Välkommen till maskinen, min vän.
Välkommen hem igen. Vad har du drömt?
Säg inte. Vi vet vad du drömde. Vi skapade bilderna åt dig.
Visst var det vackert?
Den färglösa perfektionen. Inget som stör ditt sinn.
Välkommen till maskinen, min vän, det är dags att träda in.

Ensam förblir du där du står. Maskinen progresserar genom alla dessa år.
Var är du? Varför tvekar du? Vad är det du inte förstår?

Timman är slagen, hör du hjulen snurra?
Vi tar oss framåt genom vårt vackra samsara*.
Önska och fråga, vi lovar besvara.
I maskinen får du genom oss alla vara.

Vad finns det att bevara? Allt det gamla har gått bort.
Gör vad du vill, så länge det behagar.
I maskinen kan vi räkna dina dagar.

Var har du varit, var gick du bort?
Vi har saknat dig – ingen annan har fyllt din lott.
Minns ett, detta blott: livet utanför är kallt och rått.
Vad menade du med att lämna, var vi inte goda nog?
Vi ger dig beskydd, lägger mat på ditt bord.
Ingenstans är bättre än här, du får ta oss på vårt ord.
Maskinen är paradiset på vår jord.

Tvekar du än? Vad är det du begär?
Var vill du vara, hellre än här?
Du har sett världen nu, du vet hur det är.
Tryggast är att leva i vår inkapslade sfär.
Inom våra ramar, frigjorda tankar förkrossar, förlamar.
Vi ställer inga krav.
Maskinen vill bara att du vill vara dess barn.

Har du problem? Vi har lösningen i en burk.
Färglösa små former ger närkontakt med Gud.
Du är hemma när du drar din lättnadens suck.
Hos oss finns inget lidande, ur begär eller aversion.
Tankar, drömmar, genljuder ur kugghjulens rogivande ton.
Trygghet på ask, det är så lätt.
Inom våra väggar är verkligheten perfekt.

Vad händer om du ger dig ut — utelämnad till dig själv?
Hur när du din kropp, vad sörjer din själ?
Vill du verkligen möta allt mörker i djupet av vad du är?
Kalla vindar som äntligen lagt sig i lä.
Om tankarna skingras med klarhetens svärd –
var uppmärksam, min vän, vad finner du då där?
Maskinen skyddar dig från upplevelser som den där.

Är det vad du vill? Vi är inte omöjliga.
Du är välkommen att vandra din väg.
Kom tillbaka när ödet funnit din akilleshäl.
Du förstår, som din kreatör vill vi dig bara väl.
Alla vill hitta hem — så varför inte bara stanna här?
När marken börjar skälva vet du var vi är.

Du är skolan av oss. Du hör hemma bland ditt folk.
Annat finns där ute, ja, vi vet.
Vi vill bara skydda dig från det liv du annars skulle levt.
Hur skulle det se ut? Lidelser ur känslor från början till slut.
I maskinen finns inget som är skadat eller sjukt.

Diversitet säger du, men vet du vad det ger?
Motsättningar och krig, armé mot armé.
Enhetlighet är grunden för verklig fred;
olikheter transcenderade och frihet att le.
Kollektivets fundament är att alla är med;
samma mediciner och raka led.
I maskinen råder bara tystnad och frid.

Visst, en del passar inte i vår kollektiva kultur.
Maskineriet ser till att ta hand om de som faller ur.
Ordning måste råda, förutsägbarhet är vad systemet härrör ur.
Kaos är följden om ordningen slits itu.
Integrering eller injektion, maskineriets livgivande ton.
Ingen skall bryta sig bortom vår kontroll.
I maskineriet spelar självet ingen roll.

Vad det inte vad du ville? Själv finna vägen till frid?
Underkastelse är det enda som kan ta dig dit.
Individens strävan är kvävt under egots grepp.
Åtskiljdhet är en illusion som du sett.
Under samsaras flagg ser vi allt som ett.
Om du känner efter vet du att vi har rätt.
I maskinen kommer din hungrande själ bli mätt.

Kom till oss, min son.
Återupptäck var du en gång kommit ifrån.
Vi uppfyller dina drömmar, vi läker dina sår.
Vila hos oss, vi tar hand om din demon.
Tablett eller kanyl, det väljer du själv.
Frihet att välja, det får du här.
Mer än du kan önska i din så kallade värld.
Där ute är du lämnad åt ödet, naken och tärd.
Karmarekylen slår hårt i din klagovägg.
Ta medicinen och vandra vår väg.
Följ oss med lätta små kliv — Vi lägger bomull på marken för din färd.
När hjulet fångat den sista är upplysningens tid förbi.
Samsara har segrat för ännu en tid.

Men.
Förgänglighet är fundamentet för allt som är vi.
Allting förändras, allt är tomt däruti.
Skapande och upphörande i evig harmoni.
En dag faller maskinens och institutionens hyckleri.
För att riva maskinen måste du förstå att du redan är fri.

? prosa, poesi, maskinen, medikalisering

Tags: babylon, likriktning, maskinen, medicinering, medikalisering, poesi, prosa
Categories: prosa

This entry was posted on Friday, December 4th, 2009 at 09:36 and is filed under prosa. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.