Gå in i illusionen för att kliva ur den (Vipassana)
Skrivet av momo den Jun 21, 2010 i Momo | 13 kommentarer
Tillbaka i (o)verkligheten igen. Just hemkommen efter att ha servat Vipassanaeleverna på Dhamma Sobana.
Vipassana går ut på att på djupet observera vad som sker inom en, på nivån bortom tankar, känslor och sinnesintryck — du observerar kroppsförnimmelser med total sinnesjämvikt. Jag rekommenderar verkligen alla att gå på en tiodagarskurs Tekniken ger dig direkta upplevelser av Anithya, alltings förgänglighet och formlöshet. Vipassana sägs vara meditationstekniken Buddha lärde ut för att nå upplysning. Det låter ju bra, men..
En tanke som fötts tidigare stärktes under retreatet. Vipassana, ja, hela Dhamma, är en väldigt långsam och trög väg till upplysning, fullkomlig befrielse från cravings och aversion. Om du mediterar duktigt och fint flera timmar om dagen i många många många år, eller helst livstider, så kanske du blir upplyst.
Kom igen. Palla?
Det finns snabbare och effektivare vägar till samma mål. Buddha hittade en av otaliga vägar, men det finns så många fler. Upplysningen kan komma på ett ögonblick, en enda insikt kan leda dit… för det finns ingenstans att nå, det är där hela tiden. Att med hela varat inse att det inte finns något Jag separerat från något annat, stiga ur tanke- och känsloströmmen, kliva av samsaras hjul. Allt går så mycket snabbare nu. Det behövs bara en liten knuff i rätt riktning.
Första gången jag kom i kontakt med Vipassana var jag lyrisk. Jag fattade Anithya, greppade hela förgänglighetsgrejen och lallade runt på små moln i några månader efteråt. Den här gången insåg jag att tekniken förutsätter illusionen om ett Jag — så jag var tvungen att kliva in i illusionen för att kunna bryta mig ur den. Lite som att gå i cirkel. Så jag gjorde nog lite slut med vipassana. Tack för allt vackert, Goenka, men nu vandrar jag vidare.
Bortom alla lager av tankar och känslor, begär och aversion; bortom separation och jagidentifikation vilar nibbanas frid, det vindlösa tillståndet. Gud. Den allomfattande kärleken. Det behövs inte längre år och år och år av korsbenad meditation för att kliva ur hjulet. Allt som behövs är en fjärils vingslag. Och vi är fjärilen. Är vingslagen. Är ögonblicket.
Jag ger mig ut på pilgrimsfärd. Hem. Sedan kommer jag tillbaka och visar vägen, om det då finns någon kvar som inte hittat dit själv.
Vi ses i evigheten, vackra vackra vänner.
? vipassana, meditation, goenka, upplysning, nibbana, samsara, frihet
← Bostadsfri, verklighetstänjande och fri fri fri.
Mooji kommer till Sverige! →
13 kommentarer. Lämna ett spår om du vill...
13 som vill säga något.
Skriv något..
Eldshow
Mest besökta
Blogg
Från extrem till normaltillstånd / hejdå.
Hur länge fortsätter en överväldigande upplevelse vara intressant? När går det över från ett waaa som aldrig tar slut, till att konturer åter tar form och marken känns under fötterna? När slutar marken skaka; när slutar ekot sjunga? När har...
Vilken röst ska jag lyssna på?
Vilken röst ska jag lyssna på?
Inte den som försvarar.
Inte den som förklarar.
Inte den som motiverar, argumenterar, rättfärdigar.
Den som viskar, en gång.
Huvuden skriker. Hjärtan är tysta....
Ibland händer det oväntade
Jag har en förkärlek för att säga ja till situationer. Det blir ofta ganska spännande och jag har en tendens att kastas in i världar som någonstans är så långt ifrån vad den här Momofiluren är van vid. Då kan...
Sitter man på bergstoppen länge nog börjar man se dåligt
Det spirituella navelskåderiet tog abrupt slut. Eller kanske smygande, en axelryckning och något nytt. Universum tyckte sin grej och kaste in den här Momofiluren i en liten lägenhet med utsikt över ett spektra av multinationell olje- och snabbmatsindustri och där...
Icke-dualistiska fallgropar (eller: det finns tusen ställen att gömma dig från dig själv)
Ok. Det här blir en lång text. Och någon slags försök till en mer raffinerad version av förra veckans rantade. Eller bara mer akademiskt svamlig. Men nu har jag ägnat två jävla dagar åt den, och den behövde skrivas, så...
(Det blir alltid så paradoxalt att prata om upplysning. För det finns inget som är upplysning.. så snart det sätts ord på blir det bara en tankevurpa och ett försök att greppa något som inte finns; tomheten konceptualiseras. Jag får nog skriva ett inlägg om de.t.)
Det är alltings öde att bli upplyst. Varenda träd, sten, fågel och fläktrökande trebarnsmorsa från Farsta kommer förr eller senare att bli upplyst. Det är bara en tidsfråga innan illusionen om linjär tid och separation blir upplöst inom den individuella entiteten.
Personligen ser jag ingen anledning att varken hetsa eller ta det för lugnt. Balans får vara nyckelordet. Ta in upplevelsen som den kommer, tacka, tjäna, vara.
Och visst är det paradoxalt att prata om sånt här. Men jag tycker du ska fortsätta skriva om det. Dina texter är en fin gåva till oss alla.
Precis. Hela illusionen.. bygger ju på förgängliga upplevande själv. Samsara kommer kollapsa. (Samtidigit som det ur evighetens perspektiv både finns och inte finns; aldrig och alltid funnits..)
Jag är nog rätt ivrig just nu. Och jag älskar det! Det är dags… Och jag vet att det bara handlar om att stanna upp, men ändå springer jag. Jag springer nog så länge jag behöver, in i så många väggar jag behöver innan jag helt ger upp…. ger upp inför Nuet. Surrender. Hittar hem.
Nukunu pratar om självrealisation i två stadier. Upptäckten av Självet.. när egot fortfarande finns kvar, men upplysningsprocessen har påbörjats, som han beskriver det. Nästa stadie är att faktistk Vara Självet.
Som vi ju faktiskt är. Alla. Hela tiden. För det är allt som är. Det enda som är.
Jag ska fortsätta skriva så länge det ger mig och er glädje!
Välkommen hem! Ja du skriver så fint och med så mycket innehåll att tänka över och suga åt sig av …
Upptäckten av Självet … det kanske jag börjar göra … men har nog en lång väg att gå för att faktiskt Vara Självet.
Ha det … som Sonen brukar säga.
Ha det …
Kramar!
Jag bara skakar på huvudet och ler. Fan, du är obetalbar Momo! ”tack för allt vackert Goenka, men nu vandrar jag vidare”
Du är härlig! Jag håller med dom andra, fortsätt skriva!!
Jag måste bara berätta en lustig grej. Jag var ett telefonsamtal från att vara med på den där retreaten….
Vad fina ni är!
<3
(Skatan. Jag tror att har man väl upptäckt Självet, om upplysningsprocessen har påbörjats, finns ingen återvändo. Allt är redan genomskådat en gång; att somna in vore för stor förnekelse av Vad Som Är.)
..det finns inte olika vägar till upplysningen. Ellerhur? För det finns ingen upplysning och ingenstans att vandra. Och paradoxalt nog behöver man komma till vad vi menar med upplysning för att inse att man inte kommit alls. Men det finns ingen paradox. Paradoxen är att det inte finns någon paradox. Är det inte helt underbart fantastiskt hur orden upplöses?! Jag älskar det! Man väljer med tanke och omsorg för att förmedla så närma sanningen som möjligt, bara för att se att när man väl skrivit ordet så blev det en lögn. Eller blev det en sanning som inte var helt sann? För det finns alltid två sidor av ett mynt. De otillräckliga orden gör det till ett väldigt delikat, klurigt och intressant pussel att klä av språket, meningarna, för att nå essensen. Förr var det lätt ätt säga som det var. Nu är det …bara och endast alltid metaforer och poesi. Är det inte underbart?!
Fint att se dig igen!
Lycka och kärlek till dig på din resa!
Carloline.. .. .
.
… .. . …
..
<3 <3 <3
(och till dig också päm!)
Det är just det.
Det finns ingen väg.
Det finns inget att uppnå.
Inget man behöver göra.
Hela tiden. Där. Närvaron.
Bortom Väg, Uppnå och Göra.
Ack, dessa ord..
”Om du mediterar duktigt och fint flera timmar om dagen i många många många år, eller helst livstider, så kanske du blir upplyst.
Kom igen. Palla?”
Ha ha jag skrattade gott!
Kul att se dig på gården.
/pierre
Härlig blogg, tack.
Vipassana är väl slutstationen för den som har sätt, upplevt allt lidande och genomskådat alla ansikten av egot i en själv.
Är man inte där än så kan nog vipassana var lite som att gå i kyrkan, manbli förälskad för ett kort tag.
eller blir man som govinda, sidhartas polare, eller Hermann hesess romanfigur.
Man hittar aldrig hem………..
Intressant det där med att alla säger att det finns olika vägar ?? visst finns det…
Men för att lära känna sig själv finns det bara en väg……
Självobservation———–
så då blir frågan ?
Kan man observera sig själv på flera sätt en ett?
Och se verkligheten på mer än ett sätt ?
Vipassana som Buddha lärde bygger väl på att man har upplevt lidandet…….ego är vi alltid i grunden men ……..
så själva mediterandet och självobservationen . eller glöm alla ismer och ord eller etiketter som vipassana…..
ja va svårt det va att sätta ord på det……………………………. men kolla den här
http://www.perceivingreality.com