [...] insikt som kanske följer efter att man gjort sin self-enquiry-läxa duktigt och tittat efter vem det egentligen är som ...

Skriv något..