När jag vandrar på sjöns tjocka istäcke känner jag varje steg, känner moder natur som omger mig, solen stråla ner på mig. Och jag inser att jag trivs. Det är precis här jag vill vara.

I fem år har jag flutit runt i världen. Hamnat på olika ställen. Liftat, flugit, åkt tåg, buss, bil, cyklat, gått. Jag har bott i tält, trädkojor, kollektiv i städer, hus på landet, husbil, i trädgårdar, sovit i hängmatta under stjärnorna. Jag har träffat så galet många vackra människor från så många olika länder, knutit många kontakter och lärt mig enormt mycket.

Stigen har växt fram för mina fötter, steg för steg utan att avslöja vad som ska ske ögonblicket efter detta. Jag har haft tusen planer och förkastat allihop när något nytt kommit i min väg. Jag har bränt broar och lärt mig bygga skepp. Jag har lidit och jag har älskat, det har vart asjobbigt, jättelätt, underbart, magiskt, kallt, jävligt och svårt. Jag har lärt mig ett nytt språk och lärt mig mer om kärleken. Och jag har vuxit, oj vad som hänt, och fortfarande händer i mig, hela tiden. Ser jag tillbaka på den Momo som lämnade Sverige för fem år sedan… en stjärna i gryningen, en bubbla i en ström. Allt är nytt i varje ögonblick och det finns aldrig någonsin något gammalt att fly från.

Nu har världen tagit mig tillbaka till min hemstad. Jag sitter i vad som en gång var mitt rum där jag växte upp. För tio år sedan var väggarna svarta.

När jag slutade sträva blev jag allt jag ville vara.

Så länge sedan. Så ofantligt länge sedan. Hundra tusen evigheter…. en blixt, en låga, ett spöke och en dröm.
Jag är så tacksam för allt som varit. För allt som är. Jag vet att allt som är förändras, att mina känslor, tankar och uppelvelser kommer vara annorlunda redan i nästa ögonblick. Jag låter det hända. Låter vad som sker ske. På så sätt skänker varje ögonblick, varje upplevelse tillfredsställelse och lycka. Allt är fullkomligt precis som det är.

Allt är fullkomligt precis som det är.

En insikt som tog mig många år att komma fram till. Många år genom mörker och ljus. Det var där hela tiden, nuet; uppelvelsen. Kanske hade jag inte behövt resa över halva jorden för att inse det. Men det var den vägen livet tog mig. Och jag har fått ett galet äventyr på vägen!

Jag har på känn att mitt världsliga äventyr inte är över. Men just nu verkar det som jag slår mig ner i Göteborg för en tid. Livet har skänkt mig ett rum i en jättevacker gammal villa vid Änggårdsbergen, med lika vackra människor. Nu är det dags att ta tag i saker på riktigt. Börja jobba på riktigt. Jag skriver på inte mindre än tre böcker. Nästa vecka startar jag mitt företag och börjar ge massage på riktigt, med själ och kärlek. Jag fortsätter min utbildning till reflexolog. Miri Raw öppnar första maj. Då planerar jag också lansera mitt klädmärke. Våren kommer bli intensiv. Och magisk!

Mest av allt njuter jag av att vara hemma igen. Skönheten i den vackra snön. Sveriges enkelhet. Alla vackra vänner, som bara lyckas bli fler och fler, trots att jag nästan aldrig är här. Det är här jag ska vara. I Sverige. I Göteborg.

Jag njuter av att vara precis där jag är. Och av att göra precis det jag gör.
Andas.
Är.

Välkommen hem till mig själv.

Alla tankar du har om någon annan handlar egentligen om dig själv.

Kan det vara så? Jag provar tanken och bollar den till er.
Hur känner du när du läser den? Hur reagerar du i tanke och känsla?

Påståendet är förenklat. Det gäller inte alla tankar. Men jag tror det gäller många. Åtminstone dömanden.

Har du problem med någon? Vad är det för issues i dig själv du projicerar på den personen?
Har du lätt att döma folk? Hur är det med din inre censor, rösten som dömer dig själv?
Skyller du din olycka på någon annan eller på en viss livssituation? Tänk om.
Tycker du folk omkring dig är arga, bittra, ledsna, svekfulla? Ta en titt inåt. Vad finns där som ger liv åt dessa tankar. Ur vilken rädsla — eller vad du nu finner — filtrerar du verkligheten?

Se alla omkring dig som kärleksvarelser och du kommer omges av kärlek. Visualiseras fullkomlighet och allt för dina ögon är perfekt, precis som det är.

I slutändan handlar det om att ta ansvar. Ansvar för dina egna känslor och upplevelser. Ansvar för att kommunicera dem så andra förstår. Du är den enda som kan bestämma hur du uppfattar världen. Gör det med ett leende!

~

Imorgon packar vi ned det sista i huset och påbörjar vår färd tillbaka till sverige. Nästa vecka bor jag i ett hus i Göteborg och kan börja ge behandlingar igen. Dessutom kommer många förändringar ske på momojord inom kort, och en hel del nya hemsidor kommer dyka upp i nätverket. (För övrigt pågår det just nu en tävling på Miri Raw..) Mycket spännande att se fram emot i vår alltså!

Kärlek till er!

? projektioner, tankar, lycka, dömande, ansvar

Dags att balansera förra inlägget med något alltigenom vackert. Något vackert springer ur allt mörkt. Babylonhelger visar mig hur mycket jag vill sträva efter hälsa och lycka. Även om det ibland kan vara svårt att alltid vara där, vet jag att jag alltid har valet. I slutändan är det alltid du själv som bestämmer hur du uppfattar världen ♥

~

Lycka beror inte på situationer eller omständigheter. “Om bara…” är alltid en lögn, ett famlande efter lycka i framtiden. Du kan välja att vara lycklig. I varje ögonblick kan du välja. Du kan välja lycka på dödsbädden. Det är aldrig för sent.

Börja nu. Nu är den enda tidpunkt du kan finna lycka i. Nuet är det enda som kan bjuda dig lycka: allt du är, allt omkring dig, allt du känner. Allt kan du möta med frid, se det vackra i det.

Du kan välja hur du upplever allt.
Du kan välja att vara lycklig oavsett vad du upplever.
(Varför skulle du vilja välja att lida?)

Låt inte tankar komma ivägen och störa. Hindras inte av föreställningar om att lycka är svårt, att alla inte kan ha allt, att livet är hårt eller att du inte är värd att vara lycklig. Dessa tankar är egots röst. Egot som räds lycka, för om det inte har något att göra motstånd mot har egot inget att leva för.

Du är värd allt vackert i världen. För du är så strålande vacker! Välj lycka. Lyckan är bara upp till dig. Du känner den bara för din egen skull. För att njutningen i att finnas till är så överväldigande när du släppt taget om negativitetens filter och ser allt det vackra.
När du väljer lyckan.

Alla kännande varelser strävar efter lycka och att undvika lidande sa Buddha.
Du behöver inte sträva.
Du är redan där.
Du kan välja bort lidande. Se impulsen att lida utifrån och se den för just vad den är — en impuls att lida. Impulsen att tycka synd om dig själv, att känna dig orättvist behandlad av världen. Tanken “varför just jag?”.
Egots tankar.
Tankar ur den del av dig som vill lida. Som finner en njutning i det. Som inte vet något annat sätt att leva. Tankar som när sig på negativiteten de skapar.

Lidande suger energi ur dig. Försätter dig i ett stadie av motstånd.
Motstånd mot vad som är.
Nuet. Det enda som är.

Du behöver inte följa alla impulser som dyker upp.
Du behöver inte lida.
Du kan välja lycka.
Precis just nu.
Välj lycka.
Gör det nu. ♥

? lycka, nuet, kärlek, tankar, glädje

Efter nästan fyra månader i Orgíva vågade jag mig äntligen ut ur bubblan och åkte till Granada, en timme bort, för att hälsa på min kära vän Rosa. Från stillhet, meditation, skrivande och raw food. Rakt in i Babylon.

Babylon. Förlustelsesökandets och de temporära tillfredsställandets högborg. Kvällen började på en kaffebar. Kaffe. Vitt socker. Cigaretter. Coca cola. Alkohol. På väggen en TV som visade barnprogram utan ljud. Tobakautomater, spelmaskiner. Samma tema överallt. Korta kickar för att döva dig själv.

Droger. Allting droger.
Ingenting som innehåller något liv. Ingenting som innehåller någon näring.

Ur mina raw food-ögon såg jag bara gifter. Hur alla förgiftade sina kroppar och sina själar. För vad? Jag kunde inte riktigt förstå det. Kan fortfarande inte. Helgen fick mig att ta ett beslut.

Jag vill inte förgifta min kropp.
Jag vill inte förgifta min själ.
Jag vill inte äta död, näringslös mat.
Har du smakat på en bit vitt bröd efter att ha levt på enbart levande, sprudlande enegiintensiv föda ett tag?
Brödet är… dött. Svårsmält. Liksom kletar sig fast i munnen och i tarmsystemet.

All processad mat är död. Den ger dig ingen näring och kroppen vet inte hur den ska ta hand om de främmande substanserna som kommer in genom munnen. Processad eller tillagad mat är naturfrämmande, och kroppen hanterar den så. Utan enzymer kan inte kroppen tillgodogöra sig näringen eller smälta maten på ett tillfredsställande sätt. Kroppen reagerar med motstånd och lägger stora resurser på att försöka smälta maten, och om inte det går, så åtminstone kapsla in den i fettceller för att inte gifterna ska påverka systemet. Cooked food is poison.

Jag hade enorma cravings på sallad hela helgen. Näringsrik, levande, underbar sallad.

När jag slutligen kom hem efter några dygn av äventyr, magi och babylonförvirring gjorde jag äntligen min favoritsmoothie, och kände allt liv i varenda droppe sprida sig ut genom kroppen, återställa näringsbalansen och göra mig hel igen.

Mat är så viktigt. Ta hand om din kropp. Ge den vad den vill ha. Naturlig mat. Direkt från Moder Jord.

♥

Momos favoritsmoothie
Den här smoothien har varit min frukost de senaste tre månaderna. Den ser aldrig likadan ut, även om basen är densamma. Här följer ett exempel på hur den kan se ut, men kan varieras in i oändlighet. Mixa allting i en blender eller med stavmixer eller vad du råkar ha. Spä ut med vatten om det blir för tjockt.

• En apelsin
• En banan
• En stor näve sallad (ju mer desto bättre.. gärna någon mörkgrön sort)
• En liten näve gojibär
• Lite MSM
• Råa cashewnötter (om du vill ha lite mer energirikt)
• Valfria superfoods. Mesquite är gott. Maca gör smoothien mycket matigare. Kolanöt och guarana är koffeinenergi = gifter, men ändå bättre än kaffe.. och väldigt gott.

Testa dessutom hampafrön, kiwi, gurka, selleri, mandlar, lucuma…. smoothien kan verkligen varieras in i oändlighet! Eftersom allt är flytande är den jättesnäll för magen och ger enormt mycket energi. Dessutom är den helt sjukt god, och helt sjukt vackert grön!

? raw food, babylon, gifter, hälsa, mat

Varje människa är ett frö. Vi är blommor i växande på väg att slå ut. Vi är alla själar med enorm kraft och kapacitet, men vi tenderar begränsa oss genom våra tankar och omedvetna handlingsmönster. Omedvetenhet är den stora boven. Våra tankar snurrar och upprepas för att vi inte är uppmärksamma nog, och det är dessa tankekedjor som gör att vi orsakar oss själva lidande.

Genom att bli medvetna om våra tankar och känslor kan vi bryta dessa kedjor. Då kan tanken bli ett verktyg att använda, snarare än en röst som maler om begär eller rädslor. Vi kan bryta oss ur denna kedja, stiga ur denna linje av tanke och tid…

Kan vi lära oss iaktta tankeströmmen utifrån ser vi att de allra flesta “problem” vi tror oss ha egentligen bara är uppförstorade småsaker. Allt är fullkomligt, precis som det är, precis just nu. Kan vi bara acceptera ögonblicket precis som det är, med allt som är i det… där är vägen till frid och lycka.
Är det svårt? Nej, egentligen inte. Tron att det är svårt är bara en tankeform.

Samhället är bara en yttre manifestation av dess invånare. Samma omedvetenhet som finns på den individuella nivån finns också på den kollektiva. Att få till en radikal kollektiv förändring är svårare. Det finns större motstånd och går trögare. Vi omges av strukturer som försöker skapa likriktning; att alla ska falla inom samma ramar, eller tillåtas sticka ut men bara på rätt sätt och inom vissa gränser.

Alla strukturer riskerar hämma kreativiteten, eftersom diversitet och dynamik är grundförutsättningar för kreativitet. Men de påverkar dig bara så mycket du vill. Du kan gå utanför normer, gå din egen väg, följa din egen dröm. Samhällets strukturer kan inte begränsa dig — bara dina egna tankar och reaktioner. Du kan stiga utanför allt det där. Du kan göra precis vad du vill, uppnå precis vad du vill. Det finns alltid sätt.

Drömmar är för viktiga för att begränsas av en omedveten kollektiv trygghetssträvan. De som vågat utmana strukturer, de som gått bortom, det är de som skapat storverk.

Vägen för att uppnå det du vill är enkel: Gör vad ditt hjärta säger åt dig att göra. Gör vad du måste, oavsett omgivningens reaktioner. Och kom ihåg att le medan du gör det.

Det finns inget roligare än att följa sina drömmar!
Vi ses i världen bortom begränsningar!

Än så länge syns det bara i en blogg. Miri kommer vara den som syns och hörs mest där. Jag sitter mest bakom, håller i trådar och styr upp praktiska grejer. Givetivs kommer jag fortsätta blogga på Momo Jord med samma intensitet.

Miri Raw-bloggen riktar sig huvudsakligen på mat och hälsa, kärlek och magi. Förväntar er pepp, skönhet och vackerhet. Dessutom är sjukt duktig på att fotografera, så förväntar er mycket visuell skönhet!

Första maj öppnar vår butik på internet som kommer revolutionera ditt sätt att äta och se på mat. Vi kommer dela med oss av allt vi kan, i form av text, ljud, film. Allt för att bjuda på njutning och skönhet, och för att vägledar er till bättre hälsa och ett lyckligare liv.

Följ med oss på vår resa dit!

? raw food, levande föda

Det finns tusen anledningar att le. Men egentligen räcker det med en enda: Ett äkta, stort leende gör världen till en bättre plats att leva.

Så le mot dig själv för at du är så bra. Le mot din kropp för att den tar hand om dig och håller dig vid liv; le mot världen för att den är så vacker.

Le. Världen blir vackrare så.

♥

(Bonus: Partille Tidning intervjuade mig. Idag kom det med. Läs pdf-tidningen.)

Något har fått liv, något jag förundrat får se växa, ta de vändningar de vill… historier vecklas ut för mina ögon, i ett fraktalt skapande; varje skede ger upphov till oändligt fler skeenden, varje liten gest kan bli en ny historia, föds och får eget liv. Som stoft genom fingrarna skapas världar, till synes slumpmässigt, som mareld.

Jag har inte alls skrivit en roman. Jag har bara sett början, gett den liv; framtiden vecklas ut, ögonblick för ögonblick, när jag är där med hjärta och själ. Jag kan bara se in i framtiden en liten bit i taget; den övergripande blicken får vänta. Jag har utgångspunkten och målet; hur bitarna faller däremellan är ingenting ens jag vet. Det får manifesteras i sin takt, på sitt sätt.

En viktig del i skapandet är stillheten, vilan i vilken kreativiteten kan få sitt utlopp, ostört av censur. Bilder får möjlighet att flyta upp till ytan utan det tyngande trycket av att ständigt försöka greppa. Kreativitet kan inte skapas, men källan är oändlig, om jag bara är uppmärksam nog. Tid är viktigt, att tillåta mig stunder av ingenting, av närvaro i vlken historian kan berätta sig själv. Den föds i tangentbordets dans med fingrarna, den föds i sängen när jag vaknar, i sången när jag sjunger, under månens stilla eller stormiga nätter. Meditativa ögonblick åtföljs inte sällan av kreativitet. En välkomnad gäst.

Efter några veckors tvivel känner jag igen att jag skapar storverk. En underbar saga. En peppande inspiration för livet med djupt bakomliggande livsvisdom. En resa. Ett verk är aldrig färdigt förrän hela själen skriker Ja! Tills den gör det… vi får se var resan bär.

? skrivlogg, skrivande, romanskrivande

Mandelträden blommar. Jag kan gå barfota igen. Solen kommer tillbaka, sprudlade med nytt liv; nya projekt, allt nytt.

Jag har knappt lämnat huset på en månad, dragit mig för att ens gå in till byn och köpa grönsaker. Det har varit månadet av bergens stillhet, en välbehövlig paus. Jag är en projektmänniska. Jag älskar att göra saker. Men ibland blir det för mycket. Jag jobbar mig sönder och samman, med saker jag älskar, bara för att jag kan.

Då behövs de här pauserna. Under tre månader har jag knappt masserat. Jag har ätit raw food, rensat ur alla gifter som lagrats i kroppen. Vaknat varje dag med meditation och yoga. Och skrivit, oj, vad jag skrivit. Tre veckor tog det att få ihop ett romanutkast. Några månaders redigering, sen vidare till nästa bok. Och nästa…

Solen träder fram, viskar att våren är tillbaka; bin som surrar bland mandelblommorna. Snön ligger fortfarande kvar på bergstopparna, men smälter långsamt, svarta fält träder fram i det vita. Plötsligt sprudlar idéerna och peppen!

Förändringar är på gång. Stora saker händer. Just nu syns det i en omdesignad blogg. Om några månader kommer det ses överallt. Livsvägen viks ut för mig, bit för bit, jag vet precis vad jag ska göra i varje stund, allt jag behöver kommer till mig. Alla bitar faller på plats.

Revolutionen har redan börjat. Den pågår hela tiden. Än så länge jobbar jag bara några timmar om dagen, med bokskrivande eller vår kommande webbutik (som jag berättar mer om snart!). Men snart är jag tillbaka i Sverige igen. Då exploderar allt, samtidigt som vårblommorna träder fram ur den somnade grönskan, så som solen får alla att stanna upp, sätta sig mot en husvägg och glömma bort alla bekymmer de trodde de hade. Ur den stillheten virvlar jag, full av energi och pepp. Det är dags att sprida kärleken till den stora massan; det är dags att dra varje förmåga som finns i mig och runt mig till sin spets, låta allt blomma ut och likt svallvågor sprida sig över världen. Revolutionen börjar i hjärtat. Följer du med?